Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Talan om ogiltigförklaring — Föremål för talan — Talan om ogiltigförklaring av ett beslut att inleda det formella granskningsförfarande av statligt stöd som föreskrivs i artikel 88.2 EG i syfte att bestrida förekomsten av en skyldighet att avbryta de berörda åtgärderna i avvaktan på det beslut som avslutar förfarandet — Antagande av ett beslut med slutlig karaktär som avslutar förfarandet — Talan bibehåller sitt föremål

2. Institutionernas rättsakter — Motivering — Skyldighet — Omfattning — Beslut att inleda det formella granskningsförfarande som föreskrivs i artikel 88.2 EG

(Artiklarna 88.2 EG och 253 EG, rådets förordning nr 659/1999)

3. Statligt stöd — Granskning av kommissionen — Beslut att inleda det formella granskningsförfarande som föreskrivs i artikel 88.2 EG — Skyldighet att först diskutera de aktuella stödåtgärderna med den berörda medlemsstaten och att undersöka situationen på grundval av de uppgifter som lämnats av medlemsstaten — Medlemsstatens skyldighet att samarbeta lojalt

(Artiklarna 10 EG och 88.2 EG; rådets förordning nr 659/1999, artiklarna 10 och 13)

4. Talan om ogiltigförklaring — Grunder — Maktmissbruk — Begrepp

(Artikel 230 EG)

5. Statligt stöd — Granskning av kommissionen — Svårigheter att bedöma stöds förenlighet med den gemensamma marknaden eller förekomsten av tvivel i fråga om hur stöd skall betecknas — Kommissionens skyldighet att inleda det formella granskningsförfarande som föreskrivs i artikel 88.2 EG

(Artiklarna 87 EG samt 88. 2 och 88.3 EG)

6. Statligt stöd — Granskning av kommissionen — Valet av rättsligt förfarande påverkas av om de berörda åtgärderna betecknats som befintliga stödprogram eller som nytt stöd — Kommissionen saknar utrymme för skönsmässig bedömning — Skyldighet att samarbeta lojalt för den medlemsstat som gör gällande att det rör sig om befintliga stödprogram

(Artiklarna 10 EG och 88 EG)

7. Statligt stöd — Allmänt stödprogram som godkänts av kommissionen — Individuellt stöd som uppges omfattas av godkännandet — Granskning av kommissionen — Vid prövningen skall beslutet om godkännande beaktas i första hand och fördraget först i andra hand

(Artiklarna 87 EG och 88 EG)

8. Statligt stöd — Befintliga stödprogram och nytt stöd — Utbetalning till förmån för rederier som inom ramen för avtal om allmän trafik säkerställer regelbundna transporttjänster till och från öar — Artikel 4.3 i förordning nr 3577/92 — Systemet för nya stöd tillämpas endast på utbetalningar som inte är nödvändiga för att bibehålla avtalens stabilitet

(Artikel 88.1 och 88.3 EG; rådets förordning nr 3577/92, artikel 4 3)

Sammanfattning

1. En talan som väcks mot ett beslut av kommissionen att inleda det granskningsförfarande med avseende på statligt stöd som föreskrivs i artikel 88.2 EG, vilken i huvudsak syftar till att domstolen skall slå fast att de berörda åtgärderna inte behöver avbrytas i avvaktan på det beslut som avslutar detta förfarande, förlorar inte sitt föremål till följd av att ett beslut som avslutar förfarandet, som under tiden får slutlig karaktär, antas efter talans väckande.

(se punkterna 15–18)

2. Skyldigheten att motivera ett beslut som går någon emot, vilken föreskrivs i artikel 253 EG, har till syfte att göra det möjligt för domstolen att pröva beslutets lagenlighet och ge den berörda parten de upplysningar som är nödvändiga för att denne skall kunna bedöma om beslutet är välgrundat eller om det är behäftat med ett sådant fel att dess lagenlighet kan ifrågasättas.

Vad avser ett beslut att inleda det förfarande som föreskrivs i artikel 88.2 i fråga om ett påstått statligt stöd kan det faktum att förordning nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 88 EG eller vissa bestämmelser i denna förordning inte nämns i beslutet, i förevarande fall, endast anses utgöra bristfällig motivering om kommissionen tillämpade bestämmelser i denna förordning som inte följer direkt av fördraget.

(se punkterna 22 och 23)

3. Med beaktande av de rättsverkningar som följer av ett beslut att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 EG, i vilket de åtgärder som avses provisoriskt betecknas som nytt stöd trots att den berörda medlemsstaten inte samtycker till denna beteckning, skall kommissionen först diskutera de aktuella åtgärderna med den berörda medlemsstaten, så att denna ges möjlighet att i förekommande fall upplysa kommissionen om att de aktuella åtgärderna enligt medlemsstatens mening inte utgör stöd eller att de utgör befintligt stöd. Artiklarna 10 och 13 i förordning nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 88 EG är förenliga med detta krav och innebär således inte att kommissionen har rätt att avstå från att diskutera en åtgärd med den berörda medlemsstaten innan institutionen inleder ett förfarande enligt artikel 88.2 EG.

Kommissionen skall, när det görs gällande att åtgärderna inte utgör stöd, undersöka denna fråga i tillräcklig omfattning på grundval av de uppgifter som den har erhållit från medlemsstaten i detta skede, även om denna undersökning resulterar i en bedömning som inte är slutgiltig. Med hänsyn till principen om lojalt samarbete mellan medlemsstater och institutioner, såsom den följer av artikel 10 EG, skall den medlemsstat som anser att de aktuella åtgärderna inte utgör stöd, för att inte försena förfarandet, så snart som möjligt från det att ärendet anhängiggörs vid kommissionen, förse institutionen med uppgifter som stöder medlemsstatens ståndpunkt. Om dessa uppgifter innebär att tvivlen skingras också i fråga om de undersökta åtgärdernas bristande inslag av stöd, får kommissionen inte inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 EG. Om dessa uppgifter däremot inte avlägsnar tvivlen i fråga om förekomsten av inslag av stöd och om det också föreligger tvivel i fråga om åtgärdernas förenlighet med den gemensamma marknaden, skall kommissionen inleda det nämnda förfarandet.

