FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (tredje avdelningen)

den 12 december 2002

Mål T-181/00

Carmelo Morello

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Tjänstemän — Överklagandeförfarande vad avser lediga tjänster — Motivering — Jämförelse av ansökningar om tjänst samt likabehandling av tjänstemän — Talan om ogiltigförklaring — Skadeståndstalan”

Fullständig text på franska   II-1421

Saken:

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte tillsätta sökanden som chef för enhet 1 ”Telekommunikation och post, samordning av informationssamhället” inom avdelning C ”Information, kommunikation, multimedia” vid generaldirektoratet ”Konkurrens” (COM/090/99), och av beslutet att tillsätta en annan person på nämnda tjänst, samt talan om skadestånd.

Avgörande:

Kommissionen skall betala 5000 euro till sökanden. Talan ogillas i övrigt. Kommissionen skall ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning av domen

1. Tjänstemän – Beslut som går någon emot – Avslag på ansökan om tjänst – Motiveringskyldighet senast i samband med avslaget på överklagandet – Omfattning – Åsidosättande – Rättelse under det administrativa förfarandet – Villkor

   (Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 25 andra stycket, 45 och 90.2)

2. Tjänstemän – Meddelande om lediga tjänster – Föremål – Jämförande bedömning av sökandenas meriter – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser – Iakttagande av de villkor som ställs i meddelandet om lediga tjänster

   (Tjänsteföreskrifterna, artikel 29)

3. Tjänstemän – Befordran – Förenklat förfarande inom kommissionen – Generaldirektörer som agerar i egenskap av tillsättningsmynddighet – Rådgivande tillsättningskommitténs hörande av den berörda generaldirektören – Lagenlighet

   (Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 7 och 45)

4. Tjänstemän – Befordran – Jämförande bedömning av meriter – Former – Beaktande av betygsrapporter – Ofullständig personlig akt – Följder

   (Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 43 och 45)

5. Tjänstemän – Befordran – Jämförande bedömning av meriter – Kriterier – Tjänstens intresse – Kandidaternas personliga meriter – Tillsättningsmyndighetens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

   (Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

6. Tjänstemän – Talan – Grunder – Maktmissbruk – Begrepp

7. Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan som har ett direkt samband med en talan om ogiltigförklaring – Kan tas upp till sakprövning trots avsaknaden av ett administrativt förfarande som överensstämmer med tjänsteföreskrifterna

   (Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

8. Tjänstemän – Begrepp – Betygsrapport – Upprättande – Försening – Tjänstefel som orsakar ideell skada – Villkor

   (Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

1.  Tillsättningsmyndigheten är inte skyldig att motivera ett beslut om befordran i förhållande till de personer som inte befordrats. Om någon av dessa överklagar tillsättningsmyndighetens beslut med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna är denna emellertid skyldig att motivera ett eventuellt avslag. Motiveringen av avslaget skall överensstämma med den motivering som överklagandet riktats mot.

   Eftersom befordran enligt ordalydelsen av artikel 45 i tjänsteföreskrifterna sker ”genom urval” saknar tillsättningsmyndigheten skyldighet att, för den person som inte befordrats, redogöra för den jämförelse som gjorts mellan honom och den befordrade personen. Tillsättningsmyndigheten är inte heller skyldig att i detalj redogöra för hur den kom fram till att den utsedda personen uppfyllde de krav som ställdes i meddelandet om lediga tjänster. Det räcker att motiveringen behandlar uppfyllandet av de villkor som enligt tjänsteföreskrifterna skall föreligga för att tillsättningen skall vara rättsenlig. Motiveringen inom ramen för ett befordringsförfarande skall således inte gälla sökanadenas kvalifikationer, utan endast förfarandets rättsenlighet.

   När ett beslut att inte tillsätta en tjänsteman som ansökt om befordran helt saknar motivering och tillsättningsmyndigheten inte kan redogöra för skälen till detta i samband med ett överklagande motiverar inte bristen på motivering inom ramen för det administrativa förfarandet i sig att beslutet ogiltigförklaras när kompletterande uppgifter lämnats av administrationen under rättegången.

