FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (fjärde avdelningen)

den 21 november 1996

Mål T-144/95

Christos Michael

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Befordran — Praktisk vägledning för befordringsförfarandet — Tjänstemän i kategori A — Förteckning över mest meriterade tjänstemän — Förteckning över befordrade tjänstemän — Rättsakt som går någon emot”

Fullständig text på franska   II-1429

Saken:

Talan avseende en begäran om ogiltigförklaring av tyst avslag på det klagomål som sökanden inlämnade den 7 december 1994, med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifter för tjänstemän vid Europeiska gemenskaperna, mot ett beslut som kommissionen fattat som innebar upprättande av förteckningen över tjänstemän som befordrats till lönegrad A 4 för befordringsåret 1994.

Utgång:

Ogiltigförklaring.

Resumé av domem

Den årliga befordran av tjänstemän vid kommissionen förlöper enligt ett förfarande som anges i Praktisk vägledning för befordringsförfarandet vid Europeiska gemenskapernas kommission (befordringsvägledning) och som är uppdelat i fem etapper. Under den första etappen publicerar administrationen en förteckning över de tjänstemän som kan befordras. Dessa är de tjänstemän som uppfyller de krav på ålder i ämbetet som föreskrivs i artikel 45 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän vid Europeiska gemenskaperna (tjänsteföreskrifterna). Denna publicering gör det möjligt för berörda tjänstemän att påtala eventuella fel eller förbiseenden. Under den andra etappen jämför generaldirektören meriterna för de tjänstemän som han ansvarar för och som kan komma i fråga för befordran och meddelar sina förslag till befordran i prioritetsordning till befordringskommittén. Den tredje etappen försiggår inom denna kommitté, som utarbetar ett förslag till en förteckning över de mest meriterade tjänstemännen, genom att jämföra meriterna för de tjänstemän som kan komma i fråga för befordran enligt en metod för bedömning som är anpassad till den lönegrad det är fråga om. I sökandens fall fattade befordringskommittén beslut enligt metoden för bedömning av tjänstemän i lönegrad A 5 som kan befordras till lönegrad A 4 (Noël-metoden). Metoden går ut på att man tilldelar de tjänstemän som kan komma i fråga för befordran ett visst antal poäng enligt olika kriterier. Maximalt tjugoåtta poäng kan tilldelas för betygsrapporten, som är ett av dessa kriterier. Den fjärde etappen består i att tillsättningsmyndigheten fastställer denna förteckning och att administrationen publicerar den. Den femte och sista etappen genomförs av den kommissionsledamot som ansvarar för personalfrågor, som fattar ett beslut om befordran på grundval av förteckningen över mest meriterade tjänstemän och som sedan undertecknar de enskilda besluten.

Sökanden är för närvarande tjänsteman vid kommissionen vid generaldirektoratet för ekonomistyrning (GD XX). Han rekryterades år 1980 som översättare i lönegrad LA 7, löneklass 3, till översättningsavdelningen vid generaldirektoratet för personal och administration (GD IX) och befordrades sedan successivt till lönegraderna LA 6 år 1983 och LA 5 år 1985. År 1987 erhöll han förflyttning till GD XX. Sedan juni 1988 utför han där arbetsuppgifter för en tjänst i kategori A. Den 1 augusti 1989 erhöll han lönegrad A 5 vid samma generaldirektorat, efter an ha godkänts i det interna uttagningsprovet KOM/A/2/87.

Han meddelades sin betygsrapport avseende åren 1991-1993 den 1 juli 1994.

Den 6 juli 1994, efter att förteckningen över föreslagna befordringar i prioritetsordning — den andra etappen i befordringsförfarandet — publicerats av generaldirektören, tillställde sökanden W., kommissionens generalsekreterare och ordförande i befordringskommittén, en skrivelse i vilken han uttryckte sin överraskning över att han inte stod överst i förteckningen. Han meddelade även W. att han den 5 juli 1994 hade lämnat in en ”ansökan enligt artikel 90 i tjänsteföreskrifterna, avseende en allmän omvärdering av utvecklingen av hans karriär vid kommissionen, för att erhålla återupprättelse” och påpekade för kommittén att den betygsrapport som meddelats den 1 juli 1994”var närmast felaktig och kunde bli skadlig”.

