Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Europeiska unionen - Polissamarbete och straffrättsligt samarbete - Protokollet om införlivande av Schengenregelverket - Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet - Principen non bis in idem - Tillämpningsområde - Beslut av åklagarmyndigheten att definitivt avsluta ett straffrättsligt förfarande mot en brottsmisstänkt, efter det att denne har uppfyllt vissa skyldigheter - Omfattas

(Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet, artiklarna 54, 55 och 58)

2. Europeiska unionen - Polissamarbete och straffrättsligt samarbete - Protokollet om införlivande av Schengenregelverket - Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet - Principen non bis in idem - Tillämpning mot bakgrund av ett beslut av åklagarmyndigheten om att definitivt avsluta ett straffrättsligt förfarande mot en brottsmisstänkt, efter det att denne har uppfyllt vissa skyldigheter - Räckvidden är begränsad till det straffrättsliga förfarandet och brottsoffret behåller sin rätt att väcka civilrättslig talan

(Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet, artikel 54)

Sammanfattning

1. Principen non bis in idem (icke två gånger för samma sak) enligt artikel 54 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet, som har till syfte att säkerställa att en person inte kan åtalas för samma gärning i flera medlemsstater på grund av att han utövat sin rätt till fri rörlighet, är även tillämplig i sådana förfaranden som medför att sådana åtal inte längre kan väckas, genom vilka en medlemsstats åklagarmyndigheter, utan medverkan av någon domstol, lägger ned ett straffrättsligt förfarande, som inletts i samma stat, efter det att den brottsmisstänkte personen har uppfyllt vissa skyldigheter och bland annat har erlagt en viss penningsumma som har fastställts av åklagarmyndigheten.

När ett sådant förfarande har genomförts, måste för det första den berörda personens ansvar anses ha "prövats genom lagakraftägande dom" i den mening som avses i nämnda artikel 54, och när den brottsmisstänkte har fullgjort de skyldigheter som har ålagts honom, måste det straff som utgör del av detta förfarande dessutom anses ha "avtjänats" i den mening som avses i samma bestämmelse.

För det andra måste verkningarna av ett sådant förfarande anses vara tillräckliga för att principen non bis in idem enligt artikel 54 i konventionen skall vara tillämplig, eftersom någon uttrycklig regel av annan innebörd än nämnda bestämmelse inte finns, trots att någon domstol inte medverkar i förfarandet och att det beslut som fattas i anslutning till förfarandet inte har form av dom.

Vidare föreskrivs varken i avdelning VI om polissamarbete och straffrättsligt samarbete i Fördraget om Europeiska unionen eller i bestämmelserna i Schengenavtalet eller konventionen om tillämpning av detta avtal att en harmonisering eller åtminstone en tillnärmning av den straffrättsliga lagstiftningen i medlemsstaterna måste ha skett vad gäller förfaranden som medför att åtal inte längre kan väckas för att artikel 54 i konventionen skall kunna tillämpas.

Genom principen non bis in idem förutsätts slutligen, oavsett villkoren för påförande av en straffrättslig sanktion, med nödvändighet att det råder ett ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna vad gäller deras respektive straffrättsliga system och att var och en av dem godtar att den gällande straffrätten i övriga medlemsstater tillämpas, även om en tillämpning av den egna nationella rätten skulle leda till ett annat resultat.

( se punkterna 27-33 samt domslutet )

2. Principen ne bis in idem, enligt artikel 54 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet, har endast som verkan att en person, vars ansvar prövats genom lagakraftägande dom i en medlemsstat, inte får utsättas för nya straffrättsliga åtgärder avseende samma gärningar i en annan medlemsstat. Nämnda princip utgör, när den tillämpas på beslut genom vilka straffrättsliga förfaranden i en medlemsstat definitivt läggs ned som har fattats utan medverkan av någon domstol och inte har form av en dom, inte hinder för brottsoffret eller någon annan person som skadats av den brottsmisstänktes handlingar att väcka eller fullfölja en civilrättslig talan och att yrka ersättning för den skada som han vållats.

( se punkt 47 )