FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (andra avdelningen)

den 6 maj 1997

Mål T-169/95

Agustín Quijano

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Tjänstemän — Sjukskrivning — Läkarintyg — Kontrollundersökning — Slutsats som motsäger läkarintyget”

Fullständig text på franska   II-273

Saken:

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 21 september 1994 att anse sökandens frånvaro mellan den 8 och den 23 augusti 1994 som otillåten och att avräkna tio dagar från hans årliga semester.

Utgång:

Ogiltigförklaring.

Resumé av domen

Sökanden, som är tjänsteman i lönegrad LA 4 vid kommissionen och placerad vid översättningsavdelningen i Luxemburg, undergick under år 1994 en läkarbehandling för vilken han två gånger i veckan, måndagar och fredagar, hade tillstånd att uppsöka sin behandlande läkare i Bryssel. 1 juli 1994 sände sökanden svaranden ett intyg från sin behandlande läkare, daterat måndagen den 18 juli 1994, i vilket det intygades att han var oförmögen att arbeta under perioden måndagen den 25 juli-fredagen den 19 augusti 1994, jämte en ansökan om tillstånd att vistas på annan ort än tjänstgöringsorten.

Genom ett rekommenderat brev av den 1 augusti 1994 kallade kommissionens kontrolläkare i Luxemburg sökanden till en kontrollundersökning. Den ägde rum vid kommissionens läkartjänst i Luxemburg fredagen den 5 augusti 1994. Samma dag sände kontrolläkaren en rapport till chefsläkaren vid kommissionens läkartjänst i Luxemburg, i vilken han förklarade att det uppehåll i arbetet som ordinerats av den behandlande läkaren inte var berättigat och att han hade uppmanat sökanden att återgå i tjänst. Sökanden återgick i tjänst tisdagen den 23 augusti 1994.

Genom ett meddelande av den 21 september 1994 meddelade tillsättningsmyndigheten sökanden att den beslutat anse sökandens frånvaro mellan den 8 och den 23 augusti 1994 som otillåten och att avräkna tio dagar från hans årliga semester enligt artikel 60 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna (tjänsteföreskrifterna).

Prövning i sak

Första grunden: Åsidosättande av artikel 25 i tjänsteföreskrifterna och av rätten till försvar

Enligt artikel 60 i tjänsteföreskrifterna ”får en tjänsteman [u]tom vid sjukdom eller olycksfall ... inte vara frånvarande utan att tillstånd medgetts i förväg av hans närmaste överordnade” och ”skall konstaterad otillåten frånvaro dras av från tjänstemannens årliga ledighet” (punkt 37).

Enligt artikel 59.1 första stycket i tjänsteföreskrifterna skall ”[e]n tjänsteman som kan styrka att han är oförmögen att tjänstgöra på grund av sjukdom eller olycksfall ... ha rätt till sjukledighet”. Det åligger således den berörde att framlägga bevis om sådan oförmögenhet, men uppvisande av ett läkarintyg ger upphov till en presumtion att frånvaron är tillåten (punkt 38).

Hänvisning till domstolenden 27 april 1989, 271/87, Fedeli mot parlamentet, Rec. 1989, s. 993, sammanfattning

Förvaltningen kan inte förneka att ett sådant läkarintyg är giltigt och dra slutsatsen att den berörde tjänstemannens frånvaro är otillåten i annat fall än om den dessförinnan, i enlighet med artikel 59.1 andra stycket i tjänsteföreskrifterna, har låtit honom genomgå en läkarundersökning. Slutsatserna av denna undersökning har inte någon administrativ verkan förrän från dagen för undersökningen (punkt 39).

Hänvisning till domstolen den 19 juni 1992, C-18/91 P, V. mot parlamentet, Rec. 1992, s. I-3997, punkt 34; förstainstansrättenden 26 januari 1995, T-527/93, O mot kommissionen, REGP 1995, s. II-29, punkt 36; förstainstansrättenden 20 november 1996, T-135/95, Z mot kommissionen, REGP 1996, s. II-1413, punkt 32

När väl presumtionen för läkarintygets giltighet har kullkastats genom kontrollundersökningen, är den berörde tjänstemannen skyldig att återuppta arbetet, såvida han inte i sin tur bestrider slutsatserna vid den nämnda kontrollundersökningen (punkt 40).

