Mål T-132/01

Euroalliages m.fl.

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Dumpning — Beslut om avslutande av en översyn av åtgärder som upphör att gälla — Gemenskapsintresse — Talan om ogiltigförklaring”

Förstainstansrättens dom (andra avdelningen i utökad sammansättning) av den 8 juli 2003   II-2367

Sammanfattning av domen

1. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Förfarande för översyn av åtgärder som upphör alt gälla – Bibehållande av antidumpningsåtgärd – Villkor – Gemenskapsintresse föreligger

   (Rådets förordning nr 384/96, artiklarna 9.4, 11.2, 11.5, 11.9 och 21)

2. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Bedömning av gemenskapsintresset – Motiveringsskyldighetens omfattning – Domstolsprövning – Gränser

   (Rådets förordning nr 384/96, artikel 21)

3. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Förfarande för översyn av åtgärder som upphör att gälla – Bedömning av gemenskapsintresset – Beaktande av information som kommer från andra källor än dem som omnämns i artikel 21.2 i den grundläggande antidumpningsförordningen – Tillåtet

   (Rådets förordning nr 384/96, artikel 21.2)

4. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Förfarande för översyn av åtgärder som upphör att gälla – Bedömning av gemenskapsintresset – Nödvändigt att göra en ny avvägning mellan de olika relevanta intressena

   (Rådets förordning nr 384/96, artikel 21)

5. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Förfarande för översyn av åtgärder som upphör att gälla – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Bedömning av gemenskapsintresset – Beaktande av uppgifter om perioden som föregick införandet av antidumpningsåtgärder – Tillåtet

   (Rådets förordning nr 384/96, artikel 21)

6. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Förfarande för översyn av åtgärder som upphör att gälla – Bedömning av gemenskapsintresset – Utskick av frågeformulär – Beaktande av svar som skickats efter fristens utgång – Tillåtet

   (Rådets förordning nr 384/96, artikel 21.2-21.5)

7. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Vidtagande av åtgärder eller översyn av åtgärder som upphör att gälla – Bedömning av gemenskapsintresset – Kriterier vid bedömningen av huruvida de uppgifter som lämnats av användarna är representativa

   (Rådets förordning nr 384/96, artikel 21.5)

8. Förfarande – Åtgärder för bevisupptagning – Begäran om att handlingar skall företes – Kommissionens interna handlingar – Uteslutet att lämna ut handlingarna om inte synnerliga omständigheter föreligger – Den som framställer begäran har bevisbördan – Tillämpning på den rapport som kommissionen översände till rådgivande kommittén i enlighet med artikel 21.5 i förordning nr 384/96

   (Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 65 b; rådets förordning nr 384/96, artikel 21.5)

9. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Förfarande för översyn av åtgärder som upphör att gälla – Bedömning av gemenskapsintresset – Beaktande av användarnas åsikter, även om dessa inte stöds av någon bevisning – Tillåtet

   (Rådets förordning nr 384/96, artikel 21.7)

10. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Förfarande för översyn av åtgärder som upphör att gälla – Bedömning av gemenskapsintresset – Skyldighet att anordna diskussionsmöten – Föreligger inte

    (Rådets förordning nr 384/96, artiklarna 6.6, 21.3, 21.4 och 21.6)

11. Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Förfarande för översyn av åtgärder som upphör att gälla – Bedömning av gemenskapsintresset – Nödvändigt att beakta den kumulativa effekten av antidumpningsåtgärder

    (Rådets förordning nr 384/96, artikel 21)

1.  Det i artiklarna 9.4 och 21 i den grundläggande antidumpningsförordningen nr 384/96 föreskrivna villkoret beträffande gemenskapsintresset skall beaktas även när det vid en översyn är fråga om ett beslut att bibehålla åtgärder som upphör att gälla.

   I artikel 11.2 i grundförordningen nämns visserligen inte uttryckligen gemenskapsintresset bland villkoren för att bibehålla en åtgärd som upphör att gälla. Det följer dock av artikel 11.5 och 11.9 att villkoren för att bibehålla en åtgärd som upphör att gälla i tilllämpliga delar är desamma som vid införandet av nya åtgärder.

   Av detta följer att en klagande gemenskapsindustri inte tillerkänns i grundförordningen en rätt till att skyddsåtgärder införs, inte ens när det konstaterats dumpning och skada. Vidare kan en sådan gemenskapsindustri inte kräva att en åtgärd som upphör att gälla bibehålls, inte ens när det konstaterats att det är sannolikt att dumpning och skada fortsätter eller återkommer. Sådana åtgärder kan nämligen föreskrivas eller bibehållas endast om det dessutom i enlighet med artiklarna 9.4 och 21 i grundförordningen har konstaterats att de är motiverade med hänsyn till gemenskapens intresse.

