Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Nötkött - Importordning - Gemensam tullkvot - Villkor för att andra aktörer än traditionella importörer skall bli berättigade - Höjning av tröskelvärdena för export i förhållande till dem som gällde för de två tidigare kvoterna - Maktmissbruk - Föreligger inte - Proportionalitetsprincipen - Principen om skydd för berättigade förväntningar - Motiveringsskyldighet - Åsidosättande - Föreligger inte

(Rådets förordning nr 130/94; kommissionens förordning nr 214/94, artikel 1.2)

2 Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Diskriminering mellan producenter eller konsumenter - Importordning genom vilken den gemensamma tullkvoten öppnas för visst fryst nötkött - Möjlighet för traditionella importörer att kumulera rätt till tillgång till tullkvoten i händelse av företagssammanslagning - Utestängning av andra aktörer från denna förmån - Diskriminering föreligger inte

(EG-fördraget, artikel 40.3; kommissionens förordning nr 214/94, artikel 2.2)

Sammanfattning

3 Med hänsyn till att målet med förordning nr 130/94, genom vilken en gemensam tullkvot för visst fryst nötkött fastställs, är att säkerställa lika och kontinuerlig tillgång till tullkvoten för samtliga berörda aktörer inom gemenskapen, har kommissionen inte överskridit sina befogenheter enligt denna förordning genom att i artikel 1.2 i förordning nr 214/94 om tillämpningsföreskrifter för nämnda förordning nr 130/94 förbehålla den del av kvoten som är tillgänglig för andra aktörer än traditionella importörer för de sökande som kan bevisa att de under referensperioden till tredje land har exporterat en minimikvantitet nötkött som är större än den som krävdes för de två tidigare kvoterna.

Även om de krav för att bli berättigad till en andel av tullkvoten som kommissionen var skyldig att fastställa skulle vara av sådant slag att lika och kontinuerlig tillgång till kvoten är möjlig endast för sådana aktörer som har bedrivit omfattande import eller export, innebär förordning nr 130/94 emellertid inte att kommissionen var skyldig att skapa en direkt koppling mellan tröskelvärdena för exporten och utvecklingen av handelsutbytet med tredje land. Genom de kriterier som kommissionen har fastställt undviks för övrigt den artificiella uppdelningen av vissa aktörers ekonomiska struktur genom det ständigt ökande antalet "fiktiva bolag", vilken är av sådant slag att den kan leda till att ordningen drabbas av funktionsstörningar, eftersom en sådan uppdelning leder till att antalet ansökningar ökar samtidigt som de tillgängliga kvantiteterna minskar för seriösa aktörer av mindre storlek, vilka under dessa förhållanden löper risk att helt uteslutas från tullkvoten.

Den höjning av tröskelvärdena för exporten som har beslutats av kommissionen innebär inte heller ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen, eftersom den genomförda förändringen med hänsyn till importordningens syfte rimligen borde innebära att ett stort antal företag, som artificiellt har bildats enbart i syfte att erhålla en betydande del av tullkvoten, fråntas rätten att få del av kvoten, utan att det har visats att höjningen av tröskelvärdena har medfört att ett stort antal små aktörer inte kan få tillgång till kvoten.

Höjningen strider inte heller mot principen om berättigade förväntningar, eftersom varje normalt kunnig och omsorgsfull aktör bör känna till att en ändring av tröskelvärdena för exporten kan komma att inträffa varje gång som en ny årlig kvot antas och ett för tidigt offentliggörande av nya urvalskriterier skulle leda till att bildandet av "fiktiva bolag" som skulle vara exakt anpassade till de nya tröskelvärdena främjades, vilket skulle medföra att de stora koncernerna kunde dra maximala fördelar av tullkvoten.

Beslutet om höjningen har slutligen fattats med iakttagande av motiveringsskyldigheten, eftersom de skäl som har föranlett kommissionen att ändra villkoren för att få tillgång till kvoten för andra aktörer än traditionella importörer klart och otvetydigt framgår av övervägandena i förordning nr 130/94 och i förordning nr 214/94.

4 Den omständigheten att bolag, som bildats genom företagssammanslagningar och som vill få del av den kvot som är förbehållen andra aktörer än traditionella importörer enligt artikel 2.2 i förordning nr 214/94 om tillämpningsföreskrifter för importordningen genom vilken en gemensam tullkvot öppnas för visst fryst nötkött, saknar rätt att kumulera de resultat som var och en av dem tidigare har uppnått, trots att en sådan rätt föreligger för traditionella importörer, utgör inte sådan diskriminering som är förbjuden enligt artikel 40.3 i fördraget.

Sättet att fördela den kvot som är förbehållen traditionella importörer kan nämligen inte jämföras med sättet att fördela den kvot som är förbehållen andra aktörer. Medan de traditionella importörernas kvot fördelas i proportion till hur mycket var och en av de berättigade aktörerna har importerat, fördelas den kvot som är förbehållen andra aktörer inte i proportion till hur mycket som har importerats eller exporterats utan i proportion till efterfrågade kvantiteter, begränsat till en maximal kvantitet per ansökan. Möjligheten att kumulera rätten till tillgång till den traditionella kvoten syftar således inte till att möjliggöra att de bolag som bildats genom företagssammanslagningar uppfyller villkoren för att få del av kvoten - vilka annars inte skulle vara berättigade till det - utan till att göra det möjligt för dem att lägga samman de andelar av kvoten som vart och ett av de sammanslagna företagen redan innehade.