EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 61995CJ0300

Sammanfattning av domen

Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

Tillnärmning av lagstiftning - Ansvar för produkter med säkerhetsbrister - Direktiv 85/374 - Befrielse från ansvar - Villkor - Nivå för det vetenskapliga och tekniska kunnandet som inte gör det möjligt att upptäcka defekten - Begrepp - Nationell införlivandebestämmelse - Fördragsbrott inte bevisat

(Rådets direktiv 85/374, artikel 7 e)

Sammanfattning

För att, i enlighet med direktiv 85/374, av en tillverkare kunna kräva skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister måste inte den skadelidande bevisa att tillverkaren är skyldig, men i enlighet med principen om en rättvis riskfördelning mellan den skadelidande och tillverkaren, vilken uttrycks i artikel 7 i direktivet, måste den sistnämnde kunna gå fri från ansvar om han bevisar att vissa omständigheter föreligger, bland annat att "det vetenskapliga och tekniska vetandet vid den tidpunkt då han satte produkten i omlopp inte var sådant att det var möjligt att upptäcka defekten". Om tillverkaren i det avseendet skall bevisa att det objektiva vetandet i fråga, inbegripet de allra senaste rönen och utan någon inskränkning till ifrågavarande industrisektor, inte gjorde det möjligt att upptäcka defekten, måste vetandet för att med framgång kunna åberopas mot tillverkaren ha varit tillgängligt när produkten sattes i omlopp.

En nationell införlivandebestämmelse, i vilken det föreskrivs att tillverkaren kan undgå ansvar om han bevisar att sagda vetande "inte var sådant att en tillverkare av produkter liknande produkten i fråga skulle kunna förväntas upptäcka defekten om denna hade förelegat i den tillverkarens produkter medan de var under hans kontroll", strider inte uppenbart mot denna gemenskapsrättsliga regel. Argumentet att bestämmelsen skulle tillåta att det subjektiva vetande som besitts av en normalt aktsam tillverkare beaktas, med hänsyn till de försiktighetsåtgärder som brukar vidtas inom industrisektorn i fråga, betonar på ett selektivt sätt vissa uttryck i bestämmelsen utan att bevisa att det allmänna rättsliga sammanhanget som den ingår i inte gör det möjligt att säkerställa att direktivet tillämpas fullt ut.

Top