Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Talan om ogiltigförklaring - Grunder - Verkningslös grund - Begrepp

2 Överklagande - Grunder - Oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna - Kan inte prövas - Domstolens prövning av hur bevisningen har bedömts - Tillåten endast om bevisningen har missuppfattats

(EG-fördraget, artikel 168a (nu artikel 225 EG); domstolens rättegångsregler, artikel 51 första stycket)

3 Gemensam handelspolitik - Skydd mot dumpning - Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning - Domstolsprövning - Gränser - Uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheter som institutionerna hade kännedom om när en antidumpningsförordning antogs

(EG-fördraget, artikel 173 (nu artikel 230 EG i ändrad lydelse); rådets förordning nr 2423/88, artikel 12.1)

Sammanfattning

1 Inom ramen för en talan om ogiltigförklaring är frågan huruvida en åberopad grund är verkningslös kopplad till frågan huruvida grunden, om den anses motiverad, kan medföra att sökandens yrkande om ogiltigförklaring bifalls och inte till vilket intresse sökanden kan ha av att väcka en sådan talan eller av att åberopa en viss grund. Dessa frågor ingår nämligen i bedömningen av huruvida talan alls kan tas upp till sakprövning respektive huruvida den kan prövas på just den grunden.

(se punkt 38)

2 Det framgår av artikel 168a i EG-fördraget (nu artikel 225 EG) och artikel 51 första stycket i stadgan för domstolen att ett överklagande endast kan avse en prövning av om rättsregler har åsidosatts och inte en bedömning av de faktiska omständigheterna. Förstainstansrätten är dels ensam behörig att fastställa de faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga, dels ensam behörig att bedöma dessa faktiska omständigheter. Vidare utgör förstainstansrättens bedömning av den bevisning som framlagts vid den inte i sig en rättsfråga som domstolen kan pröva, utom då denna bevisning har missuppfattats.

(se punkterna 42 och 43)

3 Inom ramen för en talan om ogiltigförklaring med stöd av artikel 173 i fördraget (nu artikel 230 EG i ändrad lydelse) åligger det inte förstainstansrätten att göra en omprövning i sak av den omtvistade förordningen. Rätten skall endast kontrollera att den institution som har antagit förordningen inte har gjort en uppenbart oriktig bedömning. Den bedömning som rådet skall göra efter det administrativa förfarandet avser enligt artikel 12.1 i grundförordning nr 2423/88 om antidumpning de faktiska omständigheter som slutligen konstaterats. Härav följer att förstainstansrätten kunde begränsa sin rättsliga prövning till huruvida rådet hade gjort en uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheter som det hade kännedom om när det antog den omtvistade förordningen. Förstainstansrätten gjorde således rätt när den fastställde att det saknades anledning att beakta en undersökning som genomfördes senare.

(se punkterna 60 och 61)