Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Begäran om förhandsavgörande - Anhängiggörande vid domstolen - Nationell domstol i den mening som avses i artikel 177 i fördraget (nu artikel 234 EG) - Begrepp - Överklagandenämnden för Högskolan med behörighet att pröva överklaganden på högskoleväsendets område - Omfattas

(EG-fördraget, artikel 177 (nu artikel 234 EG))

2 Socialpolitik - Manliga och kvinnliga arbetstagare - Tillgång till anställning samt arbetsvillkor - Likabehandling - Undantag - Åtgärder som syftar till att främja lika möjligheter för kvinnor och män - Urvalsförfarande vid tillsättning av statlig tjänst - Nationell lagstiftning som med nödvändighet ger företräde åt sökande av underrepresenterat kön, på det enda villkoret att skillnaden mellan kvalifikationerna inte får stå i strid med kravet på saklighet vid tillsättningen - Otillåtet - Begränsning av åtgärdens tillämpningsområde - Nivån på den tjänst som skall tillsättas - Saknar betydelse

(Artikel 141.4 EG; rådets direktiv 76/207, artiklarna 2.1 och 4)

3 Socialpolitik - Manliga och kvinnliga arbetstagare - Tillgång till anställning samt arbetsvillkor - Likabehandling - Undantag - Åtgärder som syftar till att främja lika möjligheter för kvinnor och män - Urvalsförfarande vid tillsättning av statlig tjänst - En på förvaltningspraxis grundad regel som ger företräde åt sökande av underrepresenterat kön - Tillåtet - Villkor

(Rådets direktiv 76/207, artiklarna 2.1 och 4)

Sammanfattning

1 För att bedöma om ett hänskjutande organ är en domstol i den mening som avses i artikel 177 i fördraget (nu artikel 234 EG), skall ett antal omständigheter beaktas, nämligen om organet är upprättat enligt lag, om det är av stadigvarande karaktär, om dess jurisdiktion är av tvingande art, om förfarandet är kontradiktoriskt, om organet tillämpar rättsregler samt om det har en oberoende ställning. Överklagandenämnden för Högskolan i Sverige, vilken är behörig att pröva överklaganden av vissa beslut på högskoleväsendets område, uppfyller dessa kriterier.

(se punkterna 29 och 30)

2 Artikel 2.1 och 2.4 i direktiv 76/207 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor samt artikel 141.4 EG utgör hinder för tillämpning av en nationell lagstiftning enligt vilken en sökande till en statlig tjänst av underrepresenterat kön och med tillräckliga kvalifikationer för denna tjänst skall utses framför en sökande av motsatt kön som annars skulle ha utsetts, om det behövs för att en sökande av det underrepresenterade könet skall utses och förutsatt att skillnaden mellan sökandenas kvalifikationer inte är så stor att tillämpningen skulle stå i strid med kravet på saklighet vid tillsättningen.

En sådan urvalsmetod kan nämligen inte vara berättigad enligt artikel 2.4 i direktivet, eftersom valet av en sökande bland dem med tillräckliga kvalifikationer i sista hand grundas enbart på att sökanden tillhör underrepresenterat kön, även om den sökande som väljs har lägre kvalifikationer än en sökande av motsatt kön. Enligt artikel 141.4 EG får medlemsstaterna visserligen behålla eller besluta om åtgärder som rör särskilda förmåner för att förebygga eller kompensera nackdelar i yrkeskarriären i syfte att säkerställa full jämställdhet i arbetslivet mellan kvinnor och män. Denna bestämmelse tillåter dock inte en urvalsmetod som under alla omständigheter inte står i proportion till det mål som eftersträvas.

En sådan åtgärd för positiv särbehandling som den som är aktuell i förevarande mål upphör dessutom inte att vara tvingande och oproportionerlig bara genom att dess tillämpningsområde begränsas. De ovannämnda bestämmelserna utgör därför även hinder för tillämpning av en sådan nationell lagstiftning, även om den är begränsad till att gälla tillsättning av antingen ett på förhand bestämt, begränsat antal tjänster eller tjänster som inrättas som ett led i en enskild högskolas särskilt beslutade program, enligt vilket positiv särbehandling får tillämpas.

Enligt gemenskapsrätten görs för övrigt inte någon åtskillnad mellan högre och lägre tjänster vid tillämpningen av principen om likabehandling av kvinnor och män vad gäller tillgång till anställning. Av detta följer att det inte görs någon åtskillnad mellan högre och lägre tjänster vid bedömningen av huruvida nationella regler om positiv särbehandling vid tjänstetillsättning inom högskoleväsendet är förenliga med gemenskapsrätten.

(se punkterna 53, 55, 56, 58, 59, 64, 65 samt punkterna 1, 2 och 4 i domslutet)

3 Artikel 2.1 och 2.4 i direktiv 76/207 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor utgör inte hinder för tillämpning av en på nationell förvaltningspraxis grundad regel om att en sökande till en statlig tjänst som tillhör underrepresenterat kön får ges företräde framför en medsökande av motsatt kön, förutsatt att de sökande i merithänseende kan anses jämbördiga eller i det närmaste jämbördiga, om det görs en objektiv bedömning av ansökningarna med beaktande av samtliga sökandes personliga förhållanden.

(se punkt 62 samt punkt 3 i domslutet)