Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Talan om fördragsbrott - Annat föremål för talan och andra följder än en begäran om förhandsavgörande

(EG-fördraget, artiklarna 169, 171 och 177)

2 Miljö - Bedömning av vissa projekts inverkan på miljön - Direktiv 85/337 - Skyldighet för medlemsstaterna att lämna underrättelse om bestämmelser i nationell rätt - Omfattning

(Rådets direktiv 85/337, artikel 12.2)

3 Miljö - Bedömning av vissa projekts inverkan på miljön - Direktiv 85/337 - Nationella genomförandeåtgärder varigenom tillståndsförfaranden, som inletts efter det att fristen för införlivande löpte ut, befrias från bedömningsskyldigheten - Otillåtet - Fördragsbrott - Fastställelse i en tidigare dom - Ny fastställelse - Lämplighet - Kriterier

(EG-fördraget, artikel 169; rådets direktiv 85/337, artikel 12.1)

4 Miljö - Bedömning av vissa projekts inverkan på miljön - Direktiv 85/337 - Bedömning av projekt inom de grupper som redovisas i bilaga 2 - Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning - Gränser - Begreppet grupper av projekt - Fördragsbrott

(Rådets direktiv 85/337, artiklarna 2.1 och 4.2)

Sammanfattning

1 Förfarandet för fastställelse av fördragsbrott, som föreskrivs i artikel 169 i fördraget, har ett annat föremål för talan och andra följder än en begäran om förhandsavgörande. En talan om fördragsbrott syftar nämligen till att formellt fastställa att en medlemsstat inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten. En sådan fastställelse är en förutsättning för att det förfarande som avses i artikel 171 i fördraget skall kunna inledas. För övrigt är kommissionen, på grund av sin roll som fördragets väktare, ensam behörig att avgöra om det är lämpligt att inleda ett förfarande om fördragsbrott.

2 Enligt artikel 12.2 i direktiv 85/337/EEG om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av direktivet. Den skyldighet som åligger medlemsstaterna i det avseendet avser samtliga relevanta bestämmelser och gör det inte möjligt att göra åtskillnad beroende på den federala eller centraliserade strukturen i medlemsstaterna eller den lagstiftningsteknik som används i var och en av dessa. Vad särskilt beträffar en medlemsstat som är en förbundsstat kan fastställelsen av en underlåtenhet att iaktta underrättelseskyldigheten inte påverkas av att bestämmelser i en lag som antagits på förbundsnivå, som kommissionen underrättades om, har företräde framför de bestämmelser som kommissionen inte underrättades om och som antogs på en lägre nivå.

3 En medlemsstat har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 12.1 i direktiv 85/337 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt om den inte har föreskrivit en skyldighet att lämna en miljökonsekvensbeskrivning för samtliga projekt som enligt direktivet skall bli föremål för en sådan bedömning, och som omfattas av ett tillståndsförfarande som har inletts efter det datum då fristen för införlivande av direktivet löpte ut.

Lämpligheten av en sådan fastställelse, som baseras på att den berörda medlemsstaten ad hoc har antagit en rättslig bestämmelse, kan inte påverkas av att samma medlemsstat redan har varit föremål för en annan dom avseende fördragsbrott på samma område, när den föregående domen hade ett annat föremål för talan, nämligen att fastställa att medlemsstaten i ett enskilt fall vid förverkligandet av ett visst projekt inte iakttog skyldigheten att göra det till föremål för en miljökonsekvensbeskrivning.

4 I artikel 4.2 i direktiv 85/337 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt föreskrivs att projekt inom de grupper som redovisas i bilaga 2 skall bli föremål för en bedömning (miljökonsekvensbeskrivning), när medlemsstaterna anser att detta krävs på grund av projektets karaktär. I detta syfte kan medlemsstaterna bestämma att en bedömning skall göras för vissa typer av projekt eller fastställa sådana kriterier eller gränsvärden som krävs för att avgöra vilka av de berörda projekten som skall bli föremål för en bedömning. Denna bestämmelse skall tolkas så, att medlemsstaterna inte tillerkänns rätten att fullständigt och definitivt undanta en eller flera av de grupper som avses från en möjlig bedömning.

Vad beträffar begreppet grupper avser det inte de tolv projektkategorier som anges i denna bilaga, utan det avser alla de projekt som föregås av en bokstav såsom underkategorier till dessa kategorier. En motsatt tolkning skulle innebära att den i artikel 2.1 i direktivet angivna principen, att projekt som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan bland annat på grundval av sin art, storlek eller lokalisering skall vara föremål för en miljökonsekvensbeskrivning, fråntogs sin ändamålsenliga verkan och att medlemsstaterna gavs möjlighet att tillämpa bilaga 2 till direktivet efter eget gottfinnande.

En medlemsstat har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt de ovannämnda artiklarna 2.1 och 4.2 om den inte har föreskrivit att alla underkategorier som anges i bilaga 2 till direktivet skall omfattas av tillämpningsområdet för genomförandelagen, och därigenom på förhand har uteslutit hela grupper av projekt från skyldigheten att lämna en miljökonsekvensbeskrivning.