Kommissionen är således inte skyldig att efter kontrollundersökningen fatta ett beslut varigenom den berörde åläggs att återuppta arbetet (punkt 41).

Den berördes frånvaro kan emellertid inte efter kontrollundersökningen anses som otillåten, om han inte i vederbörlig ordning har underrättats om kontrolläkarens slutsatser och bereits tillfälle att bestrida dem. Om detta inte vore fallet, skulle den berörde tjänstemannen inte ha möjlighet vare sig att veta att läkarintygets giltighet har ifrågasatts, med de konsekvenser som följer av det i fråga om skyldigheten att återuppta arbetet, eller att utnyttja sin rätt till försvar. Med hänsyn till den presumtion för rättsenlighet som är knuten till läkarintyget ankommer det i fall av bestridande på den berörda institutionen att bevisa att denna underrättelse har ägt rum (punkt 43).

När den tillämpas på det förfarande för kontrollundersökning som avses i artikel 59 i tjänsteföreskrifterna, innebär principen om iakttagande av rätten till försvar, som utgör en grundläggande gemenskapsrättslig princip i alla förfaranden som inleds mot en person och som kan leda till en rättsakt som går denna person emot, och som skall säkerställas även i avsaknad av reglering av förfarandet i fråga, ett krav på att den berörde, vid behov biträdd av sin behandlande läkare, bereds tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt tillkännage sin ståndpunkt avseende slutsatserna vid kontrollundersökningen och bestrida att de är välgrundade (punkt 44).

Hänvisning till domstolen den 29 juni 1994, C-135/92, Fiskano mot kommissionen, Rec. 1994, s. I-2885, punkt 39; domstolen den 24 oktober 1996, C-32/95 P, kommissionen mot Lisrestal m.fl., REG 1996, s. I-5373, punkt 21

Eftersom den domstolsprövning som gemenskapsdomstolarna därefter kan företa inte omfattar medicinska bedömningar i egentlig mening, ankommer det på tillsättningsmyndigheten att, under iakttagande av bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna, fastställa det förfarande som skall tillämpas om den berörde eller hans behandlande läkare gör invändningar av medicinsk natur. Om det bekräftas att det läkarintyg som den sistnämnde upprättat är oriktigt, får nämligen kontrollundersökningen administrativ verkan från den tidpunkt då denna undersökning utfördes (punkt 45).

Hänvisning till V. mot parlamentet, nämnd ovan; förstainstansrätten den 9 juni 1994, T-94/92, X mot kommissionen, RecFP 1994, s. II-481, punkt 40; förstainstansrätten den 23 februari 1995, T-535/93, F mot rådet, REGP 1995, s. II-163, punkt 50; förstainstansrätten den 21 mars 1996, T-376/94, Otten mot kommissionen, REGP 1996, s. II-401, punkt 47

När läkarintygets giltighet ifrågasätts av kontrolläkaren, kräver principen om god förvaltningssed också att den berörde tydligt uppmanas att återuppta arbetet, bland annat för att undvika alla missförstånd avseende en eventuell tillämpning av artikel 60 andra och tredje meningen i tjänsteföreskrifterna (punkt 46).

I det förevarande fallet måste det konstateras att det inte föreligger bevisning av sådan vikt att det kan anses styrkt att kommissionens kontrolläkare vid slutet av kontrollundersökningen den 5 augusti 1994 hade upplyst sökanden om sina slutsatser och uppmanat honom att omedelbart återgå i tjänst (punkt 53).

Även om det antas att sökanden har underrättats om slutsatserna av kontrollundersökningen och uppmanats att återuppta arbetet, framgår det i vilket fall som helst av den framställning som gjordes av företrädaren för svaranden vid sammanträdet den 21 november 1996 och som på fråga av förstainstansrätten bekräftades av kontrolläkaren, att sökanden i slutet av kontrollundersökningen varken hade upplysts om att det var tillåtet att bestrida kontrolläkarens slutsatser eller, a fortiori, om det förfarande som skulle följas i det ändamålet. Det är för övrigt ostridigt att dessa slutsatser inte skriftligen delgetts vare sig sökanden eller hans behandlande läkare innan det ifrågasatta beslutet antogs (punkt 54).

Domslut:

Kommissionens beslut av den 21 september 1994 att anse sökandens frånvaro mellan den 8 och den 23 augusti 1994 som otillåten och att avräkna tio dagar från hans årliga semester ogiltigförklaras.