FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (ensamdomare)

den 20 juli 2001

Mål T-351/99

Christian Brumter

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Tjänstemän — Meddelande om lediga tjänster — Tillsättning — Motiveringsskyldighet — Jämförelse av sökandenas kvalifikationer — Tillsättningsmyndighetens utrymme för skönsmässig bedömning — Betygsrapport — Begäran om förflyttning”

Fullständig text på franska   II-757

Saken:

Talan om ogiltigförklaring av dels kommissionens beslut av den 29 januari 1999 att avslå sökandens ansökan om den tjänst som ledigförklarats i COM/173/98, dels beslutet av den 27 januari 1999 att tillsätta Gérard Zahlen på denna tjänst.

Avgörande:

Förstainstansrätten ogiltigförklarar kommissionens beslut att tillsätta Gérard Zahlen på den i COM/173/98 ledigförklarade tjänsten och beslutet att avslå Christian Brumters ansökan. Svaranden skall ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning av domen

1. Tjänstemän – Beslut som går någon emot – Avslag på ansökan om tjänst – Motiveringsskyldighet – Föremål för talan – Räckvidd

   (Tjänsteföreskrifterna, artikel 25 andra stycket)

2. Tjänstemän – Beslut som går någon emot – Motiveringsskyldighet – Åsidosättande – Rättelse efter talans väckande – Otillåten

   (Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 25 andra stycket och 90.2)

3. Tjänstemän – Ledig tjänst – Tillsättning genom befordran – Jämförelse av sökandenas kvalifikationer – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser – Beaktande av de krav som ställs i meddelandet om lediga tjänster

   (Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 29.1 och 45)

4. Tjänstemän – Ledig tjänst – Tillsättning genom befordran – Jämförelse av sökandenas kvalifikationer – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser – Beaktande av de krav som ställs i meddelandet om lediga tjänster – Domstolsprövning – Räckvidd

5. Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av sökandenas kvalifikationer sökandena – Beaktande av betygsrapporter – Väsentlig försening vid upprättandet av sökandenas personalakter

   (Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

1.  Skyldigheten att motivera ett beslut som går någon emot i enlighet med artikel 25 andra stycket i tjänsteföreskrifterna är en grundläggande gemenskapsrättslig princip från vilken undantag kan medges endast på grund av tvingande hänsyn. Syftet med motiveringsskyldigheten är dels att möjliggöra för den berörde att bedöma om beslutet som går honom emot är välgrundat och om det är lämpligt att väcka talan vid förstainstansrätten, dels att möjliggöra för den sistnämnda att utöva sin prövningsrätt.

   Även om tillsättningsmyndigheten inte är skyldig att motivera sina beslut om befordran beträffande sökande som inte befordrats, är den däremot skyldig att motivera ett beslut om avslag av ett klagomål som anförts i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna av en sökande som inte befordrats, eftersom motiveringen av avslagsbeslutet förväntas överensstämma med motiveringen av det beslut mot vilket klagomål anförts. Eftersom befordran sker genom ett urval, är det tillräckligt att det i motiveringen av beslutet att avslå klagomålet anges om alla de villkor är uppfyllda som enligt tjänsteföreskrifterna krävs för att en befordran skall vara rättsenlig.

   (se punkterna 28 och 29)

   Hänvisning till domstolen den 7 februari 1990 i mål C-343/87, Culin mot kommissionen, REG 1990, s. I-225, punkt 13; förstainstansrättenden 12 februari 1992 i mål T-52/90, Volger mot parlamentet, REG 1992, s. II-121, bekräftad av domstolen efter överklagande den 9 december 1993 i mål C-115/92 P, parlamentet mot Volger, REG 1993, s. I-6549, punkterna 22 och 23; förstainstansrätten den 18 mars 1997 i målen T-178/96 och T-179/95, Picciolo och Caló mot regionkommittén, REGP 1997, s. I-A-51 och II-155, punkterna 33 och 34; förstainstansrättenden 29 maj 1997 i mål T-6/96, Contargyris mot rådet, REGP 1997, s. I-A-119 och II-357, punkt 148; förstainstansrättenden 18 december 1997 i mål T-142/95, Delvaux mot kommissionen, REGP 1997, s. I-A-477 och II-1247, punkt 84; förstainstanrätten den 17 februari 1998 i mål T-56/96, Maccafern mot kommissionen, REGP 1998, s. I-A-57 och II-133, punkt 36; förstainstansrättenden 21 september 1999 i mål T-157/98, Oliveira mot parlamentet, REGP 1999, s. I-A-163 och II-851, punkt 50

2.  Om ett beslut helt saknar motivering kan inte detta uppvägas av att tillsättningsmyndigheten anger skälen till beslutet efter det att talan har väckts. I detta skede fyller inte sådana förklaringar längre sin funktion. Motiveringsskyldigheten som följer av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna syftar nämligen dels till att möjliggöra för den berörde att bedöma om beslutet att avslå hans ansökan var välgrundat och om det är lämpligt att väcka talan vid förstainstansrätten, dels att möjliggöra för den sistnämnda att utöva sin prövningsrätt. Talans väckande innebär således att tillsättningsmyndigheten inte längre kan vidta en rättelse av beslutet genom att ge ett motiverat avslag på klagomålet.

