This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 62001CJ0002
Sammanfattning av domen
Sammanfattning av domen
1. Överklagande — Grunder — Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna — Avvisning — Kan inte prövas — (Artikel 225 EG; domstolens stadga, artikel 58)
2. Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — Avtal mellan företag — Kommissionen har bevisbördan för överträdelsen — (Artikel 85.1 i EG-fördraget (nu artikel 81.1 EG))
3. Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — Avtal mellan företag — Avtal som syftar till att förhindra parallellimport — Avtal kan föreligga även i avsaknad av ett system med kontroller i efterhand och sanktioner — (Artikel 85.1 i EG-fördraget (nu artikel 81.1 EG))
4. Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — Avtal mellan företag — Begrepp — Ensidigt agerande — Omfattas inte — Ingående genom ett underförstått godkännande — Nödvändigt att det föreligger en uppmaning att gemensamt vidta åtgärder i konkurrensbegränsande syfte — (Artikel 85.1 i EG-fördraget (nu artikel 81.1 EG))
5. Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — Ensidigt agerande som begränsar konkurrensen och som ingår i fortlöpande avtalsförhållanden — Förbjudet avtal föreligger inte — (Artikel 85.1 i EG-fördraget (nu artikel 81.1 EG))
1. Enligt artikel 225 EG och artikel 58 i domstolens stadga skall ett överklagande till domstolen vara begränsat till rättsfrågor. Förstainstansrätten är dels ensam behörig att fastställa de faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att uppgifterna om de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga, dels ensam behörig att bedöma dessa faktiska omständigheter, förutom när bevisningen har missuppfattats. När förstainstansrätten har fastställt eller bedömt de faktiska omständigheterna, är domstolen enligt artikel 225 EG endast behörig att pröva förstainstansrättens rättsliga bedömning av dessa omständigheter och de rättsliga följderna därav.
(se punkt 47)
2. I fall då en tvist rör förekomsten av en överträdelse av konkurrensreglerna, ankommer det på kommissionen att förete bevisning angående den överträdelse som den anser sig ha konstaterat och förebringa den bevisning som krävs för att på ett tillfredsställande sätt visa förekomsten av de faktiska omständigheter som utgör en sådan överträdelse.
(se punkt 62)
3. Förekomsten av ett avtal som syftar till att förhindra parallellimport, vilket är förbjudet enligt artikel 85.1 i fördraget (nu artikel 81.1 EG), förutsätter inte nödvändigtvis att det föreligger ett system med kontroller i efterhand och sanktioner, men införandet av ett sådant system kan icke desto mindre utgöra ett indicium på att ett sådant avtal föreligger.
(se punkt 83)
4. Om det skulle anses att det förelåg ett sådant avtal som är förbjudet enligt artikel 85.1 i fördraget (nu artikel 81.1 EG) enbart på grundval av att det har getts uttryck för en ensidig policy som syftar till att förhindra parallellimport, skulle tillämpningsområdet för artikel 85 i fördraget förväxlas med tillämpningsområdet för artikel 86 i fördraget (nu artikel 82 EG).
För att ett avtal i den mening som avses i artikel 85.1 i fördraget skall anses ha ingåtts genom ett underförstått godkännande är det nödvändigt att den vilja som en av avtalsparterna ger uttryck för i ett konkurrensbegränsande syfte utgör en uttrycklig eller underförstådd uppmaning till den andra parten att gemensamt förverkliga ett sådant syfte, i synnerhet när ett sådant avtal vid första anblicken inte ligger i den andra partens, det vill säga grossisternas, intresse.
(se punkterna 101 och 102)
5. Enbart det faktum att det samtidigt föreligger ett avtal, vilket i sig är neutralt, och en ensidigt vidtagen åtgärd som begränsar konkurrensen innebär inte att det föreligger ett avtal som är förbjudet enligt artikel 85.1 i fördraget (nu artikel 81.1 EG). Enbart det faktum att en åtgärd som vidtagits av en tillverkare, vilken åtgärd har till syfte eller resultat att begränsa konkurrensen, ingår i fortlöpande avtalsförhållanden mellan tillverkaren och grossisterna räcker följaktligen inte för att dra slutsatsen att det föreligger ett sådant avtal.
(se punkt 141)