(se punkterna 29, 30 och 48)

4. Maktmissbruk föreligger när en nationell myndighet har utnyttjat sina befogenheter i syfte att uppnå andra mål än dem som myndigheten har tilldelats befogenheter för. Ett beslut är behäftat med maktmissbruk endast om det på grundval av objektiva, relevanta och samstämmiga uppgifter kan antas att det har antagits i detta syfte.

(se punkt 38)

5. När kommissionen granskar stödåtgärder i förhållande till artikel 87 EG för att fastställa huruvida de är förenliga med den gemensamma marknaden är den skyldig att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 EG om den första granskningen inte gör det möjligt för kommissionen att övervinna alla svårigheter som är förenade med bedömningen av om den planerade åtgärden är förenlig med den gemensamma marknaden. Samma sak skall naturligtvis gälla när kommissionen därefter fortfarande tvivlar på om den prövade åtgärden skall betecknas som stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG.

(se punkt 47)

6. Den skyldighet att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 EG som föreligger under vissa omständigheter påverkar inte det rättsliga förfarande som skall tillämpas då beslutet fattas, det vill säga antingen förfarandet för fortlöpande granskning av befintliga stödprogram, såsom det följer av artikel 88.1 EG jämförd med artikel 88.2 EG, eller förfarandet för granskning av nytt stöd, såsom det följer av artikel 88.3 EG jämförd med artikel 88.2 EG.

Med hänsyn till de rättsverkningar som följer av valet av rättsligt förfarande när det rör sig om åtgärder som redan har genomförts kan kommissionen inte utan vidare välja den andra typen av rättsligt förfarande när den berörda medlemsstaten hävdar att det är den första typen av förfarande som skall tillämpas. I ett sådant fall skall kommissionen i tillräcklig omfattning undersöka frågan på grundval av de uppgifter som den har erhållit från medlemsstaten i detta skede, även om denna undersökning inte resulterar i en definitiv beteckning av de undersökta åtgärderna.

I likhet med vad som krävs inom ramen för principen om lojalt samarbete mellan medlemsstater och institutioner, såsom den följer av artikel 10 EG, när frågan om själva förekomsten av inslag av statligt stöd aktualiseras, skall den medlemsstat som anser att det rör sig om befintligt stöd, för att inte försena förfarandet, så snart som möjligt från det att ärendet anhängiggörs vid kommissionen förse institutionen med uppgifter som stöder medlemsstatens ståndpunkt. Om dessa uppgifter är sådana att det, inom ramen för en preliminär granskning, på sannolika skäl kan antas att åtgärderna i fråga utgör befintligt stöd, skall kommissionen tillämpa det rättsliga förfarande som följer av artikel 88.1 EG och 88.2 EG på åtgärderna. Om de uppgifter som lämnats av medlemsstaten däremot inte gör det möjligt att dra denna preliminära slutsats eller om medlemsstaten inte lämnar några uppgifter, skall kommissionen tillämpa det rättsliga förfarande som följer av artikel 88.3 EG och 88.2 EG.

(se punkterna 53–55)

7. Det skulle strida mot principen om berättigade förväntningar och principen om rättssäkerhet om kommissionen, efter att ha godkänt en stödåtgärd, granskade genomförandebestämmelserna för stödåtgärden igen såsom nytt stöd. Av denna anledning får kommissionen, när den berörda medlemsstaten hävdar att åtgärderna har beviljats med tillämpning av ett tidigare godkänt stödprogram, inte utan vidare inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 EG avseende dessa åtgärder med hänvisning till att åtgärderna utgör nytt stöd, vilket skulle medföra att de avbryts. Innan dess måste kommissionen kontrollera huruvida stödet omfattas av det aktuella stödprogrammet och, om så är fallet, huruvida det uppfyller villkoren som fastställts i beslutet om godkännande av programmet. Det är således endast om denna prövning resulterar i ett nekande svar som kommissionen kan inleda förfarandet enligt artikel 88.2 EG med hänvisning till att åtgärderna i fråga utgör nytt stöd. Om prövningen däremot resulterar i ett jakande svar skall kommissionen behandla åtgärderna som befintligt stöd enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 88.1 EG och 88.2 EG.

(se punkt 57)

8. Med tanke på att det ligger i sakens natur att de avtal om allmän trafik som avses i artikel 4 i förordning nr 3577/92 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage) innehåller de finansiella bestämmelser som krävs för att säkerställa den allmänna trafikplikt som föreskrivs i avtalen och att lydelsen av artikel 4.3 avser bibehållandet av nämnda avtal fram till det datum då de löper ut, utan att begränsa räckvidden av denna bestämmelse till vissa aspekter av de nämnda avtalen, täcks de finansiella villkor i avtalen som är nödvändiga för att säkerställa den allmänna trafikplikten av nämnda bestämmelse.

Sådant stöd som överstiger vad som är nödvändigt för att säkerställa den allmänna trafikplikt som är syftet med avtalen i fråga omfattas däremot inte av tillämpningsområdet för den sistnämnda bestämmelsen. Detta beror just på att detta stöd inte är nödvändigt för stabiliteten och därmed för bibehållandet av sådana avtal. Detta stöd kan därför inte anses utgöra befintligt stöd på grundval av denna bestämmelse.

(se punkterna 64 och 65)