Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62001CJ0063

    Sammanfattning av domen

    Nyckelord
    Sammanfattning

    Nyckelord

    1. Tillnärmning av lagstiftning — Ansvarsförsäkring för motorfordon — Direktiv 84/5 — Ersättning för skador som orsakats av oidentifierade eller otillräckligt försäkrade fordon — Skyldighet för ett organ att utbetala ersättning enligt ett avtal som träffats med en offentlig myndighet i medlemsstaten — Förutsättningar — (Rådets direktiv 84/5, artikel 1.4)

    2. Tillnärmning av lagstiftning — Ansvarsförsäkring för motorfordon — Direktiv 84/5 — Skydd för skadelidande — Den förfarandeordning som föreskrivs enligt den nationella rätten räcker — Förutsättningar — (Rådets direktiv 84/5, artikel 1.4)

    3. Tillnärmning av lagstiftning — Ansvarsförsäkring för motorfordon — Direktiv 84/5 — Ersättning för skador som orsakats av oidentifierade eller otillräckligt försäkrade fordon — Ersättning med beaktande av den tid som förflutit fram till den faktiska utbetalningen av de tillerkända beloppen — Medlemsstaterna skall föreskriva bestämmelser — (Rådets direktiv 84/5, artikel 1. 4)

    4. Tillnärmning av lagstiftning — Ansvarsförsäkring för motorfordon — Direktiv 84/5 — Ersättning för skador som orsakats av oidentifierade eller otillräckligt försäkrade fordon — Ersättning för de kostnader som den skadelidande haft — Förutsättningar — Den nationella domstolens bedömning — (Rådets direktiv 84/5, artikel 1.4)

    5. Gemenskapsrätt — Enskildas rättigheter — Medlemsstats överträdelse — Skyldighet att utge ersättning för skada som har vållats enskilda — Förutsättningar — Tillräckligt klar överträdelse — Den nationella domstolens bedömning

    Sammanfattning

    1. Ett organ kan anses auktoriserat av en medlemsstat, i den mening som avses i artikel 1.4 i andra direktivet 84/5 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfordon, när dess skyldighet att utbetala ersättning till personer som lidit skador som orsakats av oidentifierade eller otillräckligt försäkrade fordon grundar sig i ett mellan detta organ och en offentlig myndighet i medlemsstaten slutet avtal, under förutsättning att detta avtal tolkas och tillämpas på så sätt att organet är skyldigt att till de skadelidande ge den ersättning de garanteras enligt andra direktivet och att de skadelidande får vända sig direkt till detta organ.

    (se punkt 37 samt punkt 1 i domslutet)

    2. De i den ifrågavarande nationella rättsordningen föreskrivna formerna för förfarandet som inte medför att det blir praktiskt taget omöjligt eller orimligt svårt för personer som lidit skador som orsakats av oidentifierade eller otillräckligt försäkrade fordon att utöva sin rätt till ersättning och som således är förenliga med effektivitetsprincipen räcker för att säkerställa det skydd som personer som lidit skador som orsakats av oidentifierade eller otillräckligt försäkrade fordon har enligt artikel 1.4 i andra direktivet 84/5 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfordon.

    (se punkterna 54 och 58 samt punkt 1 i domslutet)

    3. Artikel 1.4 i andra direktivet 84/5 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfordon skall tolkas så, att den ersättning som tillerkänns för skador som orsakats av ett oidentifierat eller otillräckligt försäkrat fordon och som utbetalas av ett för detta ändamål auktoriserat organ skall fastställas med beaktande av den tid som förflutit fram till den faktiska utbetalningen av de tillerkända beloppen för att garantera att skadelidande får en adekvat ersättning. Det ankommer på medlemsstaterna att föreskriva bestämmelser som skall tillämpas i detta hänseende.

    (se punkt 71 samt punkt 1 i domslutet)

    4. Artikel 1.4 i andra direktivet 84/5 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ansvarsförsäkring skall tolkas så, att den ersättning som tillerkänns för skador som orsakats av ett oidentifierat eller otillräckligt försäkrat fordon och som utbetalas av ett för detta ändamål auktoriserat organ, endast skall innebära att de kostnader som skadelidande förorsakats med anledning av handläggningen av deras ansökan om ersättning skall återbetalas om denna återbetalning är nödvändig för att säkerställa skyddet för de rättigheter som tillkommer skadelidande enligt andra direktivet, med iakttagande av likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen. Det ankommer på den nationella domstolen att avgöra om så är fallet i den förfarandeordning som gäller i den berörda medlemsstaten.

    (se punkt 78 samt punkt 1 i domslutet)

    5. En medlemsstat är skyldig att ersätta skada som har vållats enskilda genom sådana överträdelser av gemenskapsrätten som kan tillskrivas medlemsstaten, om tre förutsättningar är uppfyllda, nämligen att den rättsregel som har överträtts har till syfte att ge enskilda rättigheter, att det är en tillräckligt klar överträdelse och att det finns ett direkt orsakssamband mellan åsidosättandet av medlemsstatens skyldighet och den skada som de drabbade personerna har lidit.

    Vad beträffar frågan huruvida överträdelsen är tillräckligt klar skall hänsyn tas till alla kriterier som kännetecknar situationen. Till dessa kriterier hör särskilt den överträdda bestämmelsens grad av klarhet och precision, överträdelsens eller den vållade skadans avsiktliga eller oavsiktliga karaktär, den ursäktliga eller oursäktliga karaktären av en eventuell rättsvillfarelse, den omständigheten att en av en gemenskapsinstitution intagen ståndpunkt har kunnat bidra till antagandet eller upprätthållandet av bestämmelser eller nationell praxis som strider mot gemenskapsrätten. I princip ankommer det på de nationella domstolarna att tillämpa dessa kriterier i enlighet med de riktlinjer som domstolen har angett för denna tillämpning.

    Det åligger den hänskjutande domstolen att, för det fall det vid dess prövning av det gällande kompensationssystemet framkommer att detta uppvisar en brist i införlivandet av andra direktivet 84/5 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfordon och om denna brist vållat en enskild skada, särskilt pröva huruvida överträdelsen av skyldigheten att införliva är tillräckligt klar.

    (se punkterna 83 och 86–88 samt punkt 2 i domslutet)

    Top