Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Överklagande - Intervention - Intervenienter vid förstainstansrätten behåller denna ställning i målet vid domstolen - Grunder som intervenienten kan åberopa inom ramen för överklagandet (EG-stadgan för domstolen, artikel 49.2; domstolens rättegångsregler, artikel 115) 2 Talan om ogiltigförklaring - Fysiska eller juridiska personer - Rättsakter som berör dem direkt och personligen - Kommissionens beslut riktat till medlemsstaterna om införande av en skyddsåtgärd (EG-fördraget, artikel 173 fjärde stycket) 3 Överklagande - Grunder - Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna - Avvisning - Ogillande (EG-fördraget, artikel 168a; EG-stadgan för domstolen, artikel 51) 4 Associering av utomeuropeiska länder och territorier - Rådets genomförande - Skydd av gemenskapens intressen genom att en skyddsklausul införs i reglerna om fri tillgång till gemenskapsmarknaden för jordbruksprodukter med ursprung i associerade länder och territorier - Lagenlighet (EG-fördraget, artiklarna 3 r, 131, 132, 133.1 och 136 andra stycket) 5 Associering av utomeuropeiska länder och territorier - Skyddsåtgärder mot import av jordbruksprodukter med ursprung i associerade länder och territorier - Villkor för införande - Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning (Rådets beslut 91/482, artikel 109) 6 Associering av utomeuropeiska länder och territorier - Skyddsåtgärder mot import av jordbruksprodukter med ursprung i associerade länder och territorier - Produkt med ursprung i Nederländska Antillerna försatt i en sämre konkurrenssituation i förhållande till en gemenskapsprodukt - Proportionalitetsprincipen - Åsidosättande - Föreligger inte (Kommissionens beslut 93/211) 7 Utomobligatoriskt ansvar - Villkor - Normativ rättsakt som innebär ett ekonomiskt och politiskt val - Tillräckligt klar överträdelse av en överordnad rättsregel till skydd för enskilda - Rättsakt som antogs i form av ett beslut och som berör sökanden personligen - Påverkar inte det faktum att den rättsakt som är föremål för skadeståndstalan är av normativ karaktär (EG-fördraget, artiklarna 178 och 215 andra stycket)

Sammanfattning

1 Det följer av artikel 49 i EG-stadgan för domstolen att intervenienterna i målet vid förstainstansrätten anses utgöra parter vid den domstolen. Följaktligen är artikel 115.1 i domstolens rättegångsregler tillämplig i deras fall om förstainstansrättens dom överklagas. Detta innebär att de inte behöver inkomma med en ny begäran om intervention vid domstolen i enlighet med artiklarna 93 och 123 i rättegångsreglerna. Eftersom det inte görs någon skillnad mellan de parter som har rätt att inkomma med en svarsinlaga i fråga om de invändningar som de kan göra inom ramen för överklagandet, kan en intervenient som har en sådan rätt framställa invändningar angående varje rättsfråga som den överklagade domen är grundad på. En sådan part kan således hävda vid domstolen att talan skulle ha avvisats trots att den part vars talan intervenienten har stött vid förstainstansrätten inte har gjort en sådan invändning i målet vid domstolen utan endast i första instans. 2 Det rättsskydd som en enskild tillerkänns enligt artikel 173 fjärde stycket i fördraget kan inte vara avhängigt av huruvida det omtvistade beslutet är riktat till en enskild medlemsstat eller till flera, utan skall fastställas på grundval av om den enskilde befinner sig i en särställning jämfört med andra berörda personer. Den avgörande faktorn vid identifieringen av de personer som är personligen berörda av ett beslut om införande av en skyddsåtgärd är det skydd som staten eller territoriet samt de berörda företagen mot vilka skyddsåtgärden införts har enligt gemenskapsrätten. 3 Endast förstainstansrätten är behörig att fastställa de faktiska förhållandena, utom i det fall då de handlingar som har ingivits i målet har lett den till materiellt oriktiga konstateranden, och att bedöma dessa faktiska förhållanden. Bedömningen av de faktiska förhållandena är därför inte, utom i det fall då uppgifterna har missuppfattats, en rättsfråga som i sig är underställd domstolens kontroll inom ramen för ett överklagande. 