Den 12 juli 1994 gjorde befordringskommittén en jämförande bedömning av meriterna för de tjänstemän som kunde komma i fråga för befordran på grundval av en akt som innehöll denna senaste betygsrapport.

Den 2 september 1994 publicerades i Administrativa meddelanden nr 858 förteckningen över de tjänstemän som ansågs mest meriterade som upprättats av befordringskommittén efter en jämförande bedömning av meriterna för de tjänstemän som kunde komma i fråga för befordran och som fastställts av tillsättningsmyndigheten. Sökandens namn fanns inte med i denna förteckning.

Den 8 september 1994 publicerades förteckningen över de tjänstemän som befordrats till lönegrad A 4 i Administrativa meddelanden nr 859.

Den 22 september tillställde sökanden W. en ny skrivelse som avsåg »förfarandet för befordran från A 5 till A 4 år 1994». Det första stycket i denna skrivelse lyder enligt följande: ”Efter publiceringen först av förteckningen över de tjänstemän i löneklass A 5 som ansågs mest meriterade för att befordras till lönegrad A 4 år 1994 och sedan av förteckningen över de tjänstemän som befordrats till löneklass A 4 (Administrativa meddelanden nr 858 och nr 859), i vilka mitt namn inte finns med, ser jag mig tvingad att tillsända Er denna skrivelse för att fästa Er uppmärksamhet på mitt fall, med beaktande av dess särskilda beskaffenhet, som berättigar en noggrannare analys.”

Den 5 oktober 1994 anförde sökanden klagomål hos den överordnade betygsättaren mot den betygsrapport som meddelats den 1 juli 1994.

Genom en skrivelse av den 25 oktober 1994, som var avsedd som svar på skrivelsen av den 22 september 1994, meddelade W. sökanden att befordringskommittén behandlade hans ärende.

Den 7 december 1994 anförde sökanden med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna ett klagomål mot den förteckning över befordrade tjänstemän som publicerats den 8 september 1994.

Den 12 december 1994 tillsände den överordnade betygsättaren sökanden en ändrad betygsrapport. Sökanden godtog den, dock inte utan reservation.

Den 7 april 1995 fattades ett beslut om tyst avslag på sökandens klagomål. Trots detta tillsändes sökanden under april månad 1995 ett förslag till svar på klagomålet.

Upptagande till sakprövning

Föremålet för talan

En talan mot ett tyst avslag på ett klagomål som inlämnats med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna får som resultat att förstainstansrätten skall ta ställning till det beslut som gått sökanden emot och mot vilket klagomål anförts (punkt 27).

Hänvisning till förstainstansrätten den 10 december 1992, Williams mot revisionsrätten, T-33/91, Rec. s. II-2499, punkt 23

Egentligen var denna talan således riktad mot det beslut om upprättande av en förteckning över de tjänstemän som befordrats till lönegrad A 4 som publicerades den 8 juli 1994, och det är mot detta beslut som klagomålet riktade sig. Talan avsåg emellertid endast en ogiltigförklaring av förteckningen i fråga om det förhållandet att sökanden inte fanns med i den och således inte befordrades (punkterna 28 och 29).

Talans upptagande till sakprövning

Befordringsförfarandet avslutas genom att man upprättar en förteckning över de tjänstemän som befordrats. Detta slutliga beslut anger de tjänstemän som befordrats för det pågående befordringsåret. Det är följaktligen först när denna förteckning publiceras som de tjänstemän som ansett sig ha möjlighet till befordran får säker och definitiv kännedom om bedömningen av sina meriter och kan konstatera att deras rättsställning har påverkats (punkt 30).

