Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Talan om ogiltigförklaring - Fysiska eller juridiska personer - Rättsakter som berör dem direkt och personligen - Förordning om införande av antidumpningstullar - Tillverknings- och exportföretag som utpekas i kommissionens och rådets rättsakter eller som berörs av de förberedande undersökningarna - Företag som är knutna till exportören och vars försäljningspris för produkten i fråga har utgjort grund för beräkningen av exportpriset - Upptagande till sakprövning

(EG-fördraget, artikel 173 fjärde stycket)

2 Gemenskapsrätt - Principer - Rätten till försvar - Iakttagande i administrativa förfaranden - Antidumpning - Skyldighet för institutionerna att se till att de berörda företagen informeras - Omfattning - Formerna för underrättelse - Uppgifter som måste lämnas ut - Slutgiltig antidumpningstullsats - Omfattas - Beviljad tidsfrist för de berörda företagen att inkomma med yttranden - Artikel 20.5 i förordning nr 384/96, som föreskriver en minimifrist om tio dagar - Direkt effekt

(Rådets förordning nr 384/96, artikel 20.2, 20.4 och 20.5)

3 Förfarande - Rättegångskostnader - Ersättning - Särskilda omständigheter - Kommissionens inställning i ett antidumpningsförfarande

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 87.3 första stycket och 87.4 första och tredje stycket)

Sammanfattning

1 Även om det med avseende på kriterierna i artikel 173 fjärde stycket i fördraget är riktigt att förordningar om införande av antidumpningstullar genom sin beskaffenhet och räckvidd faktiskt har en normativ karaktär, eftersom de generellt är tillämpliga på samtliga berörda ekonomiska aktörer, är det för den skull inte uteslutet att bestämmelserna kan beröra vissa ekonomiska aktörer direkt och personligen.

I det avseendet är de rättsakter genom vilka det införs antidumpningstullar av sådant slag att de direkt och personligen berör de tillverknings- och exportföretag som kan visa att de har utpekats i kommissionens eller rådets rättsakter eller att de har berörts av de förberedande undersökningarna.

På samma sätt berör dessa rättsakter direkt och personligen ett företag, som är etablerat i tredje land och som är knutet till exportörer, och vars försäljningspris i gemenskapen för varan i fråga har utgjort grund för beräkningen av exportpriset.

2 Principen om iakttagande av rätten till försvar är en grundläggande princip i gemenskapsrätten, vars iakttagande gemenskapsdomstolarna skall säkerställa. Enligt denna princip skall de berörda företagen, under det undersökningsförfarande som föregår antagandet av en antidumpningsförordning, under det administrativa förfarandet beredas tillfälle att på ett tillfredsställande sätt yttra sig i frågan om de faktiska omständigheter, påstådda förhållanden och den bevisning som kommissionen har anfört till stöd för sitt påstående att det har förekommit dumpning och att denna har orsakat skada är riktiga och relevanta.

Den omständigheten att höjningen av den antidumpningstullsats som tillämpades på deras produkter, på grund av den individuella behandling som ett av företagen hade beviljats, och den exakta slutgiltiga tullsatsen inte nämndes i den slutgiltiga informationsskrivelse som kommissionen skickade till de berörda företagen, enligt artikel 20.2 i antidumpningsgrundförordningen nr 384/96, utgör inte ett åsidosättande av dessa företags rätt till försvar, eftersom det har framkommit att de fick kännedom om dessa omständigheter under ett telefonsamtal med en tjänsteman vid kommissionen, vid ett datum då det fortfarande var möjligt för dem att på ett tillfredsställande sätt yttra sig i det avseendet, före det att kommissionen antog förslaget om antagande av den slutgiltiga förordningen.

Även om det i det avseendet är riktigt att ett slutligt utlämnande av uppgifter enligt artikel 20.4 i antidumpningsgrundförordningen skall ske skriftligen och att det enligt artikel 20.3 krävs att en begäran om att få ta del av uppgifter skall lämnas skriftligen till kommissionen, kan inte de företag som inte iakttagit sistnämnda bestämmelse förebrå gemenskapsinstitutionerna för att inte skriftligen ha bekräftat de uppgifter som de fick kännedom om per telefon. Dessutom har artikel 20 i antidumpningsgrundförordningen till syfte att skydda berörda parters rätt till försvar under det administrativa förfarandet, och den omständigheten att föreskrifterna i artikel 20.4 inte har iakttagits kan endast leda till ogiltigförklaring av en förordning om införande av antidumpningstullar om det fastslagits att denna omständighet har påverkat de berörda företagens försvar.

Eftersom artikel 20.5 i antidumpningsgrundförordningen, där det fastställs en minimifrist för att inkomma med eventuella synpunkter, är en klar och precis bestämmelse som inte ger gemenskapsinstitutionerna något utrymme för skönsmässig bedömning, har ett företag, som under det administrativa förfarandet underrättas om de viktigaste omständigheterna och övervägandena i den mening som avses i artikel 20.2 i nämnda förordning, i brist på övriga uppgifter från gemenskapsinstitutionen om den frist som företaget beviljats för att inkomma med eventuella synpunkter, en frist på minst tio dagar på grund av den direkta effekten hos artikel 20.5.

3 Artikel 87.3 första stycket och 87.4 första och tredje stycket i förstainstansrättens rättegångsregler skall tillämpas, och vardera parten skall således bära sin rättegångskostnad fastän talan har ogillats, när det visar sig att tvisten skulle ha kunnat undvikas om kommissionen, som hade underrättats av sökanden om att den informationsskrivelse som skall lämnas ut till de berörda företagen i det undersökningsförfarande som föregår antagandet av en antidumpningsförordning var ofullständig, genast hade lämnat ut en fullständig version av denna handling och gett de berörda parterna en frist för att inkomma med eventuella synpunkter.