FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (femte avdelningen)

den 21 juli 1998

Förenade målen T-66/96 och T-221/97

John Mellett

mot

Europeiska gemenskapernas domstol

”Tjänstemän — Upptagande till sakprövning — Fast anställning — Berättigade förväntningar — Likabehandling”

Fullständig text på engelska   II-1305

Saken:

Talan, i mål T-66/96, om ogiltigförklaring av Europeiska gemenskapernas domstols beslut av den 14 juni 1995 samt, i mål T-221/97, om ogiltigförklaring av domstolens ordförandes beslut av den 17 oktober 1996 och den 4 december 1996 att inte inleda ett förfarande för att ge sökanden fast anställning.

Utgång:

Ogiltigförklaring.

Resumé av domen

I beslutet om att rekrytera och bevilja fast anställning för domstolens medlemmars chaufförer, vilket domstolen fattade den 30 juni 1976 (nedan kallat 1976 års beslut), föreskrivs i punkt 1 att chaufförerna skall vara tillfälligt anställda. Enligt punkt 2 i 1976 års beslut ”kan förfarandet för fast anställning inledas efter tre års tjänstgöring på förslag av den medlem som chauffören arbetar för. Efter ett internt rekryteringsförfarande utnämns chaufförerna till provanställda tjänstemän i lönegraderna D3-D2”.

Vid utgången av år 1991 tillfrågades John Mellet av domare Murray om han ville bli dennes personlige chaufför. John Mellet underrättades om att han var tillfälligt anställd under de tre första tjänstgöringsåren och att han därefter på domarens förslag kunde bli fast anställd tjänsteman. John Mellet antog erbjudandet om att bli tillfälligt anställd från och med den 16 maj 1992. I ett förslag av den 1 februari 1993 från chefen för personalavdelningen föreskrevs att det nya systemet skulle tillämpas på samtliga chaufförer som anställts från och med den tidpunkt då detta trädde i kraft. I ett övergångsskede skulle den chaufför som blivit tillfälligt anställd den 16 maj 1992 i enlighet meď föreskrifterna i 1976 års beslut alltjämt omfattas av dessa. Förslaget underställdes den administrativa kommittén vid domstolen den 15 februari 1993 för att därefter behandlas vid dess sammanträde. Detta förslag, som den administrativa kommittén hänsköt till ett av sina senare sammanträden, uppfördes emellertid inte på dagordningen. Som svar på en skrivelse från domare Murray uttalade justitiesekreteraren den 7 mars och den 19 maj 1995 att domstolen beslutat upphöra med den praxis som bestod i att ge medlemmarnas chaufförer fast anställning. På begäran från domare Murray underställdes ärendet den 14 juni 1995 den administrativa kommittén som i beslut samma dag fastslog att beslutet av den 11 juli 1994 skulle tillämpas på samtliga chaufförer.

Förutsättningar för sakprövning

Den administrativa kommitténs beslut av den 14 juni 1995 skall anses vara ett beslut som går sökanden emot.

Oavsett den omständigheten att begäran formellt ingivits av sökandens överordnade och inte direkt av denne, skall den tolkas som en begäran i den mening som avses i artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna för anställda inom Europeiska gemenskaperna.

Domstolens ordförandes avslag av den 17 oktober 1996 har klar beslutskaraktär.

I sak

Den grund som innebär att principen om skydd för berättigade förväntningar har åsidosatts

Rätten att göra anspråk på skydd för berättigade förväntningar tillkommer varje enskild person som befinner sig i en situation där gemenskapsadministrationen, genom att ge tydliga försäkringar, har bibringat honom grundade förhoppningar (punkt 104).

Hänvisning till domstolen den 9 februari 1994, T-3/92. Latham mot kommissionen. REGP 1994, s. 83, punkt 58; förstainstansráttenden 27 mars 1990, T-123/89, Chomel mot kommissionen, REG 1990, s. II-131. punkt 25; förstainstansráttenden 14 juli 1994, T-534/93, Grynberg och Hall mot kommissionen, REGP 1994, s. II-595, punkt 51; förstainstansráttenden 30 november 1994, T-498/93, Dornonvillede la Cour mot kommissionen, REGP 1994, s. II-813, punkt 46; förstainstansrätten den 27 februari 1996, T-235/94, Galtieri mot parlamentet, REGP 1996, s. II-129, punkt 63; förstainstansrätten den 5 februari 1997, T-211/95, Petit-Laurent mot kommissionen, REGP 1997, s. II-57, punkt 72; förstainstansrätten den 5 februari 1997, T-207/95, Ibarra Gil mot kommissionen, REGP 1997, s. II-31, punkt 25; förstainstansrätten den 18 mars 1997, T-35/96, Rasmussen mot kommissionen, REGP 1997, s. II-187, punkt 63

De uppgifter som sökanden tillhandahållits var klara, ovillkorliga och inbördes överensstämmande samt härrörde från behöriga och tillförlitliga källor vilket innebär att administrationen har givit sökanden tydliga försäkringar. Den omständigheten att dessa uppgifter tillhandahållits mündigen istället för skriftligen ändrar inte detta förhållande (punkt 107).

Svaranden har hävdat att de ifrågavarande försäkringarna inte kan grunda förväntningar till följd av att beslutet av den 30 juni 1976 skulle vara uppenbart rättsstridigt genom att det där föreskrivs att det skall anordnas ett internt rekryteringsförfarande vars resultat är bestämt på förhand. Det kan således inte göras gällande att 1976 års beslut var rättsstridigt i sådan omfattning att sökanden inte kunde förlita sig på det (punkt 122).

Den grund som avser åsidosättande av principen om likabehandling

Principen om likabehandling åsidosätts då två kategorier av personer som befinner sig i situationer som varken rättsligt eller faktiskt skiljer sig åt i relevanta avseenden behandlas på olika sätt (punkt 129).

Hänvisning till Petit-Laurent mot kommissionen, nämnd ovan, punkt 56

För att avgöra om vägran att inleda ett förfarande för att ge sökanden fast anställning utgör ett åsidosättande av ickediskrimineringsprincipen skall det undersökas om sökanden faktiskt befann sig i samma rättsliga och faktiska situation som de chaufförer som tidigare givits fast anställning. Det skall således prövas om domstolen den 11 juli 1994 fattade ett giltigt beslut om att upphäva 1976 års beslut. Det är tillräckligt att fastslå att domstolen inte har fattat något sådant beslut i detta fall. I sitt beslut av den 11 juli 1994 begärde domstolen faktiskt endast att budgetmyndigheten skulle göra en ändring i personalstyrkan.

Därtill borde domstolen, för att på ett giltigt sätt kunna ändra 1976 års beslut, ha iakttagit principen om parallellitet mellan förfarandena. Sålunda konsulterades personalkommittén inte innan beslutet av den 11 juli 1994 fattades, trots att detta skett före 1976 års beslut. Av detta följer att sökanden, vid den tidpunkt då det omtvistade beslutet fattades, befann sig i en situation som är jämförbar med den som de chaufförer befann sig i, vilka anställts till följd av tidigare rekryteringsförfaranden som anordnats i enlighet med 1976 års beslut. John Mellet har följaktligen utsatts för diskriminering (punkt 138).

Domslut:

Det beslut som fattades den 14 juli 1995 av domstolens administrativa kommitté, såsom det framgår av punkt 4 i protokollet, och de beslut som domstolens ordförande fattade den 17 oktober och den 4 december 1996 om att inte inleda ett förfarande som kunde leda till att sökanden blev fast anställd ogiltigförklaras.