   (se punkterna 30, 33 och 36)

   Hänvisning till domstolen den 19 november 1998 i mål C-316/97 P, Parlamentet mot Gaspari, REG 1998, s. I-7597, punkt 29; förstainstansrättenden 12 februari 1992 i mål T-52/90, Volger mot parlamentet, REG 1992, s. II-121, punkt 40, domstolen den 9 december 1993 i mål C-115/92 P, Parlamentet mot Volger, REG 1993, s. I-6549, punkterna 22-24; förstainstansrättenden 3 mars 1993 i mål T-25/92, Vela Palacios mot CES, REG 1993, s. II-201, punkt 26; förstainstansrättenden 17 maj 1995 i mål T-16/94, Benecos mot kommissionen, REGP 1995, s. I-A-103 och II-335, punkt 36; förstainstansrätten den 16 oktober 1996 i mål T-37/94, Benecos mot kommissionen, REGP 1996, s. I-A-461 och II-1301, punkterna 39-46; förstainstansrätten 18 mars 1997 i de förenade målen T-178/95 och T-179/95, Picciolo och Caló mot regionernas kommitté, REGP 1997, s. I-A-51 och II-155, punkt 34; förstainstansrätten den 6 november 1997 i mål T-71/96, Berlinguieri Vinzek mot kommissionen, REGP 1997, s. I-A-339 och II-921, punkterna 79-84; förstainstansrätten den 26 januari 2000 i mål T-86/98, Gouloussis mot kommissionen, REGP 2000, s. I-A-5 och II-23, punkterna 73—79

2.  Ett meddelande om lediga tjänster har som huvudsaklig uppgift att lämna en så detaljerad redogörelse som möjligt för vad som krävs för att komma i fråga för tjänsten, så att berörda personer kan ta ställning till om de bör lämna in en ansökan eller ej. Meddelandet om lediga tjänster skall vidare fastställa de juridiska ramar inom vilka tillsättningsmyndigheten har att jämföra de sökandes meriter i enlighet med artikel 45.1 i tjänsteföreskrifterna.

   Tillsättningsmyndigheten respekterar inte dessa ramar om den först efter publiceringen av meddelandet om lediga tjänster informerar de sökande om de särskilda villkor som skall vara uppfyllda för att komma i fråga för den aktuella tjänsten och om den vid utvärderingen av de sökande beaktar andra villkor än de som nämns i meddelandet om lediga tjänster. Ett sådant agerande fråntar nämligen meddelanden om lediga tjänster dess huvudsakliga uppgift i rekryteringsförfarandet.

   (se punkterna 61, 63 och 66)

   Hänvisning till domstolen den 7 februari 1990 i mål C-81/88, Müllers mot CES, REG 1990, s. I-249, punkt 20; förstainstansrätten den 11 december 1991 i mål T-169/89, Frederiksen mot parlamentet, REG 1991, s. II-1403, punkt 67; förstainstansrätten den 17 maj 1995, Benecos mot kommissionen, punkt 18; förstainstansrätten den 12 maj 1998 i mål T-159/96, REGP 1998, s. I-A-193 och II-593, punkt 25

3.  Den omständigheten att generaldirektörerna agerar som tillsättningsmyndighet sedan genomförandet av den reform genom vilken kommissionens befordrings- och tillsättningsförfaranden decentraliserades innebär inte att den rådgivande tillsättningskommittén inte längre är skyldig, eller har rätt, att höra den berörda generaldirektören. Hörandet av den berörda generaldirektören syftar till att informera den rådgivande tillsättningkommittén om vilka kvalifikationer som krävs för tjänsten och om bedömningen av sökandenas meriter. Hörandet påverkar inte den rådgivande tillsättningskommitténs rätt att godta eller förkasta generaldirektörens synpunkter och inte heller den sistnämndes rätt att, i egenskap av tillsättningsmyndighet, därefter fatta det slutgiltiga beslutet. Den omständigheten att den berörda generaldirektören genom reformen har getts befogenhet att, efter beaktande av kommissionens ordförandes samt två andra kommissionärers synpunkter, fatta beslut om tillsättning påverkar inte arten av och syftet med den rådgivande tillsättningskommitténs hörande av generaldirektören.

   (se punkt 78)

4.  Betygsrapporten utgör en oumbärlig del av bedömningsunderlaget när helst en tjänstemans karriär bedöms i syfte att fatta ett beslut om befordran.

   Befordringsförfarandet är oegentligt om avsaknaden av betygsrapporten inte är en normal del av förfarandet för betygsättning, utan beror på att förfarandet är kraftigt försenat och förseningen ligger administrationen till last. En sådan oegentlighet medför emellerid inte att det beslut som fattades vid befordringsförfarandet skall ogiltigförklaras, såvida avsaknaden av betygsrapporten inte kan antas ha haft ett avgörande inflytande på förfarandet, vilket bland annat är fallet när avsaknaden inte uppvägts av andra uppgifter rörande den icke befordrade tjänstemannens meriter.

   Tillsättningsmyndigheten är inte skyldig att skjuta på tillsättnings- eller befordringsbeslutet när en kandidats betygsrapport saknas. Tillsättningsmyndigheten kan nämligen införskaffa annan information och grunda sin utvärdering på andra aspekter av sökandenas meriter, såsom uppgifter av administrativ och personlig natur.

