Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Talan om ogiltigförklaring — Gemenskapsdomstolarnas behörighet — Full prövningsrätt — Åläggande riktat mot en institution — Otillåtet — (Artikel 230 EG)

2. Överklagande — Grunder — Upprepande av grunder och argument som redan har anförts vid förstainstansrätten — Avvisning — Ifrågasättande av förstainstansrättens tolkning eller tillämpning av gemenskapsrätten — Upptagande till sakprövning — (Artikel 225 E;, domstolens stadga,, artikel 58 första stycket; domstolens rättegångsregler, artikel 112.1 c)

3. Rådet — Kommissionen — Allmänhetens tillgång till dessa institutioners handlingar — Besluten 93/731 och 94/90 — Undantag från principen om tillgång till handlingar — Avslag på en ansökan om tillgång till handlingar utan föregående prövning av om det går att bevilja tillgång till de delar av handlingarna som innehåller uppgifter vilka inte omfattas av undantagen — Rättsstridighet — Avhjälpande av en brist på motivering under domstolsförfarandet — Otillåtet — (Rådets beslut 93/731; kommissionens beslut 94/90)

Sammanfattning

1. Inom ramen för en prövning av en rättsakts lagenlighet med stöd av artikel 230 EG saknar gemenskapsdomstolarna behörighet att rikta förelägganden. Ett överklagande som syftar till att domstolen skall anmoda rådet och kommissionen att ompröva sin ståndpunkt och bevilja klaganden tillgång till de begärda handlingarna eller ge honom tillgång till åtminstone delar av dessa handlingar, efter att ha tagit bort de avsnitt som kan anses medföra skada för Europeiska gemenskapens internationella förbindelser, kan i enlighet med detta inte tas upp till sakprövning.

(se punkterna 15 och 16)

2. Det följer av artikel 225 EG, artikel 58 första stycket i stadgan för domstolen och artikel 112.1 c i domstolens rättegångsregler att det i ett överklagande klart skall anges på vilka punkter den dom som det yrkas upphävande av ifrågasätts samt de rättsliga grunder som särskilt åberopas till stöd för detta yrkande. Ett överklagande som endast upprepar eller ordagrant återger de grunder och argument som har anförts vid förstainstansrätten, och som bland annat avser omständigheter som förstainstansrätten uttryckligen har underkänt, uppfyller inte kraven på motivering enligt dessa bestämmelser. När en klagande har ifrågasatt förstainstansrättens tolkning eller tillämpning av gemenskapsrätten kan dock de rättsfrågor som prövades av förstainstansrätten på nytt tas upp till diskussion i målet om överklagande. Om klaganden inte på detta sätt kunde utforma sitt överklagande med stöd av grunder och argument som redan åberopats vid förstainstansrätten, skulle överklagandeinstitutet nämligen förlora en del av sin innebörd.

(se punkterna 25–27)

3. Rådet och kommissionen är på grundval av beslut 93/731 om allmänhetens tillgång till rådets handlingar respektive beslut 94/90 om allmänhetens tillgång till kommissionens handlingar, samt med beaktande av proportionalitetsprincipen, skyldiga att pröva huruvida det går att bevilja tillgång till de delar av handlingarna som innehåller uppgifter vilka inte omfattas av undantagen. Ett avslag på en ansökan om tillgång till handlingar, för det fall en sådan prövning inte görs, skall ogiltigförklaras till följd av felaktig rättstillämpning trots att den felaktiga rättstillämpningen, med hänsyn till de förklaringar som rådet och kommissionen lämnade under det omtvistade förfarandet vid förstainstansrätten och de aktuella handlingarnas art, inte kan anses ha påverkat utfallet av institutionernas bedömning på något sätt.

En ordning, enligt vilken rådet och kommissionen tilläts vänta till en domstolsprövning med att upplysa sökanden om motiven till ett avslagsbeslut på en ansökan om tillgång till delar av handlingar, skulle frånta de i besluten 93/731 och 94/90 uttryckligen föreskrivna processuella skyddsreglerna deras ändamålsenliga verkan och allvarligt påverka sökandens rättigheter, enligt vilka varje avslag, förutom i undantagsfall, skall motiveras så att den berörde förfogar över de upplysningar som är nödvändiga för att denne skall kunna bedöma om beslutet är välgrundat eller om det eventuellt är behäftat med ett sådant fel att det är möjligt att ifrågasätta dess giltighet.

(se punkterna 30–32)