Sammanfattning av personalmål

Sammanfattning av personalmål

Sammanfattning

1. Förfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla rättegångskostnader – Begrepp – Kostnader under förlikningsförfarande – Omfattas inte (Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 91 b)

2. Förfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Omständigheter att beakta (Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 91 b)

3. Förfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla rättegångskostnader – Begrepp ─ Mervärdesskatt – Omfattas, när det är fråga om en icke skattskyldig person (Förstainstansrättens rättegångsreglerregler artikel 91 b)

4. Förfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla rättegångskostnader – Nödvändiga kostnader för parterna – Kostnader för resor och uppehälle för andra än parternas advokater – Villkor för ersättning – Kostnader för resor och uppehälle samt arvoden till parternas advokater för inlämnande av rättegångsinlagor – Omfattas inte

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 91 b)

5. Förfarande – Rättegångskostnader – Fastställande – Ersättningsgilla rättegångskostnader – Nödvändiga kostnader för parterna – Kostnader för översättning – Tolkning av artikel 90 b i förstainstansrättens rättegångsregler

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artiklarna 90 b och 91 b)

1. Enligt ordalydelsen i artikel 91 b i förstainstansrättens rättegångsregler skall ”nödvändiga kostnader som parterna haft med anledning av förfarandet, särskilt utgifter för resor och uppehälle samt arvode för ombud, rådgivare eller advokat” anses som ersättningsgilla kostnader. Av denna bestämmelse framgår att de ersättningsgilla kostnaderna endast omfattar utgifter för förfarandet vid förstainstansrätten samt att dessa måste ha varit nödvändiga i detta avseende. Med ”förfarandet” i artikel 91 i rättegångsreglerna avses endast förfarandet vid förstainstansrätten, inte det föregående förfarandet. Detta framgår bland annat av artikel 90 i samma rättegångsregler, som handlar om ”förfarandet inför rätten” Sålunda skall de kostnader som sökanden haft inom ramen för ett förlikningsförfarande enligt artikel 41 i Europeiska investeringsbankens personalföreskrifter ej anses som ersättningsgilla rättegångskostnader.

(se punkterna 29 och 30)

Hänvisning till domstolen 21 oktober 1970, Hake mot kommissionen, 75/69, REGP. s. 901, 902; förstainstansrätten den 15 juli 1998, T-115/94 DEP, Opel Austria mot Rådet, REG 1998, s. II-2739, punkt 26; förstainstansrätten den 19 september 2001, T-64/99 DEP, UK Coal mot Kommissionen, REGP 2001, s. II‑2547, punkt 25

2. Gemenskapsdomstolarna har inte behörighet att besluta om storleken på de arvoden som parterna skall utge till de egna advokaterna, utan skall avgöra storleken på det arvodesbelopp som skall ersättas av den part som förpliktats att ersätta rättegångskostnaderna. Gemenskapsdomstolarna har, när de fastställer rättegångskostnaderna, varken att beakta en nationell taxa för advokatarvoden eller en eventuell överenskommelse som den berörda parten och dennes ombud eller rådgivare har ingått i detta avseende.

Eftersom gemenskapsrättsliga taxeregler saknas skall rätten göra en fri bedömning av omständigheterna i fallet med beaktande av följande: Tvistens föremål och slag, dess betydelse ur gemenskapsrättsligt perspektiv liksom fallets svårighetsgrad, omfattningen av det arbete som det rättsliga förfarandet har gett upphov till för de ombud eller rådgivare som har biträtt parterna och de ekonomiska intressen som tvisten representerar för parterna.

(se punkterna 31 och 32)

Hänvisning till domstolen den 26 november 1985, 318/82 DEP, Leeuwarder Papierwarenfabriek mot kommissionen, REG 1985, s. 3727, punkterna 2 och 3; förstainstansrätten den 8 mars 1995, T-2/93 DEP, Air France mot kommissionen, REG 1995, s. II-533, punkt 16; förstainstansrätten den 8 november 1996, T‑120/89 DEP, Stahlwerke Peine-Salzgitter mot kommissionen, REG 1996, s. II‑1547, punkt 27; ovannämnda Opel Austria mot rådet, punkterna 27 och 28; ovannämnda UK Coal mot kommissionen, punkterna 26 och 27

3. Sökande som inte är skattskyldig för mervärdesskatt och således inte har rätt att återfå ingående mervärdesskatt på de varor och tjänster som köpts har rätt att få ersättning för den erlagda mervärdesskatten på de ersättningsgilla rättegångskostnaderna med tillämpning av artikel 91 b i förstainstansrättens rättegångsregler.

(se punkterna 45 och 46)

Hänvisning till förstainstansrätten den 5 juli 1993, T-84/91 DEP, Meskens mot parlamentet, REG 1993, s. II-757, punkt 16; förstainstansrätten den 6 februari 1995, T-460/93 DEP, Tête m.fl. mot revisionsrätten, REG 1995, s. II‑229, punkt 13

4. I enlighet med artikel 91 b i förstinstansrättens rättegångsregler är kostnader för resor och uppehälle för en advokat en nödvändig rättegångskostnad. Kostnader för resor och uppehälle för andra personer än den berörde sökandens advokat är inte ersättningsgilla om inte dessa personers närvaro varit nödvändig för förfarandet. Däremot behöver kostnader för resor och uppehälle liksom advokatarvoden för inlämnande av rättegångsinlagor inte anses som nödvändiga. Dels har nämligen en tilläggsfrist med avseende på avståndet tagits in i rättegångsreglerna artikel 102.2, dels finns det andra säkra och klart mindre kostsamma sätt att ge in handlingar till domstolen.

(se punkt 40)

Hänvisning till förstainstansrätten den 8 juli 1998, T-85/94 DEP och T-85/94 OP DEP, Branco mot kommissionen, REG 1998, s. II-2667, punkt 24

5. Det kan inte utläsas av artikel 90 b i förstainstansrättens rättegångsregler att kostnader för översättning är ersättningsgilla. Denna bestämmelse syftar enbart på kostnader för översättning som förstainstansrätten haft på begäran av part och som enligt justitiesekreteraren är att anse som oskäliga.

(se punkt 41)