Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Talan om ogiltigförklaring - Rättsakter mot vilka talan kan väckas - Rättsakter som har tvingande rättsverkningar - Bedömning av dessa verkningar utifrån rättsaktens innehåll i sak - Kommissionens beslut att förklara en företagskoncentration förenlig med den gemensamma marknaden - Beslut som i princip inte går sökanden emot - Förstainstansrättens skyldighet att pröva huruvida motiveringen eventuellt har tvingande rättsverkningar

(EG-fördraget, artikel 173 (nu artikel 230 EG i ändrad lydelse))

2 Talan om ogiltigförklaring - Rättsakter mot vilka talan kan väckas - Rättsakter som har tvingande rättsverkningar - Kommissionens konstaterande av en dominerande ställning - Omfattas inte

(EG-fördraget, artikel 86 (nu artikel 82 EG) och artikel 173 (nu artikel 230 EG i ändrad lydelse))

3 Konkurrens - Koncentrationer - Kommissionens undersökning - Kommissionens undersökning av definitionen av den relevanta marknaden och av aktörerna på denna marknad när den fattar beslut om att en transaktion är förenlig med den gemensamma marknaden - Tillåten

(Rådets förordning nr 4064/89, artikel 8.2 och 8.3)

4 Talan om ogiltigförklaring - Rättsakter mot vilka talan kan väckas - Rättsakter som har tvingande rättsverkningar - Ett företags åtagande inom ramen för ett konkurrensförfarande att iaktta vissa särskilda förpliktelser - Villkor för att åtagandet skall anses medföra tvingande rättsverkningar

(EG-fördraget, artiklarna 85 och 86 (nu artiklarna 81 EG och 82 EG) och artikel 173 (nu artikel 230 EG i ändrad lydelse); rådets förordning nr 4064/89, artikel 8.2)

Sammanfattning

1 Åtgärder som har tvingande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen genom att väsentligt förändra dennes rättsliga ställning utgör rättsakter eller beslut som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring i den mening som avses i artikel 173 i fördraget (nu artikel 230 EG i ändrad lydelse). Vid bedömningen av om en rättsakt eller ett beslut ger upphov till sådana verkningar skall hänsyn tas till dess innehåll i sak.

Härav följer i föreliggande fall att enbart det förhållandet att det i det ifrågasatta beslutet förklaras att den anmälda transaktionen är förenlig med den gemensamma marknaden, och således i princip inte går sökandena emot, inte befriar förstainstansrätten från skyldigheten att undersöka om de ifrågasatta konstaterandena har tvingande rättsverkningar som kan påverka sökandenas intressen. (se punkterna 77-79)

2 Även om kommissionens konstaterande att en dominerande ställning föreligger kan ha ett faktiskt inflytande på det berörda företagets framtida policy och affärsstrategi, medför det inte tvingande rättsverkningar, varför sökandena inte har rätt att väcka talan för att bestrida att det är välgrundat.

Härvid skall det inledningsvis anmärkas att företagens skyldigheter enligt artikel 86 i fördraget (nu artikel 82 EG) inte förutsätter att det i ett kommissionsbeslut har fastslagits att företagen innehar en dominerande ställning, utan de följer direkt av denna bestämmelse. Ett företag som innehar en dominerande ställning är således enligt ovannämnda rättspraxis skyldigt att i förekommande fall anpassa sitt beteende i enlighet härmed för att inte skada en effektiv konkurrens på marknaden, oavsett om kommissionen kan ha antagit ett beslut härom eller inte.

Ett sådant konstaterande följer av en undersökning av marknadsstrukturen och av den konkurrens som råder på denna marknad vid den tidpunkt då kommissionen antar det enskilda beslutet. Det beteende som ett företag som anses inta en dominerande ställning härefter kommer att vara tvunget att anamma för att undgå en eventuell överträdelse av artikel 86 i fördraget är således beroende av en rad faktorer, som vid varje tidpunkt avspeglar de konkurrensvillkor som råder på marknaden. Dessutom skall kommissionen i samband med ett eventuellt beslut om tillämpning av artikel 86 i fördraget på nytt definiera den relevanta marknaden och göra en ny undersökning av konkurrensvillkoren, vilken inte nödvändigtvis kommer att vara baserad på samma överväganden som dem som legat till grund för det tidigare konstaterandet att en dominerande ställning föreligger.

