Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Transporter - Medlemsstaternas åtgärder i fråga om allmän trafikplikt - Förordning nr 1191/69 - Tillåtet att göra undantag för företag som tillhandahåller linjetrafik inom ramen för stads-, förorts- och regional trafik - Omfattning av möjligheten för medlemsstaterna att göra undantag - Skyldighet att klart avgränsa när undantaget skall tillämpas - Beaktande av rättssäkerhetsprincipen

(Rådets förordning nr 1191/69, artikel 1.1 andra stycket)

2. Statligt stöd - Inverkan på handeln mellan medlemsstaterna - Skadlig inverkan på konkurrensen - Kommissionens uteslutande av transportsektorn från tillämpningsområdet för den så kallade de minimis-regeln

(EG-fördraget, artikel 92.1 (nu artikel 87.1 EG i ändrad lydelse)); kommissionens förordning nr 69/2001; kommissionens meddelande 96/C 68/06)

3. Statligt stöd - Begrepp - Åtgärder för att ersätta kostnader för offentliga nyttigheter som ett företag säkerställer - Omfattas inte - Villkor - Klart definierade skyldigheter avseende offentliga nyttigheter - Objektivt och öppet fastställande av kriterierna för beräkning av ersättning - Ersättning begränsad till kostnaderna - Fastställande av ersättning, när företaget inte har valts ut efter ett offentligt upphandlingsförfarande, på grundval av en undersökning av kostnaderna för ett genomsnittligt företag i den aktuella sektorn

(EG-fördraget, artikel 92.1 (nu artikel 87.1 EG i ändrad lydelse))

4. Transporter - Transportstöd - Tillämpning av artikel 77 i fördraget (nu artikel 73 EG) - Begränsning till de fall som omfattas av den sekundära gemenskapsrätten

(EG-fördraget, artikel 77 (nu artikel 73 EG); rådets förordning nr 1191/69 och nr 1107/70)

Sammanfattning

1. Rådets förordning nr 1191/69 om medlemsstaternas åtgärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och inre vattenvägar, särskilt dess artikel 1.1 andra stycket, skall tolkas så, att den gör det möjligt för en medlemsstat att underlåta att tillämpa förordningen på sådan linjetrafik inom ramen för stads-, förorts- eller regional trafik som har ett tvingande behov av offentligt stöd, och att begränsa tillämpningen av denna förordning till de fall där det annars inte skulle vara möjligt att tillhandahålla tillräckliga trafiktjänster. Detta gäller dock endast under förutsättning att rättssäkerhetsprincipen vederbörligen beaktas, vilket förutsätter att användningen av denna möjlighet till undantag klart avgränsas genom den nationella lagstiftningen, på så sätt att det blir möjligt att fastställa när nämnda undantag är tillämpligt och när förordningen är tillämplig.

( se punkterna 58 och 64 samt punkt 1 i domslutet )

2. Villkoret för tillämpning av artikel 92.1 i fördraget (nu artikel 87.1 EG i ändrad lydelse), enligt vilket stödet skall kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna, är inte beroende av om de tillhandahållna trafiktjänsterna är av lokal eller regional art eller av det aktuella trafikområdets betydelse.

Det kan inte alls uteslutas att ett offentligt stöd som beviljas ett företag som endast tillhandahåller lokala eller regionala trafiktjänster och som inte tillhandahåller några trafiktjänster utanför sin ursprungsstat ändå kan påverka handeln mellan medlemsstaterna. När en medlemsstat beviljar offentligt stöd till ett företag, kan nämligen detta företags tillhandahållande av trafiktjänster komma att upprätthållas eller ökas, med följden att möjligheterna för företag som är etablerade i andra medlemsstater att tillhandahålla sina trafiktjänster på marknaden i denna stat minskas. Vidare avser kommissionens meddelande om försumbart stöd inte transportsektorn, vilket följer av fjärde stycket i meddelandet. Inte heller kommissionens förordning nr 69/2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse är tillämplig på denna sektor, vilket framgår av förordningens tredje skäl samt artikel 1 a. Slutligen finns det inte någon gräns eller procentsats under vilken man kan anse att handeln mellan medlemsstaterna inte påverkas. Ett relativt litet stöd eller en relativt liten storlek på det stödmottagande företaget innebär inte att det omedelbart kan uteslutas att handeln mellan medlemsstaterna påverkas.

