FORSTAINSTANSRÄTTENS DOM (fjärde avdelningen)

den 2 oktober 1996

Mål T-356/94

Sergio Vecchi

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Tjänstemän — Meddelande om lediga tjänster — Uppenbart fel — Maktmissbruk — Motivering — Upptagande till sakprövning”

Fullständig text på franska   II-1251

Saken:

Angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 8 augusti 1994 att inte beakta sökandens ansökan om tjänsten som chef för kommissionens delegation i Kazakstan, och följaktligen av beslutet att utnämna en annan sökande till nämnda tjänst, samt talan om skadestånd.

Utgång:

Ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 8 augusti 1994. Ogillande av skadeståndstalan.

Resumé av domen

Sökanden, som numera är tjänsteman i lönegrad A 4 vid kommissionen, tillträdde en tjänst vid denna institution år 1967 som tjänsteman vid språkavdelningen. År 1990 tjänstgjorde han som handläggare vid generaldirektoratet Telekommunikation, informationsmarknaden och användning av forskningsresultat (GD XIII), där han huvudsakligen arbetade med förbindelser med östländerna, särskilt inom ramen för G-24 (24-gruppen), programmen PHARE (gemenskapens stödprogram till länderna i Central- och Östeuropa) och TACIS (program avseende tekniskt bistånd till de oberoende staterna i det tidigare Sovjetunionen och Mongoliet). År 1993 förflyttades han till generaldirektoratet Industri (GD III), där han arbetar med frågor om industriellt samarbete med länderna i Östeuropa.

Efter att meddelandet om lediga tjänster KOM/026/94 av den 17 mars 1994 hade publicerats ansökte sökanden och sju andra tjänstemän om tjänsten som chef för kommissionens delegation i Kazakstan.

Enligt meddelandet om lediga tjänster var de minimikvalifikationer som krävdes följande:

” —	tillhöra samma kategori/tjänstegrupp/lönegrad i kommissionen (förflyttning),

—	tillhöra en lönegrad som är lägre än den i kommissionen (befordran enligt artikel 45 i tjänsteföreskrifterna),

—	kunskaper och erfarenhet/duglighet i förhållande till arbetsuppgifterna,

—	för de tjänster där särskilda kvalifikationer krävs: fördjupade kunskaper och erfarenheter inom verksamhetsområdet. ”

I meddelandet om lediga tjänster beskrivs de specifika krav som avser tjänsten i fråga på följande sätt:

”Alma Ata. Chef för kommissionens delegation i Kazakstan. Fördjupade kunskaper om fördragen och den gemensamma politiken för gemenskapens yttre förbindelser. Fördjupade kunskaper om den politik avseende ekonomi, handel och tekniskt samarbete som förs i Kazakstan och i republikerna i Centralasien. Kunskaper i ryska och/eller tyska samt lokala språk är en fördel.”

Sekreteraren i den rådgivande tillsättningskommittén (CCN) [comité consultatif des nominations] underrättade sökanden, genom skrivelse av den 17 juni 1994, om att hans ansökan inte skulle beaktas vid tillsättningen av tjänsten.

Genom beslut av den 8 augusti 1994 utnämnde kommissionen en amian sökande, K., till tjänsten i fråga. Den 12 augusti 1994 underrättades sökanden om att hans ansökan inte hade föranlett något positivt beslut.

Sökanden ingav samma dag ett klagomål mot detta beslut. Detta klagomål prövades under två möten i tjänstegruppen, den 29 september och den 13 oktober 1994.

Det är mot bakgrund av dessa omständigheter som sökanden, genom ansökan som ingavs till förstainstansrättens kansli den 24 oktober 1994, väckte denna talan.

Sökanden yrkade samma dag, genom en separat handling, uppskov med verkställigheten av beslutet som avsåg K.:s utnämning. Förstainstansrättens ordförande ogillade yrkandet om interimistiska åtgärder genom beslut av den 23 november 1994 (T-356/94 R, RecFP s. II-805) och meddelade att beslut om rättegångskostnader skulle meddelas senare.

Med stöd av bland annat följande skäl ogillade kommissionen, genom skrivelse av den 5 december 1994, det klagomål som hade ingivits av sökanden:

”CCN har granskat samtliga ansökningar och har kommit fram till slutsatsen att tre ansökningar (däribland ansökan från den sökande som har utnämnts) kunde beaktas.

...

Kommissionen konstaterar att tillsättningsmyndigheten inte på något sätt skulle ha överskridit ramarna för den lagenlighet som följer av meddelandet om lediga tjänster genom att utnämna K. till tjänsten i fråga. De erfarenheter som K. har förvärvat i fullgörandet av sina olika uppgifter har gjort det möjligt för honom att fördjupa sina omfattande kunskaper om gemenskapens gemensamma politik och yttre förbindelser.

Kommissionen konstaterar att den sökande som har utnämnts bäst motsvarade kraven för tjänsten som chef för en delegation.