   (se punkterna 83, 85, 88 och 89)

   Hänvisning till förstainstansrättenden 25 november 1993 i de förenade målen T-89/91, T-21/92 och T-89/92, X mot kommissionen, REG 1993, s. II-1235, punkt 49; förstainstansrättenden 26 oktober i mål T-18/93, Marcato mot kommissionen, REGP 1994, s. I-A-215 och II-681, punkt 73

5.  Tillsättningsmyndigheten har ett stort handlingsutrymme vid bedömningen av tjänstens intresse samt av de meriter som skall beaktas inom ramen för det förfarande som avses i artikel 45 i tjänsteföreskrifterna. På detta område har gemenskapsdomstolarna endast att pröva huruvida administrationen, med beaktande av de överväganden som legat till grund för dess bedömning, har hållit sig inom rimliga gränser och inte har använt sin befogenhet på ett uppenbart felaktigt sätt. Förstainstansrätten kan således inte göra en egen prövning av den tillsatta personens kvalifikationer som ersätter tillsättningsmyndighetens bedömning.

   Den omständigheten att en tjänsteman har uppenbara och erkända meriter innebär inte att andra tjänstemän inte kan bedömas vara bättre meriterade vid en jämförelse av sökandenas meriter. Varken det förhållandet att en person tillfälligt har innehaft tjänsten i fråga eller att personen i fråga har innehaft en tjänst i lönegraden under utgör avgörande fakta som väger tyngre än tjänstens intresse, vilket är det avgörande kriteriet vid valet mellan sökande för befordran.

   (se punkterna 99 och 102)

   Hänvisning till domstolen den 21 april 1983 i mål 282/81, Ragusa mot kommissionen, REG 1983, s. 1245, punkt 9; domstolen den 13 december 2001 i mål C-446/00 P, Cubero Vermurie mot kommissionen, REG 2001, s. I-10315, punkt 21; domstolen den 13 december 2001 i mål C-309/01 P, Rådet mot Mc Auley, punkt 18; förstainstansrätten den 6 juli 1999 i de förenade målen T-112/96 och T-115/96, Séché mot kommissionen, REGP 1999, s. I-A-115 och II-623, punkt 62; förstainstansrätten den 19 september 2001 i mål T-152/00, E mot kommissionen, REGP 2001, s. I-A-179 och II 813, punkt 29

6.  Begreppet maktmissbruk avser det förhållandet att en myndighet har utövat sina befogenheter i ett annat syfte än det som befogenheterna har tillkommit för. Ett beslut innebär maktmissbruk endast om det på grundval av objektiva, relevanta och samstämmiga uppgifter kan antas ha antagits för att uppnå andra mål än dem som angetts. Den omständigheten att en tjänsteman som tilldelats en utannonserad tjänst inte omedelbart tillträder denna skall inte nödvändigtvis tolkas som att den aktuella myndigheten har utövat sina befogenheter i syfte att uppnå andra mål än de åberopade.

   (se punkt 112)

   Hänvisning till Séché mot kommissionen, punkt 139; förstainstansrättenden 5 juli 2000 i mål T-111/99, Samper mot parlamentet, REGP 2000, s. I-A-135 och II-611, punkt 64

7.  När ett direkt samband föreligger mellan en talan om ogiltigförklaring och en skadeståndstalan kan den senare tas upp till sakprövning som en del av talan om ogiltigförklaring. Det är inte nödvändigt att skadeståndstalan har föregåtts av en begäran om att tillsättningsmyndigheten skall ersätta den skada som den icke tillsatta sökanden säger sig ha lidit eller av ett avslag av denna begäran såsom varandes ogrundad.

   (se punkt 126)

   Hänvisning till förstainstansrätten den 15 juli 1993 i de förenade målen T-17/90, T-28/91 och T-17/92, Camara Alloisio m.fi. mot kommissionen, REG 1993, s. II-841, punkt 46; förstainstansrättenden 6 juli 1995 i mål T-36/93, Ojha mot kommissionen, REGP 1995, s. I-A-161 och II-497, punkt 115

8.  Avsaknaden av en betygsrapport i tjänstemannens personliga akt till följd av att rapporten inte har upprättats i tid kan ge upphov till ideell skada inte bara om tjänstemannens karriär kan ha påverkats, utan också om avsaknaden har gett upphov till oro och osäkerhet hos tjänstemannen vad avser dennes yrkesmässiga framtid.

   (se punkt 130)

   Hänvisning till domstolen den 14 juli 1977 i mål 61/76, Geist mot kommissionen, REG 1977, s. 1419; domstolenden 15 mars 1989 i mål 140/87, Bevan mot kommissionen, REG 1989, s. 701; förstainstansrättenden 8 november 1990 i mål T-73/89, Barbi mot kommissionen, REG 1990, s. II-619; förstainstansrättenden 19 september 1996 i mål T-386/94, Allo mot kommissionen, REGP 1996, s. I-A-393 och II-1161, punkt 76