Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Förfarande - Ansökan genom vilken talan anhängiggjorts - Föremålet för talan - Definition - Ändring under rättegången - Förbud

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artiklarna 44.1 och 48.2)

2. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar - Villkor - Otillåtet - Skada - Orsakssamband

(EG-fördraget, artikel 215 andra stycket (nu artikel 288 andra stycket EG)

3. Internationella avtal - Avtalet om upprättande av världshandelsorganisationen - GATT 1994 - Direkt effekt - Föreligger inte - Hinder för att åberopa WTO-avtalen för att ifrågasätta lagenligheten av en gemenskapsrättsakt

(Allmänna tull- och handelsavtalet från år 1994)

4. Förfarande - Åberopande av nya grunder under rättegången - Villkor - Ny omständighet - Begrepp

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 48.2)

5. Internationella avtal - Medlemsstaters avtal - Avtal som ingåtts före EG-fördraget - Artikel 234 i fördraget (nu artikel 307 EG i ändrad lydelse) - Syfte - Räckvidd

(EG-fördraget, artikel 234 första stycket (nu artikel 307 första stycket EG i ändrad lydelse))

Sammanfattning

1. Sökanden är, enligt artikel 44.1 i förstainstansrättens rättegångsregler, skyldig att ange föremålet för talan och sina yrkanden i den ansökan varigenom talan väcks. Även om artikel 48.2 i samma rättegångsregler under vissa förhållanden medger att nya grunder åberopas under rättegången, kan denna bestämmelse under inga omständigheter tolkas så att sökanden får framställa nya yrkanden vid gemenskapsdomstolen och på så sätt ändra föremålet för talan.

( se punkt 28 )

2. Gemenskapens skadeståndsansvar enligt artikel 215 andra stycket i fördraget (nu artikel 288 andra stycket EG) förutsätter att flera villkor är uppfyllda, nämligen villkoren att det agerande som läggs gemenskapsinstitutionerna till last är rättsstridigt, att det verkligen föreligger en skada och att det finns ett orsakssamband mellan agerandet och den åberopade skadan.

( se punkt 30 )

3. Med hänsyn till deras beskaffenhet och systematik ingår WTO-avtalet med bilagor i princip inte i de regler med stöd av vilka domstolen prövar lagenligheten av gemenskapsinstitutionernas rättsakter. Dessa rättsakter ger inte upphov till några rättigheter som enskilda kan göra gällande direkt inför domstol med stöd av gemenskapsrätten.

( se punkt 43 )

4. En gemenskapsdomstols dom i vilken ett rättsläge, som sökanden i princip kände till vid tidpunkten då han väckte talan, endast bekräftas kan inte anses vara en ny omständighet som ger rätt att åberopa en ny grund.

( se punkt 49 )

5. Artikel 234 första stycket i fördraget (nu artikel 307 första stycket EG i ändrad lydelse) syftar till att i överensstämmelse med folkrättsliga grundsatser precisera att fördragets tillämpning inte påverkar den berörda medlemsstatens åtaganden att respektera tredje lands rättigheter enligt tidigare avtal och att fullgöra motsvarande förpliktelser. För att ett internationellt avtal skall utgöra hinder för att tillämpa en gemenskapsrättslig norm krävs således att två villkor är uppfyllda, nämligen att det rör sig om ett avtal som har ingåtts före fördragets ikraftträdande och att det berörda tredje landet däri tillerkänns rättigheter som det kan fordra att den berörda medlemsstaten respekterar.

( se punkterna 70 och 71 )