Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Tillräckligt klar överträdelse av en regel som har till syfte att ge enskilda rättigheter – Institution som inte har något utrymme för skönsmässsig bedömning – Tillräckligt att gemenskapsrätten har åsidosatts

(Artikel 288.2 EG)

2. Skadeståndstalan – Världshandelsorganisationen – Inte möjligt att åberopa WTO-avtalen för att bestrida lagenligheten av en gemenskapsrättsakt – Undantag – Gemenskapsrättsakt som syftar till genomförandet av dessa avtal eller som uttryckligen och precist hänvisar till desamma – Gemenskapsordning för import av bananer – WTO:s tvistlösningsorgan har konstaterat att gemenskapsordningen är oförenlig med WTO:s regler – Domstolsprövning av lagenligheten av dessa bestämmelser med hänsyn till WTO:s regler – Omfattas inte

(Artikel 288.2 EG; rådets förordningar nr 404/93 och nr 1637/98; kommissionens förordning nr 2362/98)

3. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Gemenskapsinstitutionerna har inte tillskrivits något rättsstridigt agerande – Krav på att det verkligen föreligger en skada, ett orsakssamband och en skada av ovanlig och särskild karaktär – Kumulativ karaktär

(Artikel 288.2 EG)

4. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Upprätthållande av en gemenskapsordning för import av bananer som är oförenlig med WTO-avtalen – Skada som uppkommit på grund av de amerikanska myndigheternas införande av en tilläggstull – Orsakssamband

(Artikel 288.2 EG)

5. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Gemenskapsinstitutionerna kan inte tillskrivas rättsstridigt agerande – Skada som uppkommit till följd av att gemenskapsordningen för bananer är oförenlig med WTO-avtalen – Onormal skada – Föreligger inte – Gemenskapens skadeståndsansvar – Omfattas inte

(Artikel 288.2 EG)

Sammanfattning

1. Gemenskapens utomobligatoriska ansvar enligt artikel 288 andra stycket EG för rättsstridigt agerande från dess organs sida förutsätter att flera villkor är uppfyllda, nämligen att det agerande som läggs institutionen till last är rättsstridigt, att det verkligen föreligger skada och att det finns ett orsakssamband mellan agerandet och den åberopade skadan. När ett av dessa villkor inte är uppfyllt skall talan ogillas i sin helhet, utan att det är nödvändigt att pröva de andra villkoren.

Vad beträffar det första av dessa villkor skall det rättsstridiga agerande som läggs en gemenskapsinstitution till last bestå i en tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som har till syfte att ge enskilda rättigheter. Det avgörande kriteriet för att anse att detta krav är uppfyllt är att den berörda gemenskapsinstitutionen uppenbart och allvarligt har missbedömt gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning. Om denna institution endast förfogade över ett i hög grad begränsat, eller till och med obefintligt, utrymme för skönsmässig bedömning kan redan den omständigheten att gemenskapsrätten har åsidosatts i sig vara tillräcklig för att det skall vara fråga om en tillräckligt klar överträdelse.

(se punkterna 85–89)

2. Världshandelsorganisationens (WTO) avtal ingår, med hänsyn till deras beskaffenhet och systematik, i princip inte bland de regler som domstolen skall beakta när den prövar lagenligheten av gemenskapsinstitutionernas rättsakter.

Härav följer att den omständigheten att WTO:s regler eventuellt har överträtts av dessa institutioner i princip inte kan medföra att gemenskapen ådrar sig utomobligatoriskt ansvar.

Det är endast om gemenskapen avsett att fullgöra en särskild förpliktelse vilken den åtagit sig inom ramen för WTO, eller om en gemenskapsrättsakt uttryckligen hänvisar till vissa bestämmelser, som det åvilar förstainstansrätten att pröva lagenligheten av svarandeinstitutionernas agerande med hänsyn till WTO:s regler.

