Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Talan om fördragsbrott - Kommissionen för talan i två skilda mål som rör samma faktiska omständigheter men som grundar sig på olika gemenskapsrättsliga bestämmelser - Åsidosättande av rätten till försvar - Föreligger inte

(EG-fördraget, artiklarna 155 och 169)

2 Konkurrens - Gemenskapsregler - Företag - Begrepp - Tullombud - Omfattas

(EG-fördraget, artiklarna 85 och 86)

3 Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Avtal mellan företag eller företagssammanslutningar - Nationell yrkesorganisation som fastställer en enhetlig tariff som är bindande för samtliga tullombud

(EG-fördraget, artikel 85)

4 Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Skadlig inverkan på konkurrensen - Inverkan på handeln mellan medlemsstater - Fastställelse av en enhetlig tariff som är bindande för samtliga tullombud genom en nationell yrkesorganisation

(EG-fördraget, artikel 85)

5 Konkurrens - Gemenskapsregler - Medlemsstaternas skyldigheter - Föreskrifter som avser att förstärka verkningarna av tidigare föreliggande samverkan - Begrepp - Lagstiftning som ålägger en yrkesorganisation att såsom företagssammanslutning fatta ett beslut som består i att en tariff fastställs som är bindande för samtliga tullombud

(EG-fördraget, artiklarna 5 och 85)

Sammanfattning

6 Med beaktande av fördragsbrottsreglernas allmänna systematik följer att omständigheten att en medlemsstat måste försvara sig i två skilda mål som har samma omständigheter som föremål men som grundar sig på olika gemenskapsrättsliga bestämmelser inte i sig kan utgöra ett åsidosättande av rätten till försvar.

7 Tullombuds verksamhet faller inom begreppet företag med avseende på tillämpningen av gemenskapsreglerna om konkurrens, eftersom detta begrepp i konkurrensrättsliga sammanhang omfattar - oavsett dess rättsliga form och sättet för dess finansiering - varje enhet som utövar ekonomisk verksamhet, bland annat sådan verksamhet som går ut på att erbjuda varor eller tjänster på en viss marknad.

Den omständigheten att tullombuds verksamhet är av intellektuell art, kräver tillstånd och kan utövas utan att det förekommer någon enhet i vilken materiella och immateriella tillgångar samt personal samlas kan mot denna bakgrund inte leda till att verksamheten inte faller inom tillämpningsområdet för artiklarna 85 och 86 i EG-fördraget, eftersom tullombudens verksamhet är av ekonomisk art. Tullombuden tillhandahåller nämligen tjänster mot betalning. Dessa tjänster består i att fullgöra tullformaliteter, särskilt i fråga om import, export och transit av varor, samt i att utföra andra komplementära tjänster inom de finansiella, kommersiella eller fiskala områdena. Dessutom tar de den ekonomiska risken för verksamheten och om det råder obalans mellan utgifter och intäkter, skall tullombudet självt stå för underskottet.

8 En yrkesorganisation som omfattar representanter för yrket uppträder som en företagssammanslutning i den mening som avses i artikel 85.1 i fördraget då den fastställer en enhetlig tariff som är bindande för samtliga tullombud, eftersom dess representanter enligt nationell rätt inte kan betecknas som oberoende experter och inte är skyldiga enligt lag att fastställa tariffen med beaktande av inte bara företagens eller företagssammanslutningarnas intressen inom den sektor i vilken de har utsetts, utan även allmänintresset och de intressen som företag inom andra sektorer eller de som utnyttjar tjänsterna i fråga kan ha.

Den omständigheten att yrkesorganisationen i fråga har en offentligrättslig stadga utgör i det avseendet inte hinder för tillämpningen av artikel 85 i fördraget, vilken enligt sin ordalydelse tillämpas på avtal mellan företag och på beslut av företagssammanslutningar. Den rättsliga ram inom vilken sådana avtal ingås och sådana beslut fattas samt den rättsliga beteckningen på denna ram i olika nationella rättsordningar saknar inverkan på tillämpningen av gemenskapsrättens regler om konkurrens och i synnerhet av artikel 85 i fördraget.

9 Beslut genom vilka en yrkesorganisation fastställer en enhetlig tariff som är bindande för samtliga tullombud begränsar konkurrensen i den mening som avses i artikel 85 i fördraget, då tariffen fastställer priserna på näringsidkarnas tjänster direkt, föreskriver för varje enskild typ av transaktioner de maximi- och minimipriser som kan begäras av kunderna, fastställer olika nivåer i förhållande till värdet eller vikten på de varor som skall tullklareras eller till varornas specifika typ, eller typen av arbetsprestation, och är bindande, varför en näringsidkare inte kan avvika från den på eget initiativ.

Dessa beslut kan påverka handeln inom gemenskapen när tariffen, som berör en medlemsstats hela territorium, genom själva sin karaktär har till resultat att förstärka avskärmningen av marknaderna på nationell nivå och följaktligen hindrar den ekonomiska växelverkan som eftersträvas i fördraget. Denna inverkan är så mycket mer tydlig eftersom olika typer av transaktioner avseende import eller export av varor inom gemenskapen samt transaktioner som utförs mellan näringsidkare inom gemenskapen kräver att tullformaliteter fullgörs och det följaktligen kan vara nödvändigt att ett oberoende tullombud som är inskrivet i registret ingriper.

10 Det skall i det avseendet erinras om att även om det är riktigt att artikel 85 i fördraget endast rör företags åtgärder och inte medlemsstaternas åtgärder i form av lag eller annan författning, är det likväl så att denna artikel, jämförd med artikel 5 i fördraget, innebär att medlemsstaterna är skyldiga att inte vidta eller vidmakthålla åtgärder, inte ens i form av lag eller annan författning, som kan förta den ändamålsenliga verkan av konkurrensreglerna för företag. Detta är fallet bland annat när en medlemsstat påbjuder eller befrämjar konkurrensbegränsande samverkan som strider mot artikel 85 eller förstärker effekterna av sådan samverkan samt när den berövar sin egen normgivning dess offentliga karaktär genom att till privata aktörer delegera ansvaret för beslut om ingripanden på det ekonomiska området.

Följaktligen underlåter en medlemsstat att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 5 och 85 i fördraget genom att anta och bibehålla en lag som genom den däri delegerade beslutanderätten ålägger en yrkesorganisation att såsom företagssammanslutning fatta ett beslut som strider mot artikel 85 i samma fördrag och som består i att en tariff fastställs som är bindande för samtliga tullombud.