BESLUT MEDDELAT AV FÖRSTAINSTANSRÄTTENS ORDFÖRANDE

den 28 augusti 1996

Mål T-112/96 R

Jean-Claude Séché

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Tjänstemän — Avslag på ansökan om tjänst samt tillsättning av en annan sökande — Interimistiskt förfarande — Ansökan om uppskov med verkställighet — Brådska — Föreligger inte”

Fullständig text pä franska   II-1121

Saken:

Ansökan om uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut av den 22 maj 1996 om avslag på sökandens ansökan om tjänst samt tillsättande av en annan sökande på den genom meddelande KOM/20/96 ledigförklarade tjänsten som juridisk chefsrådgivare.

Utgång:

Ogillande.

Resumé av beslutet

Sökanden är tjänsteman i lönegrad A3 vid kommissionen, där han är gruppledare vid rättstjänsten. Efter det att två meddelanden om lediga tjänster avseende tjänster som juridisk chefsrådgivare i lönegrad A2 hade offentliggjorts, lämnade han in sin ansökan angående de två tjänsterna. Han underrättades genom skrivelse av den 8 maj 1996 om att den rådgivande tillsättningsmyndigheten hade avgivit yttrandet att fyra ansökningar, inbegripet sökandens, kunde komma i fråga. De ansökningar som sålunda hade valts ut är i alfabetisk ordning B.:s, D.:s, M.:s och sökandens.

Kommissionen utsåg genom beslut av den 8 maj 1996 B. provisoriskt till chefsrådgivare vid rättstjänsten. Den 22 maj 1996 tillsatte kommissionen D. och M. på de tjänster som genom ovannämnda meddelanden hade förklarats vara lediga. Den 14 juni 1996 underrättades sökanden om att hans ansökan hade avslagits.

Rättsfrågan

De åtgärder om vilka har ansökts skall vara provisoriska på så sätt att de inte skall föregripa beslutet i sak (punkt 11).

Hänvisning till förstainstansrätten den 3 juni 1996, Bayer mot koramissionen, T-41/96 R, REG, punkt 13

Huruvida saken är brådskande

Bedömningen av huruvida det är brådskande att vidta de interimistiska åtgärderna skall ske genom en prövning av om verkställigheten av de omtvistade rättsakterna, före det att förstainstansrätten meddelar ett beslut i huvudrättegången, kan leda till att den part som ansöker om åtgärderna orsakas allvarliga och irreparabla skador som inte kan gottgöras, även om det omtvistade beslutet upphävs eller som trots att de är av provisoriskt slag inte står i proportion till svarandens intresse av att rättsakterna verkställs, även då de är föremål för talan. Det ankommer på den som ansöker om åtgärderna att visa att dessa villkor är uppfyllda (punkt 16).

Hänvisning till förstainstansrätten den 11 mars 1994, Ryan-Sheridan mot FEACVT, T-589/93 R, Rec. s. II-257, punkt 19; förstainstansrätten den 5 juli 1996, Clarke mot Cedefop, T-85/96 R, REGP s. II-1003, punkt 62

Det förhållandet att den som har sökt en tjänst närmar sig pensionsåldern är i princip inte något som påverkar tillsättningsförfarandet avseende den ifrågavarande tjänsten och i synnerhet inte det datum då en eventuell tillsättning träder i kraft. Då en tjänsteman som närmar sig pensionsåldern lyckas uppnå att de beslut ogiltigförklaras genom vilka hans ansökan om en tjänst har avslagits och genom vilka en annan sökande tillsätts på denna tjänst, säkerställs hans rättigheter på ett korrekt sätt då han har möjlighet att ansöka om skadestånd med anledning av ett eventuellt avslag på hans ansökan om att tillsätta honom på ifrågavarande tjänst, eller med anledning av att detta är omöjligt (punkt 18).

Hänvisning till förstainstansrätten den 21 juni 1996, Moat mot kommissionen, T-41/95, REGP s. II-939, punkterna40 och 41

Vad närmare avser det påståendet att sökandens yrkesmässiga anseende har lidit skada med anledning av att hans ansökan har avslagits och att en annan sökande har tillsatts på ifrågavarande tjänst fastslog förstainstansrätten att det inte fanns någon konkret omständighet som omedelbart gjorde att detta påstående framstod som sannolikt (punkt 20).

Även om det kan antas att sökandens auktoritet inför den grupp som han leder och i hans yrkesmässiga samarbete med kommissionens övriga generaldirektorat har påverkats av den omständigheten att tillsättningsmyndigheten inte har befordrat honom till tjänsten som chefsrådgivare, vilket för närvarande inte har fastställts, är för övrigt en sådan immateriell skada inte irreparabel för det fall att de omtvistade besluten skulle förklaras ogiltiga. Om sökanden väcker talan om ogiltigförklaring kan förstainstansrätten genom dom inte endast bifalla hans talan i denna del utan även ta ställning till sökandens anspråk på ersättning till följd av den immateriella skada som han anser sig ha lidit. Detta skulle under alla omständigheter göra det möjligt att återupprätta sökandens yrkesmässiga anseende. Det ankommer i detta avseende på förstainstansrätten att avgöra om talan om ogiltigförklaring av besluten utgör en enligt en fast rättspraxis lämplig och i princip tillräcklig — det vill säga i den utsträckning det inte föreligger någon uttryckligen negativ bedömning av sökandens meriter som skulle kunna skada honom — ersättning för den materiella skada som han har orsakats med anledning av de omtvistade besluten. Om en eventuell ogiltigförklaring av rättsakterna inte skulle vara tillräcklig för att till fullo ersätta den påstådda immateriella skadan, kan denna under alla omständigheter gottgöras genom att rätten bifaller det yrkande som sökanden har framställt i huvudrättegången — nämligen att kommissionen skall förpliktas att till sökanden utge en ecu som symbolisk ersättning för den immateriella skada han har orsakats (punkt 21).

Hänvisning till förstainstansrätten den 16 december 1993, Moat mot kommissionen, T-58/92, Rec. s. II-1443, punkt 71

Beslut:

Ansökan om interimistiska åtgärder ogillas.