Även om Sergio Vecchi har erfarenheter beträffande östländerna, är dessa begränsade till mer specifika områden. ”

Tvistefrågan och upptagandet till sakprövning

Alla argument avseende tvistefrågan och upptagandet till sakprövning anknöt till frågan huruvida sökanden uppfyllde kraven enligt meddelandet om lediga tjänster. Formuleringen i meddelandet om lediga tjänster, särskilt angivandet av att sökandena skall ha fördjupade kunskaper om den politik avseende ekonomi, handel och tekniskt samarbete som förs i Kazakstan och i republikerna i Centralasien -kunskaper som vid denna tid visade sig vara ganska sällsynta - måste ha gett sökanden, som fullgjorde vissa uppgifter på detta område, intrycket av att han hade chans att få denna tjänst. Sökanden hade dessutom intresse av att få veta om den sökande som slutligen hade utnämnts uppfyllde detta krav i meddelandet (punkterna 27 och 28).

För övrigt hade sökanden visat att han hade vissa kunskaper och erfarenheter samt ägde duglighet med avseende på vart och ett av de krav som nämndes i meddelandet (punkt 29).

Dessutom ogillade CCN sökandens ansökan efter en jämförelse av sökandenas meriter och inte därför att den ansåg att sökanden inte uppfyllde kraven enligt meddelandet om lediga tjänster (punkt 30).

I det meddelande som sekreteraren för CCN skickade till sökanden angavs nämligen att CCN under sitt möte den 9 juni 1994 hade behandlat frågan om vilken tjänstegrad som tillsättningen skulle avse och vilka kvalifikationer som krävdes av den framtida innehavaren av tjänsten. Efter att ha angett att alla ansökningarna hade prövats, drogs det i detta meddelande slutsatsen att sökandens ansökan inte skulle beaktas vid detta tillfälle (punkt 31).

Att det i detta meddelande uttryckligen anges att CCN, efter en prövning av alla ansökningar, hade dragit slutsatsen att sökandens ansökan inte skulle beaktas bekräftar faktiskt att sökanden uppfyllde kraven enligt meddelandet om lediga tjänster och att CCN hade gjort en jämförelse av sökandens betygsrapporter och meriter, i enlighet med artikel 45 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (tjänsteföreskrifterna). Av detta följde att slutsatsen från CCN, enligt vilken ”sökandens ansökan inte skulle beaktas”, inte kunde förstås så, att CCN ansåg att denna ansökan med hänsyn till de kvalifikationer som krävdes inte kunde tas upp till sakprövning utan som en bedömning efter en jämförelse av samtliga ansökningar (punkt 32).

Hänvisning till domstolen den 9 juli 1987, Hochbaum och Rawes mot kommissionen, 44/85,77/85, 294/85 och 295/85, Rec. s. 3259, punkt 16-19; förstainstansratten den 24 februari 1994, Caló mot kommissionen, T-108/92, Rec. s. II-213, punkt 16

I beslutet om ogillande av sökandens klagomål görs inte heller någon hänvisning tül möjligheten att denne inte uppfyllde kraven enligt meddelandet om lediga tjänster, då kommissionen inskränkte sig till att understryka värdet av den utnämnde personens erfarenheter i förhållande till sökandens erfarenheter. Kommissionen hade under dessa förhållanden ingen rätt att ändra sin ståndpunkt och hävda att sökanden inte uppfyllde kraven i meddelandet om lediga tjänster (punkt 33).

Av detta följde att sökanden hade ett befogat intresse, som var säkert och aktuellt, av att yrka att utnämningen av K. skulle ogiltigförklaras (punkt 34).

Hänvisning till förstainstansratten den 18 februari 1993, Mc Avoy mot parlamentet, T-45/91, Rec. s. II-83, punkt 28

Prövning i sak

Grunderna som avser ett åsidosättande av meddelandet om lediga tjänster och en uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna

Meddelandet om lediga tjänster har till syfte att på ett så exakt sätt som möjligt informera de berörda om vilka krav som uppställs för att få den tjänst som det ar frågan om, så an de ges möjlighet att bedöma om det för deras del finns anledning att ansöka om tjänsten (punkt 50).

Hänvisning till domstolen den 30 oktober 1974, Grassi mot rådet, 188/73, Rec. s. 1099, punkt 40

Den utnämnde sökanden hade då det ifrågasatta beslutet antogs inte några ”fördjupade kunskaper om den politik avseende ekonomi, handel och tekniskt samarbete som förs i Kazakstan och i republikerna i Centralasien”, vilket krävdes enligt meddelandet om lediga tjänster (punkt 51).

Vilket värde den utnämnde sökandens meriter än hade i förhållande till sökandens meriter, var tillsättningsmyndigheten skyldig att jämföra sökandenas meriter och betyg inom de ramar som den själv hade fastställt genom meddelandet om lediga tjänster (punkt 53).

Hänvisning till domstolen den 18 mars 1993, parlamentet mot Frederiksen, C-35/92 P Rec s. I-991, punkt 13

Användningen av det utrymme för skönsmässig bedömning som tillsättningsmyndigheten förfogar över i fråga om utnämning eller befordran förutsätter nämligen en noggrann undersökning av ansökningshandlingarna och ett samvetsgrant iakttagande av de krav som uppställs i meddelandet om lediga tjänster, varför den är skyldig att utesluta alla sökande som inte uppfyller dessa krav (punkt 54).