   (se punkterna 38-42 och 44)

2.  Undersökningen av gemenskapsintresset enligt artikel 21 i den grundläggande antidumpningsförordningen nr 384/96 kräver en bedömning av de troliga följderna av såväl att de planerade åtgärderna tillämpas som att de inte tillämpas för gemenskapsindustrins intresse och för övriga intressen i fråga, bland annat intressena för de olika parter som nämns i denna artikel. Denna bedömning förutsätter en prognos grundad på hypoteser kring framtida händelser som innebär en bedömning av komplicerade ekonomiska förhållanden.

   Dessutom kräver bedömningen av gemenskapsintresset en avvägning mellan de olika berörda parternas intressen och allmänintresset och utgår således från val av ekonomiskpolitisk natur. I detta avseende skall bland annat kommissionen enligt den sista meningen i artikel 21.1, enligt vilken myndigheterna kan avstå från att vidta åtgärder när de ”med säkerhet kan fastslå att det inte ligger i gemenskapens intresse” att vidta sådana, ge insyn i denna intresseavvägning och motivera sina slutsatser genom att redogöra för de faktiska omständigheter som ligger till grund för beslutet och de rättsliga överväganden som har föranlett kommissionen att fatta beslutet. Kommissionen skall således motivera sin bedömning på ett tillräckligt klart och detaljerat sätt så att förstainstansrätten kan göra en effektiv rättslig prövning av detta fastställande.

   Mot denna bakgrund ankommer det på förstainstansrätten, när det vid denna har väckts talan om ogiltigförklaring av ett beslut som kommissionen fattat om avslutande av ett antidumpningsförfarande av skäl som är att hänföra till gemenskapsintresset, att kontrollera att handläggningsreglerna har iakttagits, att de faktiska omständigheter som lagts till grund för det omtvistade valet är materiellt riktiga, att det inte har skett någon felaktig rättstillämpning, att bedömningen av de faktiska omständigheterna inte är uppenbart oriktig och att det inte har förekommit maktmissbruk. Däremot ankommer det inte på förstainstansrätten att ersätta den bedömning som de institutioner som är behöriga att göra detta val gjort med sin egen bedömning.

   (se punkterna 47-50)

3.  Syftet med bestämmelserna i artikel 21.2 i den grundläggande antidumpningsförordningen nr 384/96 är bland annat att fastställa under vilka förutsättningar kommissionen är skyldig att beakta de uppgifter som lämnats av de berörda parter som omnämns i denna bestämmelse. Däremot syftar inte dessa bestämmelser till att förbjuda kommissionen att beakta andra omständigheter som kan vara relevanta för bedömningen av gemenskapsintresset men som den inte fått kännedom om enligt de regler som föreskrivs i artikel 21 i grundförordningen. Det ankommer nämligen på kommissionen att på ett så objektivt sätt som möjligt avgöra om en skyddsåtgärd överensstämmer med gemenskapsintresset. Kommissionen har därvid inte endast rätt, utan även en skyldighet, att göra en helhetsbedömning av situationen på såväl den marknad som berörs av åtgärderna som på andra marknader där dessa åtgärder får effekter. Detta innebär att kommissionen kan beakta alla omständigheter som kan vara relevanta för dess bedömning, oavsett från vilken källa informationen kommer, under förutsättning att den försäkrar sig om att informationen är representativ och tillförlitlig.

   (se punkterna 53 och 54)

4.  En ny avvägning mellan de intressen som är relevanta för bedömningen av gemenskapsintresset för att avgöra om antidumpningsåtgärderna kan bibehållas efter den femårsperiod för vilken de vidtogs är nödvändig inte bara när åtgärdernas effekter för användarna är särskilt negativa eller när den berörda marknadens utveckling under åtgärdernas tillämpning skiljer sig från den som var aktuell när åtgärderna infördes. Även om åtgärdernas effekter helt överensstämmer med institutionernas prognoser, kvarstår det faktum att den ursprungligen gjorda avvägningen mellan de olika intressena i fråga gjordes med tanke på att åtgärderna skulle gälla för en begränsad tid. Denna första avvägning är således per definition inte längre av direkt relevans när det är fråga om att besluta huruvida åtgärder skall bibehållas efter den period som först avsågs.

   (se punkt 58)

5.  Vid översynen av antidumpningsåtgärder som upphör att gälla gäller kommissionens omfattande utrymme för skönsmässig bedömning vid utvärderingen av gemenskapsintresset även de förhållanden som den beaktar för att utvärdera effekterna av åtgärder för gemenskapsindustrin och för andra grupper vars intressen är av relevans för bedömningen av gemenskapsintresset. Därvid kan det inte anses uppenbart felaktigt av kommissionen att anse att det vid analysen av gemenskapsintresset är relevant att jämföra situationen vid tillämpningen av de åtgärder som skulle upphöra att gälla med den tidigare situationen. En fullständig analys av uppgifter om förfluten tid, bland annat uppgifter om perioden innan åtgärderna infördes, kan endast stärka giltigheten av den framåtblickande bedömning av gemenskapsintresset som kommissionen är skyldig att göra vid en översyn.

