This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 61996CJ0176
Sammanfattning av domen
Sammanfattning av domen
1 Begäran om förhandsavgörande - Upptagande till sakprövning - Nödvändigt att klargöra den faktiska och rättsliga bakgrunden för domstolen
(EG-fördraget, artikel 177 (nu artikel 234 EG))
2 Gemenskapsrätt - Tillämpningsområde - Idrott som utövas såsom ekonomisk verksamhet - Omfattas
(EG-fördraget, artikel 2 (nu artikel 2 EG i ändrad lydelse))
3 Fri rörlighet för personer - Arbetstagare - Fördragsbestämmelser - Tillämpningsområde - Idrottsutövning - Gränser
(EG-fördraget, artikel 48 (nu artikel 39 EG i ändrad lydelse))
4 Fri rörlighet för personer - Arbetstagare - Etableringsfrihet - Frihet att tillhandahålla tjänster - Fördragsbestämmelser - Tillämpningsområde - Regler som syftar till att på ett kollektivt sätt reglera avlönat arbete men som inte utfärdats av en myndighet - Omfattas
(EG-fördraget, artiklarna 48, 52 och 59 (nu artiklarna 39 EG, 43 EG och 49 EG i ändrad lydelse))
5 Fri rörlighet för personer - Arbetstagare - Begrepp - Professionell idrottsutövare som är medborgare i en medlemsstat och som har ingått ett anställningsavtal med en klubb i en annan medlemsstat i syfte att utföra avlönat arbete i den staten
(EG-fördraget, artikel 48 (nu artikel 39 EG i ändrad lydelse))
6 Fri rörlighet för personer - Arbetstagare - Regler som utfärdats av idrottsförbund i en medlemsstat, enligt vilka professionella idrottsutövare från en annan medlemsstat får delta i vissa tävlingar endast om fristen för spelarövergångar har iakttagits - Otillåtet då det saknas sakliga skäl
(EG-fördraget, artikel 48 (nu artikel 39 EG i ändrad lydelse))
1 Det krävs att den nationella domstolen klargör den faktiska och rättsliga bakgrunden till de frågor som ställs, eller att den åtminstone förklarar de faktiska omständigheter som ligger till grund för dessa frågor, eftersom det är nödvändigt att komma fram till en tolkning av gemenskapsrätten som är användbar för den nationella domstolen. Detta krav är av särskild betydelse på vissa områden, exempelvis konkurrensområdet, som kännetecknas av komplicerade faktiska och rättsliga förhållanden. De uppgifter som lämnas i begäran om förhandsavgörande skall inte bara göra det möjligt för domstolen att lämna användbara svar utan också ge såväl medlemsstaternas regeringar som andra berörda parter möjlighet att avge yttranden i enlighet med artikel 20 i domstolens stadga. Det åligger domstolen att se till att denna möjlighet finns, eftersom det enligt nyssnämnda bestämmelse endast är begäran om förhandsavgörande som delges de berörda parterna.
(se punkterna 22 och 23)
2 Med hänsyn till gemenskapens mål omfattas idrottsutövning av gemenskapsrätten, för så vitt den utgör en ekonomisk verksamhet i den mening som avses i artikel 2 i fördraget (nu artikel 2 EG i ändrad lydelse). Detta är fallet med den verksamhet som professionella basketspelare utövar, under förutsättning att spelarna utför ett avlönat arbete eller en tjänst mot betalning och att det är fråga om en faktisk och verklig verksamhet som inte framstår som enbart marginell eller accessorisk.
(se punkterna 32, 43 och 44)
3 Bestämmelserna i fördraget om fri rörlighet för personer utgör inget hinder för tillämpning av regler eller praxis inom idrottsområdet genom vilka utländska spelare utestängs från vissa matcher av andra än ekonomiska skäl, beroende på dessa matchers särskilda karaktär och inramning, och som endast berör idrotten som sådan, såsom i fråga om landskamper. Denna begränsning av tillämpningsområdet för de nämnda bestämmelserna får emellertid inte gå utöver det egentliga syftet med begränsningen och kan inte åberopas för att utesluta all idrottsutövning från fördragets tillämpningsområde.
(se punkt 34)
4 De gemenskapsrättsliga bestämmelserna avseende fri rörlighet för personer och tjänster reglerar inte bara offentliga myndigheters verksamhet utan omfattar även andra former av regler som avser att på ett kollektivt sätt reglera förvärvsarbete. Undanröjandet av hindren för den fria rörligheten för personer och tjänster mellan medlemsstaterna skulle nämligen äventyras om avskaffandet av statliga hinder skulle kunna motverkas av hinder som följer av att sammanslutningar och organ som inte är offentligrättsligt reglerade utövar sin rättsliga autonomi.
(se punkt 35)
5 En professionell basketspelare som är medborgare i en medlemsstat och som har ingått ett anställningsavtal med en klubb i en annan medlemsstat i syfte att utföra avlönat arbete i den staten skall anses ha antagit ett faktiskt erbjudande om anställning i enlighet med artikel 48.3 a i fördraget och skall således kvalificeras som arbetstagare i den mening som avses i artikel 48 i fördraget (nu artikel 39 EG i ändrad lydelse).
(se punkt 46)
6 Artikel 48 i fördraget (nu artikel 39 EG i ändrad lydelse) utgör hinder för att tillämpa regler som i en medlemsstat har utfärdats av idrottsförbund och enligt vilka en basketförening i matcher i den nationella mästerskapsserien inte får använda spelare från andra medlemsstater om spelarövergången har ägt rum efter en viss dag, när denna dag infaller tidigare än den dag som gäller för övergång av spelare från vissa tredje länder, för så vitt en sådan särbehandling inte är berättigad av objektiva skäl som endast berör idrotten som sådan eller som beror på skillnader mellan den situation som en spelare från ett förbund inom den europeiska zonen befinner sig i respektive den situation som spelare från ett förbund som inte tillhör nämnda zon befinner sig i.
(se punkt 60 och domslutet)