Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

Tjänstemän - Anställningsvillkoren för övriga anställda - Extraanställda - Extraanställda tolkar vid Europaparlamentets sessioner - Skyldighet att betala gemenskapsskatt - Lagenlighet

(Anställningsvillkoren för övriga anställda, artiklarna 52 b och 78; förordning nr 260/68, artikel 2)

Sammanfattning

Artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda ger parlamentet möjlighet att, såsom ett undantag från bestämmelserna i avdelning III i dessa anställningsvillkor, begränsa anställningstiden för den extra personal som behövs under sessionerna till den tid som sessionerna varar. Syftet med denna bestämmelse är således att ge den berörda institutionen möjlighet att tillgodose de tillfälliga och stora behov av extra arbetskraft som krävs för att sessionerna i dess olika beslutande organ skall förlöpa tillfredsställande.

Härav följer att den ettåriga tidsgränsen för rekrytering av extraanställda i artikel 52 b i anställningsvillkoren för övriga anställda per definition inte är relevant för denna extra personal, eftersom den upprepade karaktären och den begränsade varaktigheten av deras successiva avtal ingår i begreppet anställning, i den mening som detta har enligt artikel 78 i nämnda anställningsvillkor.

Följaktligen överskrider inte parlamentet gränserna för undantaget i artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda när det, med stöd av denna bestämmelse, fastställer interna föreskrifter som är tillämpliga på sessionstolkar, eftersom dessa föreskrifter endast omfattar oberoende tolkar som har anställts på deltid för att tillhandahålla tjänster åt parlamentet vid dettas plenarsammanträden eller vid sammanträden i utskotten eller i andra av parlamentets organ.

Under dessa omständigheter medför med nödvändighet anställningen av en tolk i den mening som avses i artikel 78 i anställningsvillkoren för övriga anställda att denne får ställning av extraanställd i den mening som avses i avdelning III i anställningsvillkoren för övriga anställda. Eftersom extraanställda enligt artikel 2 i förordning nr 260/68 är skyldiga att betala gemenskapsskatt, överträder inte parlamentet denna bestämmelse när det, med tillämpning av sina interna föreskrifter, tar ut gemenskapsskatt på en sådan anställds lön.