Ett sådant beslut utgör i princip en rättsakt som går någon emot, mot vilken tjänstemän som anser sig förfördelade genom att inte ha befordrats kan föra talan (punkt 31).

Hänvisning till domstolen den 5 juni 1980, Oberthür mot kommissionen, 24/79, Rec. s. 1743; förstainstansrättenden 13 juli 1995, Rasmussen mot kommissionen, T-557/93, REGP s. II-603

I detta fall förlorar inte det slutliga beslutet om befordringar till lönegrad A 4 för 1994 sin karaktär av rättsakt som går någon emot i förhållande till sökanden endast av den anledningen att sökandens namn inte fanns med i förteckningen över de mest meriterade tjänstemännen (punkt 32).

Vad beträffar domen i målet Marcato mot kommissionen, som kommissionen åberopade till stöd för sin invändning om rättegångshinder, uttalade sig förstainstansrätten där endast om frågan om redan förteckningen över de mest meriterade tjänstemännen utgjorde en rättsakt som går någon emot, mot vilken en tjänsteman vars namn inte finns med i förteckningen kan väcka talan om ogiltigförklaring, även om ett sådant beslut i princip kan anses vara en förberedande rättsakt som ännu inte påverkar rättsställningen för de tjänstemän som kan befordras. I domen i målet Marcato mot kommissionen uttalade sig förstainstansrätten således inte om huruvida förteckningen över de mest meriterade tjänstemännen under alla omständigheter utgör den rättsakt som går de tjänstemän emot som inte finns med i den, mot vilken de redan då skall väcka en talan om ogiltigförklaring utan att invänta det slutgiltiga beslutet att inte befordra dem som blir känt först vid publiceringen av förteckningen över befordrade tjänstemän (punkt 33).

Hänvisning till domstolen den 14 februari 1989, Bossi mot kommissionen, 346/87, Rec. s. 303, punkt 22-24; förstainstansrättenden 5 december 1990, Marcato mot kommissionen, T-82/89, Rec. s. II-735

För att avgöra om ett sådant beslut, under de särskilda omständigheterna i detta mål, kunde utgöra en rättsakt som går emot en sökande som inte finns med på förteckningen, betonade förstainstansrätten i huvudsak kommissionens uttalande att den, för tjänstemän i kategorierna B, C och D, faktiskt utan undantag följde den regel som anges i punkt 8 i befordringsvägledningen, enligt vilken endast de tjänstemän som finns med i förteckningen över de mest meriterade tjänstemännen kan befordras under det året. Domen innehåller emellertid inte någon uppgift om i vilken utsträckning kommissionen faktiskt tillämpade denna regel på tjänstemän i kategori A. Avseende detta angav kommissionen i sitt svar på en skriftlig fråga från förstainstansrätten inte på ett klart och entydigt sätt att den skulle ha ansett sig helt bunden av förteckningen över tjänstemän i lönegrad A 5 som anses mest meriterade för befordran till lönegrad A 4 under ett befordringsår som avser den karriären (punkt 34).

Hänvisning till Marcato mot kommissionen, nämnd ovan, punkt 49

Även om man antar att tillsättningsmyndigheten skulle ha ålagt sig själv en sådan skyldighet, på grundval av såväl bestämmelserna i befordringsvägledningen som dess beslutspraxis baserad på denna, framgick det inte av handlingarna i ärendet att de tjänstemän i lönegrad A 5 som kunde komma i fråga för befordran skulle ha känt till denna skyldighet och den därav följande begränsningen av tillsättningsmyndighetens valfrihet då den fattade det slutliga beslutet om upprättande av en förteckning över de tjänstemän som sioille befordras till lönegrad A 4. Kommissionen medgav för övrigt själv vid den muntliga förhandlingen, som svar på en fråga från förstainstansrätten, att de tjänstemän i kategori A som inte fanns med i förteckningen över de mest meriterade tjänstemännen för en befordran till lönegrad A 4 inte med säkerhet kunde veta att de hade gått miste om rätten att befordras under det pågående året. Utan att veta detta kunde dessa tjänstemän emellertid inte veta att förteckningen över de mest meriterade tjänstemännen i själva verket utgjorde den rättsakt som gått dem emot och som de skulle föra talan mot om de ville få till stånd en rättslig prövning av det slutliga beslut varigenom de fick kännedom att de inte befordrats. För övrigt noterades att kommissionen, i sitt förslag till svar av den 18 april 1995 på sökandens klagomål, inte påstod att klagomålet var riktat mot en rättsakt som inte gick någon emot i enlighet med artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna (punkt 35).

