Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Statligt stöd - Förbud - Undantag - Stöd som kan anses förenligt med den gemensamma marknaden - Stöd som avser utvecklingen av bestämda regioner - Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning - Hänvisning till ett gemenskapssammanhang

(EG-fördraget, artikel 92.3 a och 92.3 c)

2 Statligt stöd - Kommissionens prövning - Ramverk för stöd till vissa järn- och stålsektorer utanför EKSG - Skyldighet att anmäla - Undantag - Stöd som beviljats med tillämpning av ett befintligt allmänt regionalt system som har godkänts av kommissionen - Räckvidd

(EG-fördraget, artikel 93.3; kommissionens meddelande 88/C 320/03)

3 Statligt stöd - Beslut av kommissionen att förklara ett stöd oförenligt med den gemensamma marknaden - Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning - Domstolsprövning - Gränser

(EG-fördraget, artikel 92)

4 Statligt stöd - Återkrav av ett rättsstridigt stöd - Åsidosättande av proportionalitetsprincipen - Föreligger inte

(EG-fördraget, artikel 93.2 första stycket)

5 Statligt stöd - Återkrav av ett rättsstridigt stöd - Stöd som har beviljats i strid med förfarandereglerna i artikel 93 i fördraget - Eventuella berättigade förväntningar hos dem som åtnjuter stödet - Skydd - Villkor och gränser

(EG-fördraget, artiklarna 92 och 93.2 första stycket)

Sammanfattning

6 Det går inte att utifrån skillnaden i formulering i artikel 92.3 a respektive 92.3 c i fördraget dra slutsatsen att kommissionen inte alls skall ta hänsyn till gemenskapsintresset när den tillämpar punkt a i nämnda artikel och att den skall begränsa sig till att kontrollera att åtgärderna i fråga är specifikt regionala, utan att bedöma deras inverkan på den eller de relevanta marknaderna inom gemenskapen som helhet.

Kommissionen har vid tillämpningen av artikel 92.3 i fördraget ett utrymme för skönsmässig bedömning, vars utövande innebär ekonomiska och sociala bedömningar som måste göras i ett gemenskapssammanhang. Kommissionen överskrider inte gränserna för sin befogenhet att företa en skönsmässig bedömning när den, genom att följa de riktlinjer den avser att tillämpa på de regionala stödprogrammen, förklarar ett stöd av detta slag oförenligt med den gemensamma marknaden på grund av överkapacitet inom den berörda verksamhetssektorn. Genom att tillämpa detta kriterium undviker man nämligen att främja att ekonomiskt osäkra initiativ förverkligas, vilka, eftersom de enbart förvärrar obalansen på de berörda marknaderna, inte är av sådan art att de på ett effektivt och hållbart sätt slutligt kan lösa utvecklingsproblemen i de berörda regionerna.

7 Statligt stöd som berör en järn- och stålsektor som stålgjuterisektorn kan i vilket fall som helst, även om det antas att det har samband med en nationell lagstiftning som senare har godkänts av kommissionen som ett allmänt system för regionala stödprogram, inte anses ha beviljats med tillämpning av ett befintligt allmänt system som har godkänts av kommissionen och som således omfattas av undantaget från den skyldighet till förhandsanmälan som föreskrivs i det ramverk för stöd till vissa järn- och stålsektorer utanför EKSG som inrättats av denna institution.

8 När kommissionen har en långtgående befogenhet att göra en skönsmässig bedömning, vilket är fallet vid tillämpning av artikel 92 i fördraget, kan inte gemenskapsdomstolarna, vid kontrollen av om denna befogenhet utövas på rättsenligt sätt, ersätta den behöriga myndighetens bedömning med sin egen, utan skall begränsa sig till att pröva om den behöriga myndigheten har gjort en uppenbart oriktig bedömning eller har gjort sig skyldig till maktmissbruk.

9 Upphävande av ett rättsstridigt stöd genom återkrav är en logisk följd av att det har fastslagits vara rättsstridigt. Följaktligen kan återkrav av ett statligt stöd som olagligen har beviljats, med hänsyn till återställandet av den tidigare situationen, i princip inte anses vara en åtgärd som är oproportionerlig i förhållande till målet för bestämmelserna i fördraget avseende statligt stöd. Detsamma gäller beträffande kravet på ränta för perioden mellan dagen för utbetalning av stödet och dagen för den faktiska återbetalningen av det.

10 En medlemsstat, vars myndigheter har beviljat ett stöd i strid med de förfaranderegler som avses i artikel 93 i fördraget, kan inte åberopa att det företag som kommer i åtnjutande av detta stöd hade berättigade förväntningar i syfte att undandra sig skyldigheten att vidta nödvändiga åtgärder för att verkställa ett beslut av kommissionen, genom vilket staten åläggs att återkräva stödet. Att medge en sådan möjlighet skulle nämligen innebära att bestämmelserna i artiklarna 92 och 93 i fördraget förlorade all ändamålsenlig verkan, i den mån som de nationella myndigheterna således kunde grunda sig på sitt eget rättsstridiga beteende för att frånta de beslut som kommissionen har antagit med stöd av dessa bestämmelser all verkan.

Dessutom kan de företag som åtnjuter ett stöd, med hänsyn till att den kontroll av statligt stöd som utövas av kommissionen enligt artikel 93 i fördraget är av oeftergivlig karaktär, i princip inte ha berättigade förväntningar på att stödet är regelrätt annat än om det har beviljats med iakttagande av det förfarande som avses i den nämnda artikeln. En vaksam ekonomisk aktör skall nämligen i normala fall vara i stånd att försäkra sig om att detta förfarande har iakttagits.

När stödet, i strid med de skyldigheter som åläggs medlemsstaterna genom artikel 93.3 i fördraget, har beviljats utan att ha anmälts på förhand, kan den omständigheten att kommissionen inledningsvis hade beslutat att inte göra några invändningar mot detta inte anses vara ägnad att framkalla berättigade förväntningar hos det företag som åtnjöt stöd, eftersom detta beslut hade bestritts inom fristen för att väcka talan och därefter hade ogiltigförklarats av domstolen. Hur beklagligt det fel som således kommissionen har begått än må vara, kan det inte eliminera följderna av den berörda medlemsstatens rättsstridiga beteende.