   (se punkt 33)

   Hänvisning till Volger mot parlamentet, ovan nämnt, punkt 40

3.  Bedömningen av ansökningar om förflyttning eller om befordran inom ramen för artikel 29.1 a i tjänsteföreskrifterna skall ske i enlighet med bestämmelserna i artikel 45 i tjänsteföreskrifterna i vilka det uttryckligen föreskrivs att det skall göras en jämförelse av kvalifikationerna för de tjänstemän som kan komma i fråga för befordran. Skyldigheten att göra denna jämförelse är ett uttryck för principerna om likabehandling av tjänstemän och deras behörighet till yrkeskarriär.

   Tillsättningsmyndigheten har stort utrymme för skönsmässig bedömning vid denna jämförelse av tjänstemännens kvalifikationer. Tillsättningsmyndigheten skall emellertid vid sin bedömning mycket noggrant undersöka alla ansökningar och därvid samvetsgrant beakta de krav som ställs i meddelandet om lediga tjänster, vilket innebär att den är skyldig att utesluta alla sökande som inte motsvarar dessa krav. Meddelandet om lediga tjänster utgör nämligen en rättslig ram som tillsättningsmyndigheten ålägger sig själv och som den i detalj måste iaktta.

   (se punkterna 69-71)

   Hänvisning till Volger mot parlamentet, ovan nämnt, punkt 24; domstolen den 18 mars 1993 i mål C-35/92 P, parlamentet mot Frederiksen, REG 1993, s. I-991, punkterna 15 och 16; förstainstansrätten den 26 oktober 1993 i mål T-22/92, Weissenfels mot parlamentet, REG 1993, s. II-1095, punkt 66; förstainstansrätten den 19 mars 1997 i mål T-21/96, Giannini mot kommissionen, REGP 1997, s. I-A-69 och II-211, punkt 19; förstainstansrätten den 12 maj 1998 i mål T-159/96, Wenk mot kommissionen, REGP 1998, s. I-A-193 och II-593, punkt 63; förstainstansrätten den 27 april 1999 i mål T-283/97, Thinus mot kommissionen, REGP 1999, s. I-A-69 och II-353, punkt 42

4.  För att kontrollera om tillsättningsmyndigheten vid befordringsförfarandet har hållit sig inom den rättsliga ram som meddelandet om den lediga tjänsten utgör, skall förstainstansrätten först undersöka vilka krav som i det aktuella fallet ställdes i meddelandet och sedan bedöma om sökanden som tillsättningsmyndigheten har utsett till den lediga tjänsten verkligen uppfyllde dessa krav. Vid denna bedömning skall förstainstansrätten begränsa sig till frågan om administrationen, med beaktande av de överväganden som har legat till grund för dess bedömning, har hållit sig inom rimliga gränser och inte har använt sin befogenhet på ett uppenbart felaktigt sätt. Förstainstansrätten får inte göra en egen bedömning av sökandenas kvalifikationer som ersätter tillsättningsmyndighetens bedömning.

   (se punkt 72)

   Hänvisning till domstolen den 21 april 1983 i mål 282/81, Ragusa mot kommissionen, REG 1983, s. 1245, punkt 9; domstolenden 12 februari 1987 i mål 233/85, Bonino mot kommissionen, REG 1987, s. 739, punkt 5; förstainstansrättenden 11 december 1991 i mål T-169/89, Frederiksen mot parlamentet, REG 1991, s. II-1403, punkt 69; förstainstansrättenden 30 januari 1992 i mål T-25/90, Schönherr mot ESK, REG 1992, s. II-63, punkt 20; förstainstansrättenden 25 februari 1992 i mål T-11/91, Schloh mot rådet, REG 1992, s. II-203, punkt 51; parlamentet mot Frederiksen, ovan nämnt, punkt 17; förstainstansrättenden 9 februari 1994 i mål T-82/91, Latham mot kommissionen, REGP 1994, s. I-A-15 och II-61, punkt 62; förstainstansrättenden 6 juni 1996 i mål T-262/94, Baiwir mot kommissionen, REGP 1996, s. I-A-257 och II-739, punkt 66; Giannini mot kommissionen, ovan nämnt, punkt 20; Delvaux mot kommissionen, ovan nämnt, punkt 38

5.  Betygsrapporten utgör en oundgänglig bedömningsfaktor varje gång en tjänstemans karriär skall bedömas av en överordnad. Befordringsförfarandet är således rättsstridigt om tillsättningsmyndigheten inte har kunnat göra en jämförande bedömning av sökandenas kvalifikationer därför att betygsrapporterna beträffande en eller flera av dem på grund av administrationens agerande har upprättats med en väsentlig försening.

   (se punkt 83)

   Hänvisning till domstolen den 5 juni 1980 i mål 24/79, Oberthür mot kommissionen, REG 1980, s. 1743, punkt 8; domstolen den 10 juni 1987 i mål 7/86, Vincent mot parlamentet, REG 1987, s. 2473, punkt 16; förstainstansrättenden 19 september 1996 i mål T-386/94, Allo mot kommissionen, REGP 1996, s. I-A-393 och II-1161, punkt 38