Det följer av det ovan sagda att den rättsakt som gick sökanden emot i detta fall var beslutet om upprättande av en förteckning över tjänstemän som befordrats till lönegrad A 4, på grund av att den inte innehöll sökandens namn (punkt 36).

Prövning I sak

En betygsrapport som inte är definitiv kan inte läggas till en tjänstemans personalakt. I detta fall gjorde befordringskommittén således en jämförande bedömning av meriterna för de tjänstemän som kunde komma i fråga för en befordran utan att ha tillgång till sökandens senaste betygsrapport (punkt 50).

Hänvisning till domstolen den 18 december 1980, Gratreau mot kommissionen, 156/79 och 51/80, Rec. s. 3943, punkt 18

Eftersom betygsrapporten utgör en uppgift som är oundgänglig för bedömningen vaigang som en tjänstemans karriär tas i beaktande av överordnade, är ett befordringsförfarande behäftat med en felaktighet i ett fall då tillsättningsmyndigheten inte har kunnat vidta en jämförelse av kandidaternas meriter på grund av att en av tjänstemännens betygsrapporter saknades (punkt 51).

Hänvisning till domstolen den 17 december 1992, Moritz mot kommissionen, C-68/91 P, Rec. s. I-6849, punkt 16

Tillsättningsmyndigheten är dock inte skyldig att skjuta upp sitt beslut om den senaste rapporten för en eller flera av kandidaterna ännu inte är definitiv. Under särskilda omständigheter kan avsaknaden av betygsrapport kompenseras av att andra uppgifter om tjänstemannens meriter finns. Det åligger svarandeinstitutionen, med hjälp av objektiva uppgifter som kan göras till föremål för domstolsprövning, att bevisa att den har uppfyllt de garantier som en tjänsteman som kan komma i fråga för befordran ges genom artikel 45 i tjänsteföreskrifterna och att den har vidtagit en sådan jämförelse. I detta avseende får den tvistiga betygsrapporten inte tjäna som källa för annan information (punkt 52).

Hänvisning till domstolenden 27 januari 1983, List mot kommissionen, 263/81, Rec. s. 103, punkt 27; Gratreau mot kommissionen, nämnd ovan, punkt 22; Moritz mot kommissionen, nämnd ovan, punkterna 17 och 18; Rasmussen mot kommissionen, nämnd ovan, punkt 33

Eftersom kommissionen inte angav någon annan informationskälla än den tvistiga betygsrapporten, var det befordringsförfarande som genomfördes för år 1994 behäftat med en felaktighet i förhållande till sökanden (punkt 53).

Den oberättigade försening med vilken kommissionen meddelade sökanden dennes betygsrapport medförde att den generaldirektör som var sökandens överordnade inte hade tillgång till dennes senaste betygsrapport då han framförde sina förslag till befordran för år 1994 (andra etappen i befordringsförfarandet), vilket sökanden Idagade på i brevet till W. av den 6 juli 1994 och återigen i punkt 10 i sin ansökan (punkt 54).

Med beaktande av kommissionens argument att det, i enlighet med domstolens rättspraxis, för att ogiltigförklara beviljade befordringar inte är tillräckligt att en enda kandidats personalakt är felaktig eller ofullständig, om det inte kan fastställas att denna omständighet har kunnat ha en avgörande inverkan på befordringsförfarandet, måste man pröva om avsaknaden av sökandens betygsrapport inte på något sätt har kunnat inverka på befordringsförfarandets förlopp (punkterna 55 och 56).

