Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Talan om ogiltigförklaring - Fysiska eller juridiska personer - Rättsakter som berör dem direkt och personligen - Förordning som inrättar andidumpningstullar - Importör och användare av den berörda produkten

(EG-fördraget, artikel 173 fjärde stycket)

2 Talan om ogiltigförklaring - Dom om ogiltigförklaring - Verkningar - Följder av att en förordning som inrättar antidumpningstullar ogiltigförklaras - Ogiltighet avseende rättsakterna från det administrativa förfarandet har inte påverkats av domen om ogiltigförklaring - Föreligger inte - Återupptagande av undersökningen - Tillåtlighet - Den period som skall beaktas - Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning

(EG-fördraget, artikel 176)

3 Gemensam handelspolitik - Skydd mot dumpningsåtgärder - Antidumpningsförfarande - Tillgång till akten - Meddelande av icke-konfidentiella sammanfattningar - Oegentligheter som inte har hindrat den berörde från att få kunskap om innehållet i handlingarna och därigenom framföra synpunkter

(Rådets förordning nr 2423/88, artiklarna 7.4 a och 8)

4 Gemensam handelspolitik - Skydd mot dumpningsåtgärder - Skada - Berörd gemenskapsproduktion - Likadana varor - Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning Basprodukter - Beaktande av slutanvändarnas preferenser - Beaktande av konkurrensen mellan produkter som innehåller basprodukten - Felaktig bedömning föreligger inte

(Rådets förordning nr 2423/88, artiklarna 2.12, 4.1 och 4.4)

5 Gemensam handelspolitik - Skydd mot dumpningsåtgärder - Institutionernas bedömning av gemenskapens intressen - Domstolsprövning - Gränser - Uppgifter att beakta - Situationen efter det att förordningen om inrättande av antidumpningstullar antagits - Omfattas inte - Konkurrensen inom den gemensamma marknaden snedvrids inte

(EG-fördraget, artikel 3 g; rådets förordning nr 2423/88, artikel 12.1)

6 Institutionernas rättsakter - Motivering - Skyldighet - Räckvidd - Förordningar som inrättar antidumpningstullar

(EG-fördraget, artikel 190)

7 Gemensam handelspolitik - Skydd mot dumpningsåtgärder - Tillämpning av gemenskapslagstiftningen - Importör som undantas från skyldigheten att betala antidumpningstullar - Villkor - Icke-diskriminering

(Rådets förordning nr 2423/88)

Sammanfattning

1 Även om det med avseende på kriterierna i artikel 173 andra stycket i fördraget är riktigt att förordningarna om införande av antidumpningstullar genom sin art och räckvidd faktiskt har normativ karaktär, eftersom de är generellt tillämpliga på samtliga berörda ekonomiska aktörer, är det för den skull inte uteslutet att bestämmelser i dessa förordningar kan beröra vissa ekonomiska aktörer personligen.

Är en näringsidkare den mest betydande importören och samtidigt slutanvändare av den vara som är föremål för antidumpningsåtgärden, skall han anses vara personligen berörd, om han kan bevisa att hans näringsverksamhet i stor utsträckning beror på denna import och, med beaktande av det begränsade antalet producenter av den berörda varan och av den omständigheten att det är svårt för bolaget att tillgodose sina behov hos den enda producenten i gemenskapen, vilken dessutom är bolagets främsta konkurrent för den bearbetade produkten, påverkas svårt av den ifrågasatta förordningen.

Detta utgör nämligen en särskild situation som med beaktande av den aktuella rättsakten särskiljer näringsidkaren från varje annan näringsidkare.

2 De berörda institutionerna skall i enlighet med artikel 176 i fördraget vidta lämpliga följdåtgärder efter det att en dom om ogiltigförklaring har meddelats. För att genomföra domen fullt ut skall i det avseendet institutionen inte bara beakta domslutet, i enlighet med artikel 176 i fördraget, utan även domskälen, eftersom dessa är oumbärliga för att bestämma den exakta innebörden av domslutet.

Vad beträffar en rättsakt som avslutar ett administrativt förfarande bestående av flera faser, medför en ogiltigförklaring av denna inte nödvändigtvis att hela det förfarande som föregått antagandet av den ifrågasatta rättsakten ogiltigförklaras, oberoende av de materiella eller processuella grunderna för domen om ogiltigförklaring.

Då fråga är om ett antidumpningsförfarande gäller att när ogiltigförklaringen av en förordning om fastställande av tullar grundar sig på konstaterandet att institutionerna inte har gått korrekt till väga då de bestämt skadan som åsamkats gemenskapsproducenten, påverkas följaktligen inte de inledande åtgärderna för att förbereda undersökningen, i synnerhet inte förfarandets inledande i enlighet med artikel 7.1 i grundförordningen, av den rättsstridighet som domstolen konstaterade.

Under dessa omständigheter kan kommissionen rättsenligt återuppta förfarandet på grundval av samtliga handlingar i förfarandet som inte hade påverkats av domen om ogiltigförklaring och, när dumpningsförfarandena fortsätter, samtidigt genomföra en ny undersökning avseende en annan referensperiod. Då kommissionen handlat på detta sätt har den inte överskridit gränserna för det omfattande utrymme för skönsmässig bedömning som institutionerna förfogar över då de skall fastställa vilken tidsperiod som skall beaktas för att fastställa skada inom ramen för ett antidumpningsförfarande.