4 Det faktum att gemenskapen inför en skyddsklausul som tillåter begränsningar av den fria importen av jordbruksprodukter med ursprung i utomeuropeiska länder och territorier (ULT) strider inte mot artikel 136 andra stycket i fördraget. Även om ULT utgör associerade länder och territorier som har särskilda band med gemenskapen, utgör de ändå inte en del av denna och den fria rörligheten för varor mellan ULT och gemenskapen existerar inte på detta stadium utan begränsningar enligt artikel 132 i fördraget. När rådet fattar beslut avseende ULT med stöd av artikel 136 andra stycket, enligt vilken det kan fatta beslut angående associeringen på grundval av de principer som anges i fördraget, skall det inte bara ta hänsyn till de principer som anges i fjärde delen i fördraget om ULT utan även till andra principer i gemenskapsrätten, inbegripet de principer som är att hänföra till den gemensamma jordbrukspolitiken. Det faktum att gemenskapen enligt artikel 3 r och artikel 131 i fördraget skall främja den ekonomiska och sociala utvecklingen i ULT innebär inte att den är skyldig att gynna dessa länder och territorier. Den omständigheten att tullavgifter skall avskaffas vid införsel till gemenskapen av produkter med ursprung i dessa, vilket är syftet med artikel 133.1 i fördraget, innebär inte att det är omöjligt att med stöd av artikel 136 andra stycket i fördraget införa en skyddsklausul som endast begränsar importen i undantagsfall, till viss del och under en begränsad tid. 5 Kommissionen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av artikel 109 i beslut 91/482 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna, enligt vilken den har rätt att införa eller tillåta skyddsåtgärder när vissa villkor är uppfyllda. Eftersom kommissionen har ett sådant utrymme för skönsmässig bedömning måste förstainstansrättens prövning begränsas till en kontroll av att det vid utövandet av denna behörighet inte har förekommit uppenbara fel eller maktmissbruk och att kommissionen inte uppenbart har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning. 6 Genom beslut 93/211 sänkte kommissionen minimipriset vid import av ris med ursprung i Nederländska Antillerna, vilket kommissionen hade infört som en skyddsåtgärd genom beslut 93/127, till en sådan nivå att det aktuella riset inte längre skulle befinna sig i en sämre ställning än ris från tredje land. Syftet med beslut 93/211 är att fastställa ett minimipris vid import av antilliskt ris som stör associeringen av utomeuropeiska länder och territorier med gemenskapen i så liten utsträckning som möjligt och samtidigt avhjälper svårigheter som uppkommit på gemenskapsmarknaden. Mot bakgrund av detta syfte strider det aktuella beslutet inte mot proportionalitetsprincipen så vitt det försätter ris från Nederländska Antillerna i en sämre konkurrensituation än ris från gemenskapen, eftersom det framgår av själva beskaffenheten av en skyddsåtgärd att vissa importerade produkter missgynnas i förhållande till gemenskapens produkter. 7 I ett normativt sammanhang för vilket det är utmärkande att det finns ett stort utrymme för skönsmässig bedömning är det inte i sig tillräckligt att en institution har åsidosatt gemenskapsrätten för att gemenskapen skall anses utomobligatoriskt ansvarig enligt artikel 215 andra stycket i fördraget för den skada som åsamkats enskilda. Ett sådant ansvar kan endast uppkomma om den berörda institutionen på ett uppenbart och allvarligt sätt har överskridit gränserna för sina befogenheter. Det kan varken av det faktum att den omtvistade rättsakten antogs i form av ett beslut, och således i princip kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring, eller av det faktum att sökanden personligen berörs av denna rättsakt uteslutas att den rättsakt som är föremål för skadeståndstalan är av normativ karaktär, eftersom denna karaktär är förknippad med den ifrågavarande rättsaktens art och inte med dess form och eftersom skadeståndstalan utgör en självständig taleform.