Hänvisning till Gratreau mot kommissionen, nämnd ovan

Generaldirektören måste på grundval av betygsrapporten vidta en bedömning av meriterna för de tjänstemän som kan komma i fråga för befordran för att kunna utarbeta sina förslag till befordran i prioritetsordning. I detta fall saknades sökandens senaste betygsrapport vid det tillfälle då generaldirektören utarbetade sina förslag. Det förhållandet att denna rapport saknades kunde påverka den bedömning som generaldirektören gjorde, eftersom han inte kunde jämföra betygsrapporterna för de tjänstemän inom hans generaldirektorat som kunde komma i fråga, för befordran. Det åligger emellertid generaldirektören att vidta denna jämförelse då han utarbetar sina förslag i prioritetsordning, vilka tjänar som utgångspunkt för den bedömning som görs av befordringskommittén. Varken tillsättningsmyndigheten, då den avslog klagomålet eller som svarande vid förstainstansrätten, eller förstainstansrätten kan spekulera över det troliga resultatet av en sådan jämförelse för det fall att generaldirektören skulle ha kunnat göra en sådan (punkt 57).

För övrigt angav kommissionen, i sitt svar på en fråga från förstainstansrätten, att tjänstemän som kan komma i fråga för befordran erhåller en notering enligt Noėlmetoden på grundval av den prioritetsordning som utarbetats av generaldirektoratet (punkt 58).

I detta avseende framgick det av «den sammanfattande förteckning över förhållandena» som kommissionen inkom med att sökanden i detta mål inte hade erhållit någon poäng för att han var uppsatt som nummer fem på generaldirektörens förteckning över förslag till befordringar, medan de fyra tjänstemän som var uppsatta före honom i den förteckningen med anledning av detta tilldelades en notering på respektive 70, 45, 45 och 20 poäng (punkt 59).

Om man emellertid från den totalpoäng som erhållits genom Noėlmetoden drar de poäng som tilldelats för den plats tjänstemännen har i förteckningen över förslag till befordran som utarbetats av generaldirektören, erhåller tre av tjänstemännen en totalpoäng som är lägre än sökandens (punkt 60).

Följaktligen leunde avsaknaden av betygsrapport verkligen påverka befordringsförfarandet till sökandens förfång (punkt 61).

Förfarandet för befordran till lönegrad A 4 som genomfördes av kommissionen för befordringarna för år 1994 är behäftad med en felaktighet som utgör ett allvarligt förfarandefel, eftersom man inte genomförde den jämförelse av meriterna för sökanden och andra tjänstemän som kunde komma i fråga för befordran som det ställs upp krav på i artikel 45 i tjänsteföreskrifterna (punkt 62).

Yrkandet om att förteckningen över befordrade tjänstemän skall ogiltigförklaras skall anses avse ogiltigförklaring av denna förteckning endast i det avseendet att sökanden inte var upptagen på den. I varje fall skulle en ogiltigförklaring av hela förteckningen ha utgjort en överdriven sanktion för den konstaterade felaktigheten (punkt 64).

Hänvisning till Oberthiir mot kommissionen, nämnd ovan, punkt 13; Rasmussen mot kommissionen, nämnd ovan, punkt 52

Endast kommissionens beslut att inte befordra sökanden till lönegrad A 4 för befordringsåret 1994 ogiltigförklarades (punkt 66).

I enlighet med artikel 176 i EG-fördraget åligger det kommissionen att tillse att befordringskommittén och tillsättningsmyndigheten, på grundval av sökandens betygsrapport upprättad den 12 december 1994, på nytt prövar sökandens meriter i förhållande till meriterna för de tjänstemän som befordrats under befordringsåret 1994 (punkt 67).

Domslut:

Kommissionens beslut ogiltigförklarades.