Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Bananer - Importordning - Tullkvot - Övergångsbestämmelser som kommissionen har antagit med anledning av Österrikes, Finlands och Sveriges anslutning - Rättslig grund - Artikel 149 i anslutningsakten - Åsidosättande av principen om icke-diskriminering - Föreligger inte

(EG-fördraget, artikel 40.3; Akten för anslutning av Österrike, Finland och Sverige, artiklarna 137.2 och 149; rådets förordning nr 404/93, artikel 19; kommissionens förordningar nr 3303/94, 479/95 och 1219/95)

2 Institutionernas rättsakter - Motivering - Skyldighet - Räckvidd

(EG-fördraget, artikel 190)

Sammanfattning

3 Då kommissionen antog förordningarna nr 3303/94, 479/95 och 1219/95, vilka för de tre första kvartalen som följer efter Österrikes, Finlands och Sveriges anslutning föreskriver att medlemsstaternas behöriga myndigheter skall tillåta att de operatörer som är etablerade på deras territorium och som har importerat bananer under tidigare år importerar bananer med ursprung i tredje land inom vissa särskilda kvoter, och vilka på detta sätt avviker från den gemensamma organisationen av marknaden som inrättades genom förordning nr 404/93, skedde detta på ett rättsenligt sätt med stöd av artikel 149 i anslutningsakten, vilken ger kommissionen befogenhet att under en begränsad period anta övergångsbestämmelser som är nödvändiga för att underlätta övergången från den ordning som gäller i de nya medlemsstaterna till den som skall gälla med tillämpning av en gemensam organisation av marknaden.

Artikel 149 möjliggör en avvikelse från principen i artikel 137.2 i anslutningsakten om en fullständig tillämpning av den gemensamma organisationen i de nya medlemsstaterna från den 1 januari 1995, och de däri föreskrivna bestämmelserna underställs ett enda villkor, nämligen att det finns ett behov av att underlätta övergången. Detta villkor är uppfyllt då det förhållandet att aktörerna i de nya medlemsstaterna inbegrips i den tullkvot som har fastställts för de tolv medlemsstaterna i gemenskapen leder till en minskning av importkvoterna för aktörerna i de tidigare medlemsstaterna, en tilldelning av otillräckliga kvoter för aktörerna i de nya medlemsstaterna, bananbrist inom gemenskapen och prisstegringar, vilket är oförenligt med ändamålet med rådets förordning.

För övrigt innebär inte det förhållandet att aktörerna i de nya medlemsstaterna underställs en annan ordning än den som gäller för aktörerna i de tidigare medlemsstaterna, då det inte föreskrivs att fördelningsinstrumentet i artikel 19 i förordning nr 404/93 skall tillämpas, att icke-diskrimineringsprincipen i artikel 40.3 i fördraget åsidosätts. Den faktiska och rättsliga situationen i de nya medlemsstaterna skilde sig från den situation som var för handen i de tidigare medlemsstaterna, då det av ovannämnda skäl var nödvändigt att under en övergångsperiod fastställa en särskild kvot och då tillämpningen av fördelningsinstrumentet, med hänsyn till den omständigheten att aktörerna i de nya medlemsstaterna tillhörde en enda grupp, skulle ha inneburit allvarliga försörjningsproblem.

4 Den motivering som krävs enligt artikel 190 i fördraget skall vara anpassad till den ifrågavarande rättsaktens beskaffenhet. Av motiveringen skall klart och tydligt framgå det sätt på vilket den institution som har antagit akten har resonerat, så att de som berörs därav får kännedom om skälen till den åtgärd som har vidtagits och så att domstolen kan utöva sin kontroll. Det kan emellertid inte krävas att motiveringen till en rättsakt innehåller alla de särskilda faktiska och rättsliga omständigheter som ligger till grund för rättsakten, så länge den ingår i ett större systematiskt sammanhang.