Även om det finns ett beslut av WTO:s tvistlösningsorgan i vilket det fastställs att ordningen för import av bananer till gemenskapen, som inrättats genom förordning nr 404/93 om den gemensamma organisationen av marknaden för bananer, och därefter ändrats genom förordningarna nr 1637/98 och nr 2362/98, är oförenlig med WTO:s regler, innebär emellertid inte tillämpningen av något av dessa två undantag att gemenskapsdomstolen kan kontrollera lagenligheten av de gemenskapsrättsliga bestämmelserna i fråga med hänsyn till WTO:s regler.

Det saknas i detta avseende betydelse att den tidsperiod som WTO föreskrivit för gemenskapen, för att göra den åtgärd som förklarats oförenlig med WTO:s regler förenlig med desamma, löpt ut och att WTO bemyndigat den medlem som vållats skada att gentemot gemenskapen anta kompensationsåtgärder eller upphäva handelsmedgivanden.

(se punkterna 110, 113–115 och 125)

3. Om en skada uppkommit till följd av ett agerande från gemenskapsinstitutionernas sida vars rättsstridighet inte kan styrkas, kan gemenskapen bli utomobligatoriskt skadeståndsansvarig då följande villkor samtliga är uppfyllda: att det verkligen föreligger en skada, att det finns ett orsakssamband mellan denna skada och gemenskapsinstitutionernas agerande, och att skadan är av ovanlig och särskild karaktär.

(se punkt 160)

4. De principer, gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar, till vilka det hänvisas i artikel 288 andra stycket EG kan inte åberopas till stöd för att det föreligger en skyldighet för gemenskapen att ersätta all skada, oavsett hur avlägsen, som uppkommer till följd av dess organs agerande. Villkoret avseende det orsakssamband som krävs enligt artikel 288 andra stycket EG förutsätter nämligen att det finns ett tillräckligt direkt orsakssamband mellan gemenskapsinstitutionernas agerande och skadan.

Det finns i detta avseende ett direkt samband mellan rådets och kommissionens upprätthållande av en ordning för import av bananer som är oförenlig med Världshandelsorganisationens avtal och den skada som uppkommit för näringsidkarna till följd av införandet av en amerikansk tilläggstull på deras varor. Amerikas förenta staters ensidiga beslut att införa denna tilläggstull innebär inte att nämnda orsakssamband bryts. Det var nämligen nödvändigtvis de ifrågavarande institutionernas agerande som ledde till att de amerikanska myndigheterna vidtog motåtgärden i enlighet med WTO:s tvistlösningssystem som godtagits av gemenskapen, vilket innebär att detta agerande skall anses utgöra den avgörande omständigheten för att skada uppkommit.

(se punkterna 177–178, 183–185 och 191)

5. Vad beträffar sådan skada som näringsidkare kan lida till följd av gemenskapsinstitutionernas verksamhet gäller att en skada är onormal när den går utöver de ekonomiska risker som verksamhet inom den berörda sektorn är förenad med, och att den är särskild när den påverkar en särskild kategori näringsidkare på ett oproportionerligt sätt.

Det är emellertid inte fastställt att de näringsidkare vars verksamhet består i saluföring av ackumulatorer på den amerikanska marknaden på grund av den gemenskapsordning för import av bananer enligt vilken de amerikanska myndigheterna bemyndigades att upphäva sina tullmedgivanden gentemot gemenskapen och som bedömts vara oförenlig med WTO:s regler har lidit en skada som går utöver de risker som deras exportverksamhet är förenad med. Risken för att tullmedgivanden upphävs, vilket är en åtgärd som föreskrivs i WTO-avtalen och är den åtgärd som är aktuell i förevarande fall, är nämligen en av de risker som ingår i det nuvarande internationella handelssystemet. Varje aktör som beslutar sig för att saluföra sina produkter på marknaden i en av de stater som är medlemmar i WTO utsätter sig således ofrånkomligen för denna risk.

Härav följer att eftersom nämnda näringsidkare inte har lidit skada som kan betecknas som onormal kan deras skadeståndstalan inte vinna bifall på den grunden att gemenskapen skulle ha ådragit sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar på grund av ett icke rättsstridigt agerande från dess organs sida.

(se punkterna 202–203, 205, 211 och 213)