   (se punkterna 67 och 68)

6.  Enligt artikel 21.2-21.5 i den grundläggande antidumpningsförordningen nr 384/96 är kommissionen skyldig att beakta de uppgifter som berörda parter lämnar enligt de villkor som fastställs i dessa bestämmelser, men bestämmelserna har inte till syfte att förbjuda kommissionen att beakta andra relevanta omständigheter, även om dessa inte kommit till dess kännedom enligt föreskrivna regler.

   Av detta följer att det inte är rättsstridigt för kommissionen att sända frågeformulär till användare och deras intresseorganisationer, trots att det inte i artikel 21 uttryckligen föreskrivs att den får göra det. Tillvägagångssättet att sända sådana frågeformulär överensstämmer nämligen med principerna om god förvaltningssed och med syftet med artikel 21.2 i grundförordningen. I avsaknad av bestämmelser som uttryckligen reglerar hur sådana frågeformulär skall sändas förfogar kommissionen över ett utrymme för skönsmässig bedömning beträffande lämpligheten i att sända sådana vad gäller valet av mottagare och formerna för detta. Detta utrymme för skönsmässig bedömning gör det också möjligt för kommissionen att välja lämpligt tillfälle för att sända ut frågeformulären och att eventuellt beakta de svar på frågeformulären som getts in efter utgången av den tidsfrist som kommissionen fastställt.

   (se punkterna 78-81)

7.  När det gäller skydd mot dumpning är frågan huruvida yttranden från de användare som lämnat in uppgifter till kommissionen är representativa vid bedömningen av gemenskapsintresset inte beroende av de berörda företagens antal och marknadsandelar. För att avgöra huruvida de uppgifter som lämnats av ett begränsat antal företag är representativa för den berörda sektorn är det snarare viktigt att veta om dessa företag utgör ett typiskt urval av de olika aktörskategorierna i denna sektor.

   (se punkt 90)

8.  Det förhållandet att en handling är konfidentiell eller intern, såsom den handling som kommissionen översände till rådgivande kommittén i enlighet med artikel 21.5 i den grundläggande antidumpningsförordningen nr 384/96, utgör inte ett absolut hinder för förstainstansrätten att såsom en åtgärd för bevisupptagning förordna om att den skall företes. Institutionernas interna handlingar skall emellertid inte lämnas ut till sökandena under ett förfarande vid gemenskapsdomstolen annat än om det är nödvändigt på grund av synnerliga omständigheter i målet, vilket skall framgå av seriösa uppgifter som sökandena skall anföra.

   (se punkt 94)

9.  Artikel 21.7 i den grundläggande antidumpningsförordningen nr 384/96 kan inte tolkas så, att den utgör hinder för kommissionen att beakta användarnas åsikter och inte heller så, att detta beaktande är villkorat av att åsikterna stöds av bevisning.

   I denna bestämmelse fastställs nämligen under vilka förutsättningar de berörda parterna kan kräva att de uppgifter som de har lämnat beaktas. Syftet med denna bestämmelse är dock inte att begränsa de omständigheter som institutionerna kan beakta vid bedömningen av gemenskapsintresset.

   (se punkterna 104 och 105)

10.  I artikel 6.6 i den grundläggande antidumpningsförordningen nr 384/96 föreskrivs att diskussionsmöten skall anordnas mellan parter med motstridiga intressen. Denna artikel är inte tillämplig vid undersökningen av gemenskapsintresset enligt artikel 21.6 i denna förordning. I artikel 21.3, 21.4 och 21.6 i grundförordningen medges nämligen däri nämnda parter en särskild rätt att bli hörda om gemenskapens intresse. Dessa bestämmelser utgör följaktligen särskilda förfaranderegler som helt säkerställer parternas rätt att bli hörda, och det finns inte anledning att vid sidan om dessa bestämmelser tillämpa bestämmelserna i artikel 6.6 i grundförordningen.

    (se punkterna 117, 118 och 121)

11.  Vid en översyn av antidumpningsåtgärder som upphör att gälla är det vid utvärderingen av gemenskapsintresset inte endast berättigat, utan även nödvändigt, att beakta den kumulativa effekten av åtgärderna. Den minskning av användarindustrins vinster som orsakats av dyrare råvaror har nämligen återverkningar på värdet av dessa företags aktier och på de villkor på vilka de kan finna det kapital som är nödvändigt för investeringar. Dessa parametrar påverkas av utsikterna till lönsamhet för användarindustrin på medellång och lång sikt, och det är uppenbart att antidumpningsåtgärder kan ge en kumulativ effekt i detta avseende.

    (se punkt 173)