Det förhållandet att kommissionen i samband med ett eventuellt beslut kan komma att påverkas av nämnda konstaterande innebär sålunda inte i sig att detta medför tvingande rättsverkningar. Det berörda bolaget är inte förhindrat att vid förstainstansrätten väcka talan om ogiltigförklaring av ett eventuellt beslut av kommissionen där det fastslås att det har gjort sig skyldigt till ett missbruk.

När det gäller risken för att bolaget kommer att åläggas böter för överträdelser av konkurrensreglerna, skall det erinras om att denna risk inte uppstår endast på grund av att det fastslås att bolaget vid en viss tidpunkt innehar en dominerande ställning. Detta kan emellertid hända om bolaget agerar på ett sätt som kan betraktas som missbruk av denna ställning.

Vad beträffar de verkningar som nämnda konstaterande kan ha i förhållande till de nationella domstolarnas tillämpning av konkurrensreglerna, skall det erinras om att möjligheten att en nationell domstol genom att direkt tillämpa artikel 86 i fördraget mot bakgrund av kommissionens beslutspraxis skulle komma till samma slutsats i fråga om den dominerande ställningen, inte heller innebär att det omtvistade konstaterandet medför tvingande rättsverkningar. En nationell domstol som har att bedöma handlingar som företagits efter beslutet varigenom den dominerande ställningen fastställdes är inte bunden av kommissionens tidigare konstateranden. Den är inte på något sätt förhindrad att fastslå att bolaget - i motsats till vad kommissionen konstaterade vid tidpunkten för antagandet av det ifrågasatta beslutet - inte längre innehar en dominerande ställning. (se punkterna 80-85, 91 och 92)

3 När kommissionen avser att förklara en anmäld transaktion förenlig med den gemensamma marknaden är den skyldig att utifrån den enskilda transaktionens särskilda kännetecken motivera sitt beslut i tillräcklig utsträckning, för att göra det möjligt för tredje man att i förekommande fall ifrågasätta kommissionens bedömning vid gemenskapsdomstolarna. Det framgår visserligen av kommissionens beslutspraxis att denna i allmänhet endast gör en detaljerad undersökning av definitionen av den relevanta marknaden och av aktörerna på denna marknad om den avser att genom beslut enligt artikel 8.3 i förordning nr 4064/89 fastslå att en transaktion är oförenlig med den gemensamma marknaden. Det finns emellertid inget hinder mot att kommissionen, med beaktande av den ovannämnda motiveringsskyldigheten, gör en sådan undersökning när den fattar beslut om att en transaktion är förenlig med den gemensamma marknaden, särskilt när det är fråga om ett beslut enligt artikel 8.2 i nämnda förordning. (se punkt 90)

4 Ett företags åtagande att iaktta vissa särskilda förpliktelser inom ramen för ett konkurrensförfarande som kommissionen har inlett enligt artiklarna 85 och 86 i fördraget (nu artiklarna 81 EG och 82 EG) kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring om en undersökning av åtagandets innehåll i sak visar att det syftar till att ge upphov till tvingande rättsverkningar. Argumentet att sökandena inte har rätt att ifrågasätta lagenligheten av det omtvistade åtagandet på grund av att detta inte har utgjort ett formellt villkor i den mening som avses i artikel 8.2 i förordning nr 4064/89 skall således förkastas.

För att avgöra om detta åtagande medför tvingande rättsverkningar skall det undersökas om det utgjorde ett villkor för förklaringen av att den anmälda transaktionen var förenlig med den gemensamma marknaden, så att kommissionen vid åsidosättande av åtagandet skulle kunna återkalla sitt beslut. (se punkterna 4, 96 och 97)