Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Statligt stöd - Förbud - Undantag - Stöd till förmån för vissa områden som påverkats genom Tysklands delning - Undantagets räckvidd - Restriktiv tolkning - Ekonomiska nackdelar som uppkommit genom den isolering som sträckningen av gränsen mellan de två områdena har medfört

(Artikel 92.1 och 92.2 c i EG-fördraget (nu artikel 87.1 och 87.2 c EG i ändrad lydelse))

2. Institutionernas rättsakter - Motivering - Skyldighet - Omfattning - Beslut som ligger i linje med tidigare beslut - Tillåtligheten av en kortfattad motivering

(Artikel 190 i EG-fördraget (nu artikel 253 EG))

3. Överklagande - Grunder - Grund som åberopas först i överklagandet - Avvisning

(Artiklarna 42.1 och 118 i domstolens rättegångsregler)

4. Statligt stöd - Förbud - Undantag - Stöd som kan anses förenliga med den gemensamma marknaden - Stöd för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi - Restriktiv tolkning - Störning som påverkar den berörda medlemsstatens ekonomi i dess helhet

(Artikel 92.3 a, b och c i EG-fördraget (nu artikel 87.3 a, b och c EG))

5. Överklagande - Grunder - Yrkande som avser förstainstansrättens beslut om rättegångskostnaderna - Avvisning för det fall alla andra grunder har underkänts

(Artikel 51 andra stycket i EG-stadgan för domstolen)

Sammanfattning

$$1. Artikel 92.2 c i EG-fördraget (numera artikel 87.2 EG i ändrad lydelse), enligt vilken "stöd som ges till näringslivet i vissa av de områden i Förbundsrepubliken Tyskland som påverkats genom Tysklands delning, i den utsträckning stödet är nödvändigt för att uppväga de ekonomiska nackdelar som uppkommit genom denna delning" är förenliga med den gemensamma marknaden. Bestämmelsen har inte upphävts vare sig genom fördraget om Europeiska unionen eller genom Amsterdamfördraget. Med hänsyn till att de gemenskapsrättsliga bestämmelserna, vars auktoritet och ändamålsenliga verkan skall säkerställas, har en objektiv räckvidd kan det inte antas att denna bestämmelse inte längre har ett syfte efter Tysklands återförening.

Artikel 92.2 c i fördraget skall tolkas restriktivt, eftersom det rör sig om ett undantag från den allmänna regeln att statliga stöd är oförenliga med den gemensamma marknaden. De ekonomiska nackdelar som uppkommit genom Tysklands delning kan endast avse sådana ekonomiska nackdelar som orsakats i vissa tyska regioner av den isolering som upprättandet av denna fysiska gräns medfört, såsom till exempel avbrutna kommunikationsvägar eller förlusten av naturliga avsättningsmöjligheter till följd av avbrutna affärsförbindelser mellan de två delarna av Tyskland.

Bestämmelsen skall däremot inte tolkas så att den medger en fullständig kompensering för den underutvecklade ekonomin i de nya delstaterna, hur obestridlig den än må vara. En sådan tolkning skulle inte vara förenlig med bestämmelsens karaktär av undantagsbestämmelse, det sammanhang i vilket den förekommer eller med dess syfte. Den underutvecklade ekonomin i dessa delstater är resultatet av konkreta ekonomisk-politiska val som träffats av regimen i den forna Tyska demokratiska republiken.

De ekonomiska nackdelar som de nya delstaterna rent allmänt lider av har inte direkt uppkommit på grund av Tysklands geografiska delning i den mening som avses i artikel 92.2 c i fördraget. Skillnaderna mellan de gamla och de nya delstaterna i fråga om utveckling förklaras således av andra orsaker än den geografiska klyftan till följd av Tysklands delning, och i synnerhet av de skilda politiska och ekonomiska system som rått i de båda delarna av Tyskland.

Syftet med artikel 92.2 c i fördraget är nämligen inte att övervinna de särskilda svårigheter som den politiska och ekonomiska delningen av Tyskland medfört. En sådan tolkning skulle nämligen medföra att hela territoriet i de nya delstaterna skulle ha rätt till alla slags stödåtgärder.

Regionerna i den forna Tyska demokratiska republiken skall således inte anses ha drabbats av sådana ekonomiska nackdelar som uppkommit genom Tysklands delning, såvida inte den politiska och ekonomiska gränsen mellan de två delarna av Tyskland hindrat deras ekonomiska utveckling på ett sätt som utmärker dem i förhållande till andra regioner i den forna Tyska demokratiska republiken.

( se punkterna 23-25, 39-43 )

2. Den motivering som erfordras enligt artikel 190 i EG-fördraget (nu artikel 253 EG) skall anpassas efter vilket slags rättsakt det är fråga om. Motiveringen skall på ett klart och otvetydigt sätt återge det resonemang som förts av den institution som står bakom rättsakten, så att berörda parter kan få reda på skälen för den vidtagna åtgärden och domstolen ges möjlighet att utöva sin kontroll. Det fordras heller inte att motiveringen av en rättsakt upptar samtliga relevanta sakförhållanden och rättsliga överväganden, eftersom frågan huruvida motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 190 i fördraget inte enbart skall bedömas mot bakgrund av motiveringens lydelse, utan även mot bakgrund av det sammanhang i vilket motiveringen ingår samt alla rättsregler som reglerar den berörda frågan.

Det är således tillräckligt att, när ett beslut antagits mot en välkänd bakgrund och inom ramen för en fast beslutspraxis, endast lämna en summarisk motivering till detta.

( se punkterna 76 och 77 )

3. Enligt artikel 118 i domstolens rättegångsregler är artikel 42.2 i dessa regler, som i princip förbjuder att nya grunder åberopas under rättegången, tillämplig i mål om överklagande av förstainstansrättens avgöranden. Domstolen är i ett mål om överklagande således endast behörig att pröva förstainstansrättens bedömning av de grunder som har behandlats vid den.

( se punkterna 93 )

4. Enligt artikel 92.3 b i EG-fördraget (numera artikel 87.3 b EG i ändrad lydelse) krävs det, till skillnad mot artikel 92.3 a eller c i EG-fördraget, att stöd skall vara avsett att avhjälpa störningar i berörda medlemsstatens ekonomi i dess helhet, och inte endast ekonomin i en av medlemsstatens regioner eller i vissa delar av dess territorium för att det skall vara förenligt med den gemensamma marknaden. Undantagsbestämmelsen i artikel 92.3 b i fördraget skall tolkas restriktivt.

( se punkterna 97 och 98 )

5. När alla andra grunder till stöd för överklagandet har underkänts skall ett yrkande som avser att förstainstansrättens beslut om rättegångskostnaderna var rättsstridigt avvisas i enlighet med artikel 51 andra stycket i EG-stadgan för domstolen, där det föreskrivs att ett överklagande inte endast får avse rättegångskostnadernas storlek och fördelning.

( se punkterna 124 )