Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Fri rörlighet för personer - Etableringsfrihet - Frihet att tillhandahålla tjänster - Arkitekter - Erkännande av utbildnings- och behörighetsbevis - Nationella bestämmelser som inskränker utövande av arkitektverksamhet med hänsyn till definitionen av yrket i den medlemsstat som utfärdat examen - Otillåtet

(Rådets direktiv 85/384, artiklarna 2 och 10)

2 Fri rörlighet för personer - Etableringsfrihet - Restriktioner - Artikel 56 i fördraget (nu artikel 46 EG i ändrad lydelse) - Syfte - Förekomst av direktiv om tillnärmning av lagstiftning - Verkningar

(EG-fördraget, artikel 56 (nu artikel 46 EG i ändrad lydelse))

Sammanfattning

1 En medlemsstat som inte tillåter att personer med utbildningsbevis i arkitektur, som utfärdats av en annan medlemsstat och som erkänts inom ramen för direktivet, utövar annan verksamhet än vad de i enlighet med utbildningsbeviset hade rätt att utöva i ursprungslandet, såvida de inte utövar verksamheten i samarbete med en annan yrkesutbildad person som är behörig att utöva verksamheten och som har ett utbildningsbevis som även det har erkänts i enlighet med värdmedlemsstatens lagstiftning, har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2 och 10 i direktiv 85/384 om det ömsesidiga erkännandet av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis på arkitekturområdet, däribland åtgärder för att underlätta ett effektivt utnyttjande av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster.

Det följer av artiklarna 2 och 10 i nämnda direktiv att när en verksamhet vanligtvis utövas av arkitekter med utbildningsbevis som utfärdats av värdmedlemsstaten skall en migrerande arkitekt med utbildnings-, examens- eller annat behörighetsbevis som omfattas av direktivets tillämpningsområde också ges tillträde till en sådan verksamhet även om hans utbildnings-, examens- eller andra behörighetsbevis inte nödvändigtvis innefattar en materiell motsvarighet såvitt avser den genomgångna utbildningen. Även om det är riktigt att det är lagstiftningen i värdmedlemsstaten som skall definiera verksamhetsområdet för arkitektyrket, medför kravet på ömsesidigt erkännande att när en medlemsstat anser att en verksamhet tillhör detta område skall migrerande arkitekter också ges tillträde till denna verksamhet.

(se punkterna 37, 38 och 45 samt punkt 1 i domslutet)

2 Artikel 56 i fördraget (nu artikel 46 EG i ändrad lydelse) syftar inte till att förbehålla medlemsstaterna exklusiv behörighet beträffande vissa sakområden, men tillåter att nationella bestämmelser avviker från den fria rörligheten när det är och fortsätter att vara motiverat för att uppnå avsedda mål. När det i gemenskapsdirektiven föreskrivs harmonisering av de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa skyddet för ett visst mål är det inte längre motiverat att åberopa artikel 56 i fördraget, och lämpliga kontroller och skyddsåtgärder måste vidtas inom de ramar som angetts i harmoniseringsdirektivet.

(se punkterna 41 och 42)