3 Inom ramen för ett antidumpningsförfarande utgör oegentligheter som kommissionen gör sig skyldig till i samband med utlämnandet av icke-konfidentiella sammanfattningar i den mening som avses i artikel 8 i grundförordning nr 2423/88 inte ett sådant åsidosättande av processuella rättigheter som kan motivera att den ifrågasatta förordningen ogiltigförklaras annat än om sökanden inte hade tillräcklig kännedom om handlingens eller handlingarnas väsentliga innehåll och därigenom inte framgångsrikt kunde uttrycka sin mening i fråga om huruvida uppgifterna var sanna eller relevanta.

4 Institutionerna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid bestämningen av likadana varor med tillämpning av artikel 2.12 i grundförordning nr 2423/88. De kan därför anse att en gemenskapsprodukt och en produkt som är föremål för dumpning är likadana, trots att det finns fysiska, tekniska eller andra skillnader som begränsar användningsmöjligheterna för slutanvändarna.

Vad beträffar basprodukter, skall omständigheten att de är likadana, dvs. utbytbara, bedömas med beaktande av bland annat slutanvändarnas preferenser.

Det är däremot inte tillräckligt att undersöka bearbetningsföretagens preferenser, då dessa av tekniska eller ekonomiska skäl kan föredra olika basprodukter, utan även nödvändigt att undersöka om de produkter som basprodukten ingår i konkurrerar med varandra.

I sådana fall kan nämligen en ökning av efterfrågan på den importerade basprodukten som beror på ett dumpningsförfarande medföra att priset sjunker på den bearbetade produkten på gemenskapsmarknaden. Detta kan i sin tur leda till en minskning av efterfrågan på den bearbetade produkt som baseras på gemenskapsbasprodukten, vilken minskning i sin tur kan leda till en minskning av efterfrågan på sistnämnda basprodukt, och därigenom medföra en skada för gemenskapsproducenten.

5 Frågan huruvida gemenskapens intressen kräver att en åtgärd vidtas förutsätter - om det föreligger en skada till följd av dumpningsförfaranden - en bedömning av komplicerade ekonomiska omständigheter. Den rättsliga prövningen av en sådan bedömning måste begränsas till en kontroll av att handläggningsreglerna har iakttagits, att de sakomständigheter som har legat till grund för det ifrågasatta valet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa sakomständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte har förekommit något maktmissbruk. Denna prövning skall endast avse de omständigheter som institutionerna hade kännedom om då de antog den ifrågasatta förordningen.

Då det förekommer dumpningsförfaranden som avser en basprodukt som bearbetas inom gemenskapen och då institutionerna har ansett, på grundval av de omständigheter de hade kännedom om, att inrättandet av antidumpningstullar inte i sig skulle leda till att import av produkten förhindrades, kan det inte anses att institutionerna har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning genom att slå fast att införandet av de ifrågasatta antidumpningstullarna inte skulle skapa en situation som stred mot gemenskapens konkurrensrätt.

Införandet av antidumpningstullar kan inte heller ifrågasättas av det enda skälet att tullarna skulle leda till att bearbetningsföretag som konkurrerar med gemenskapsproducenten på marknaden för bearbetade varor skulle komma att slås ut, eftersom dessa företags konkurrensnackdelar beror på deras högre produktionskostnader.

Eftersom inrättandet av ett system som garanterar att konkurrensen inte snedvrids inom den inre marknad som föreskrivs i artikel 3 g i fördraget, vilket huvudsakligen syftar till att möjliggöra en korrekt resursallokering, skulle det nämligen inte vara motiverat att ekonomiskt livskraftiga bolag slogs ut i syfte att garantera att ett företag med högre produktionskostnader bibehölls. Vidare är syftet med antidumpningsregleringen att bibehålla lojala konkurrensvillkor inom olika produktionssektorer i fall då dessa sektorer åsamkas skada på grund av dumpad import.

6 Den motivering som krävs i enlighet med artikel 190 i fördraget bör på ett klart och entydigt sätt visa hur den gemenskapsmyndighet som antagit den omtvistade rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och kan tillvarata sina rättigheter och så att domstolen kan utöva sin prövningsrätt.

Motiveringen till en förordning behöver dock inte i detalj ange de olika faktiska eller rättsliga detaljer - som ofta är talrika och komplicerade - som rättsakten reglerar, när denna håller sig inom den systematiska ramen för det regelverk som den ingår i.

Vad närmare bestämt beträffar motiveringen till förordningar som inför antidumpningstullar, är institutionerna i princip inte skyldiga att besvara klagomål som i enlighet med artikel 3 i rådets förordning nr 17 har inlämnats av importörer av den produkt som omfattas av antidumpningstullar och som grundas på att gemenskapsproducenter eventuellt åsidosatt fördragets konkurrensregler. Det är tillräckligt att institutionernas resonemang i förordningarna är klart och entydigt.

7 Det finns ingen bestämmelse i grundförordning nr 2423/88 som uttryckligen förbjuder att en bestämd importör undantas från skyldigheten att betala antidumpningstullar. Såväl bestämmelserna i artikel 8.2 i överenskommelsen om genomförande av artikel VI i GATT som gemenskapsrättens allmänna principer utgör emellertid hinder för att antidumpningstullar tas ut på ett diskriminerande sätt. Institutionernas omfattande utrymme för skönsmässig bedömning fritar dem inte från skyldigheten att iaktta denna princip.