This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 61997CJ0200
Sammanfattning av domen
Sammanfattning av domen
1 Begäran om förhandsavgörande - Anhängiggörande vid domstolen - Nödvändigheten av ett förhandsavgörande - Den nationella domstolens bedömning
(EG-fördraget, artikel 177)
2 EKSG - Stöd till järn- och stålindustrin - Begrepp - Tillämpning på storföretag på obestånd av ett system som avviker från allmän konkurslagstiftning - Omfattas - Villkor
(EKSG-fördraget, artikel 4 c)
3 Det ankommer uteslutande på de nationella domstolarna, vid vilka tvisten anhängiggjorts och som har ansvaret för det rättsliga avgörandet, att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i varje enskilt mål bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i målet som relevansen av de frågor som ställs till domstolen.
4 Begreppet "stöd" i den mening som avses i artikel 4 c i EKSG-fördraget betyder av nödvändighet förmåner som ges direkt eller indirekt med hjälp av statliga medel eller som utgör en ytterligare börda för staten eller för organ som har utsetts eller inrättats för detta ändamål.
I detta avseende kan de eventuellt förlorade skatteintäkter som följer av att staten, genom ett ministerdekret, på storföretag i kris tillämpar ett nationellt system som avviker från allmän konkurslagstiftning, med anledning av det absoluta förbudet mot enskilda utsökningsåtgärder och uppskovet med betalning av räntor på samtliga företagets skulder, samt den därmed sammanhängande försämringen för fordringsägarna, inte i sig medföra att systemet kan kvalificeras som en stödåtgärd. Denna följd är i själva verket oskiljaktigt förenad med varje rättsligt system som fastställer ramen för förhållandet mellan ett företag på obestånd och alla dess fordringsägare.
Däremot skall tillämpningen av ett sådant system på ett företag i den mening som avses i artikel 80 i EKSG-fördraget anses kunna ge upphov till beviljande av ett statligt stöd som är förbjudet enligt artikel 4 c i EKSG-fördraget, när det har visats att detta företag
- har getts tillstånd att fortsätta sin ekonomiska verksamhet under omständigheter där detta skulle ha varit uteslutet med tillämpning av allmän konkurslagstiftning, eller
- har erhållit en eller flera förmåner, som till exempel en statlig garanti, en reducerad skattesats, en befrielse från skyldigheten att betala böter eller straffavgifter eller ett faktiskt avstående, helt eller delvis, från statliga fordringar, vilka inte skulle ha beviljats ett annat företag på obestånd med tillämpning av allmän konkurslagstiftning.
Dessa två tänkta fall skulle nämligen kunna innebära en ytterligare börda för de offentliga myndigheterna i förhållande till vad som skulle ha varit fallet om vanliga konkursregler hade tillämpats.
Med beaktande av den kategori av företag som kommer i åtnjutande av systemet i fråga och det utrymme för skönsmässig bedömning som de nationella myndigheterna har för att ge ett företag på obestånd som omfattas av systemet tillstånd att fortsätta sin verksamhet, har även systemet i fråga den specifika karaktär som kännetecknar begreppet statligt stöd.