Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Statligt stöd - Begrepp - Åtgärdens selektiva karaktär - Nationella bestämmelser om införande av en skattelättnad - Åtgärd av allmän karaktär som lämnar myndigheten ett utrymme för skönsmässig bedömning vid beviljandet av en skatteförmån - Omfattas

(Artikel 87.1 EG)

2. Statligt stöd - Begrepp - Åtgärdens selektiva karaktär - Åtgärd som syftar till att uppnå ekonomiska eller industriella politiska mål - Saknar betydelse

(Artikel 87.1 EG)

3. Statligt stöd - Återkrav av ett rättsstridigt stöd - Stöd som har beviljats i strid med förfarandereglerna i artikel 88 EG - Eventuella berättigade förväntningar hos dem som åtnjuter stödet - Skydd - Villkor och gränser

(Artikel 88.3 EG)

4. Statligt stöd - Begrepp - Stöd som beviljats av regionala eller lokala organ - Omfattas

(Artikel 87.1 EG)

5. Statligt stöd - Begrepp - Åtgärdens selektiva karaktär - Objektiva tillämpningskriterier - Saknar betydelse

(Artikel 87.1 EG)

6. Statligt stöd - Begrepp - Specifik skatteåtgärd - Åtgärdens selektiva karaktär - Motiverat med hänsyn till skattesystemets art eller systematik - Omfattas inte

(Artikel 87.1 EG)

7. Statligt stöd - Beslut av kommissionen i vilket det konstateras att ett stöd som inte har anmälts är oförenligt med den gemensamma marknaden - Motiveringsskyldighet - Omfattning

(Artiklarna 87 EG, 88.3 EG och 253 EG)

8. Statligt stöd - Beslut av kommissionen att förklara ett stöd oförenligt med den gemensamma marknaden - Kommissionens kännedom om andra företag som erhållit samma stöd - Åsidosättande av principen om likabehandling - Föreligger inte

(Artikel 87 EG)

Sammanfattning

1. För att betecknas som statligt stöd fordras enligt artikel 87.1 EG att en åtgärd gynnar "vissa företag eller viss produktion". En åtgärds specifika eller selektiva karaktär utgör följaktligen ett av kännetecknen för begreppet statligt stöd.

Åtgärder med allmän giltighet omfattas inte av artikel 87.1 EG. Åtgärder som vid första anblicken förefaller tillämpliga på samtliga företag kan emellertid ha en viss selektivitet och kan därför betraktas som åtgärder som gynnar vissa företag eller viss produktion. Så är särskilt fallet när den myndighet som har att tillämpa den allmänna bestämmelsen har ett visst utrymme att göra skönsmässiga bedömningar vid tillämpningen av bestämmelsen.

För att avgöra om en nationell reglering om skattelättnader för investeringar skall betecknas som allmän är det emellertid inte nödvändigt att pröva om den myndighet som beviljar skattelättnaden agerar godtyckligt . Det räcker med att visa att det finns ett utrymme för den nämnda myndigheten att göra en skönsmässig bedömning och att myndigheten därmed kan avpassa beloppet eller villkoren för att skatteförmånen i fråga skall beviljas efter innehållet i de investeringsförslag som myndigheten har att bedöma.

( se punkterna 23, 31 och 35 )

2. Artikel 87.1 EG skulle förlora sin ändamålsenliga verkan om en selektiv statlig åtgärd som syftar till att uppnå ekonomiska eller industriella politiska mål - såsom ett investeringsbidrag - föll utanför dess tillämpningsområde. En sådan åtgärd kan följaktligen inte undgå att kvalificeras som statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG till följd av det mål som den syftar till att uppnå.

( se punkt 51 )

3. En påstådd underlåtenhet från kommissionens sida att agera kan inte ge upphov till några berättigade förväntningar hos de företag som erhållit statligt stöd, eftersom den nationella åtgärden, såsom minskningen av beskattningsunderlaget, genomförts utan föregående underrättelse till kommissionen, i strid med artikel 88.3 EG. För att berättigade förväntningar skall kunna föreligga fordras att stödet har beviljats i enlighet med förfarandet i artikel 88 EG.

( se punkt 54 )

4. Omständigheten att en provins inom en stat åtnjuter självständighet på skatteområdet som erkänns i och skyddas av en medlemsstats konstitution medför inte att provinsen erhåller dispens från fördragets bestämmelser om statligt stöd. Genom att nämna stöd som ges av "en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är" omfattar artikel 87.1 EG alla stöd som finansieras med allmänna medel. Av detta framgår att även åtgärder som vidtas av statliga organ (lokala, federala, regionala eller andra) - oavsett vilka rättsliga bestämmelser som gäller för dem och vad de kallas - faller, på samma sätt som åtgärder som vidtagits av de federala eller centrala myndigheterna, inom tillämpningsområdet för artikel 87.1 EG om rekvisiten i denna bestämmelse är uppfyllda.

( se punkt 57 )

5. En statlig åtgärd med selektiv karaktär behåller denna karaktär, och kan följaktligen kvalificeras som statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG, även om dess tillämpningsområde bestäms på grundval av objektiva kriterier.

( se punkt 58 )

6. Inom ramen för bedömningen av om en statlig åtgärd skall kvalificeras som statligt stöd kan åtgärdens selektiva karaktär under vissa förutsättningar vara berättigad med hänsyn till "systemets art eller systematik". Om så är fallet faller åtgärden utanför tillämpningsområdet för artikel 87.1 EG. En specifik skatteåtgärd som är berättigad med hänsyn till skattesystemets interna systematik - såsom en progressiv skatteskala är berättigad med hänsyn till skattesystemets fördelningsfunktion - faller således utanför tillämpningsområdet för artikel 87.1 EG.

( se punkterna 59 och 60 )

7. Enbart sådana statliga stöd som "påverkar handeln mellan medlemsstaterna" och som "snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen" faller inom tillämpningsområdet för artikel 87.1 EG. Även om det i vissa fall kan framgå av de förhållanden under vilka stödet beviljas att stödet är av sådant slag att det kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen ankommer det på kommissionen att åtminstone redogöra för dessa omständigheter i motiveringen till sitt beslut.

I ett beslut rörande stöd som inte har anmälts behöver kommissionen emellertid inte styrka de verkliga konsekvenser som ett stöd får för konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna. Om kommissionen var tvungen att i sitt beslut styrka vilka verkliga konsekvenser som ett redan beviljat stöd ger upphov till, skulle detta leda till att de medlemsstater som lämnar stöd i strid med den skyldighet att underrätta kommissionen som föreskrivs i artikel 88.3 EG gynnas på bekostnad av de företag som underrättar kommissionen om planerade stöd.

( se punkterna 69 och 77 )

8. Även om det kan visas att kommissionen, vid den tidpunkt då den fattade ett beslut om att ett statligt stöd som lämnats till ett företag var oförenligt med den gemensamma marknaden, kände till ett flertal företag som erhållit samma stöd föreligger inget åsidosättande av likabehandlingsprincipen. Denna omständighet förändrar inte det faktum att de stöd som det förstnämnda företaget erhöll var rättsstridiga och oförenliga med den gemensamma marknaden.

( se punkt 95 )