( se punkterna 77, 78 och 80-82 samt punkt 2 i domslutet )

3. En statlig åtgärd omfattas inte av artikel 92.1 i fördraget (nu artikel 87.1 EG i ändrad lydelse) i den mån som åtgärden skall anses utgöra ersättning som motsvarar ett vederlag för tjänster som det mottagande företaget har tillhandahållit för att fullgöra skyldigheter avseende allmännyttiga tjänster, när åtgärden i själva verket inte innebär att dessa företag gynnas ekonomiskt och således inte har som verkan att dessa företag får en mer fördelaktig konkurrensställning än konkurrerande företag.

För att det i ett konkret fall skall kunna anses att en sådan ersättning inte utgör statligt stöd, måste emellertid ett visst antal villkor vara uppfyllda. För det första skall det mottagande företaget faktiskt ha ålagts skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, och dessa skyldigheter skall vara klart definierade. För det andra skall de kriterier på grundval av vilka ersättningen beräknas vara fastställda i förväg på ett objektivt och öppet sätt, på så sätt att det kan undvikas att ersättningen medför att det mottagande företaget gynnas ekonomiskt i förhållande till konkurrerande företag. För det tredje får ersättningen inte överstiga vad som krävs för att täcka hela eller delar av de kostnader som har uppkommit i samband med skyldigheterna att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, med hänsyn tagen till de intäkter som därvid har erhållits och till en rimlig vinst på grund av fullgörandet av dessa skyldigheter. Det är absolut nödvändigt att ett sådant villkor iakttas för att det skall kunna säkerställas att någon fördel som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen, genom att det mottagande företagets konkurrensställning förstärks, inte ges till nämnda företag. För det fjärde skall, när det företag som ges ansvaret för att tillhandahålla de allmännyttiga tjänsterna i ett konkret fall inte har valts ut efter ett offentligt upphandlingsförfarande som gör det möjligt att välja den anbudsgivare som kan tillhandahålla dessa tjänster till den lägsta kostnaden för det allmänna, storleken av den nödvändiga ersättningen fastställas på grundval av en undersökning av de kostnader som ett genomsnittligt och välskött företag som är utrustat med transportmedel som är lämpliga för att fullgöra den allmänna trafikplikt som ålagts det skulle ha åsamkats vid fullgörandet av trafikplikten, med hänsyn tagen till de intäkter som därvid skulle ha erhållits och till en rimlig vinst på grund av fullgörandet av trafikplikten.

( se punkterna 87-93 samt punkt 2 i domslutet )

4. Som en följd av antagandet av förordning nr 1107/70 om stöd till transporter på järnväg, väg och inre vattenvägar har medlemsstaterna inte längre rätt att göra gällande artikel 77 i fördraget (nu artikel 73 EG), i vilken föreskrivs att stöd som tillgodoser behovet av samordning av transporter eller som innebär ersättning för vissa tjänster inom ramen för allmän trafikplikt är förenliga med fördraget, förutom i de fall som anges i den sekundära gemenskapsrätten.

I den mån som förordning nr 1191/69 om medlemsstaternas åtgärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och inre vattenvägar inte är tillämplig och det stöd som är i fråga omfattas av artikel 92.1 i fördraget (nu artikel 87.1 EG i ändrad lydelse), följer således de villkor enligt vilka medlemsstaternas myndigheter kan bevilja stöd enligt artikel 77 i fördraget uttömmande av förordning nr 1107/70.

( se punkterna 101, 107 och 108 )