Hänvisning till parlamentet mot Frederiksen, nämnd ovan, punkt 15

När tillsättningsmyndigheten avfattar meddelandet om lediga tjänster, måste den ta hänsyn till alla krav som uppställs. Bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna är inte uppfyllda om myndigheten först efter det att meddelandet har publicerats blir medveten om dessa krav, med hänsyn till de sökande som har visat sitt intresse, och tolkar meddelandet om lediga tjänster på det sätt som den anser bäst passa tjänstens behov (punkt 55).

Hänvisning till Grassi mot rådet, nämnd ovan, punkt 39

Om tillsättningsmyndigheten först senare upptäcker att de krav som hade uppställts enligt meddelandet om lediga tjänster var hårdare än vad tjänstens behov krävde, har den rätt att göra om tillsättningsförfarandet avseende tjänsten genom att dra tillbaka det ursprungliga meddelandet och ersätta detta med ett nytt rättat meddelande (punkt 56).

Hänvisning till Grassi mot rådet, nämnd ovan, punkt 43

Kommissionen kunde inte heller åberopa den omständigheten att det i meddelandet om lediga tjänster, vilket består av två delar, fästs mindre vikt vid de särskilda kraven än vid de allmänna kraven. I meddelandet anges nämligen bland de allmanna kraven att fördjupade kunskaper och erfarenheter inom och med anknytning tül verksamhetsområdet förutsätts för de tjänster för vilka det krävs särskilda kvalifikationer. Meddelandets andra del består följaktligen endast av en precisering av nämnda krav. Eftersom syftet med meddelandet om lediga tjänster är att så exakt som möjligt informera de berörda om vilka krav som uppställs för att få den lediga tjänsten, skall meddelandets två delar under alla omständigheter ses i ett sammanhang. De fördjupade kunskaper om den politik avseende ekonomi, handel och tekniskt samarbete som förs i Kazakstan och i republikerna i Centralasien utgör nämligen ett så tydligt krav.i meddelandet att de berörda inte kunde undgå att upptäcka det (punkt 57).

Av detta följde att tillsättningsmyndigheten inte på ett samvetsgrant sätt hade iakttagit de krav som uppställs i meddelandet om lediga tjänster. Genom att förfara på detta sätt begick den även ett uppenbart fel då den prövade sökandenas meriter (punkt 58).

Hänvisning till Mc Avoy mot parlamentet, nämnd ovan, punkterna 51 och 52

Grunden som avser underlåtenhet att vidta en jämförelse av meriterna

De argument som sökanden anförde i samband med denna grund avsåg att visa att kommissionen hade gjort en felaktig bedömning vid jämförelsen av sökandenas meriter. Detta fastställdes av förstainstansrätten i punkt 58 ovan. Påståendet enligt vilket det skulle vara frågan om en total avsaknad av en jämförelse av meriterna ansågs emellertid inte vara grundat, eftersom det framgick av förstainstansrättens bedömning att en sådan prövning faktiskt hade ägt rum (punkt 65).

Grunden som avser maktmissbruk och åsidosättande av ickediskrimineringsprincipen

Det framgick inte av handlingarna i målet att kommissionen skulle ha gjort sig skyldig till maktmissbruk eller ha åsidosatt ickediskrimineringsprincipen (punkt 72).

Ingen av de omständigheter som sökanden hade påtalat visade nämligen att beslutet hade fattats för att uppnå andra syften än de som hade åberopats. I detta hänseende var underlåtenheten att iaktta meddelandet om lediga tjänster vid prövningen av meriterna inte i sig tillräcklig för att fastställa att kommissionen inte hade handlat i tjänstens intresse i den meningen att den skulle ha gjort sig skyldig till maktmissbruk (punkt 73).

Vad beträffar sökandens påstående enligt vilket K.:s medborgarskap sioille ha varit ett avgörande kriterium för dennes utnämning var det tillräckligt att konstatera att sökanden inte hade framlagt någon uppgift som kunde visa att det skulle förekomma en bestämd fördelning mellan medlemsstaterna av tjänster som chef för en delegation (punkt 74).

Grunden som avser åsidosättande av motiveringsslcyldigheten

Tillsättningsmyndigheten är skyldig att motivera ett beslut genom vilket en ansökan avslås, i varje fall i det skede då ett klagomål mot ett sådant beslut ogillas. När befordran och omplaceringar sker efter det att ett urval har gjorts, är det emellertid tillräckligt att motiveringen av det beslut genom vilket ett klagomål ogillas rör de rättsliga krav som skall vara uppfyllda för att förfarandet enligt tjänsteföreskrifterna skall vara rättsenligt. Det är därför inte nödvändigt att den berörda institutionen i detalj redogör för hur den kom fram till att den utnämnde sökanden uppfyllde kraven enligt meddelandet om lediga tjänster. Motiveringen måste emellertid göra det möjligt för gemenskapsdomstolen att pröva om det ifrågasatta beslutet är lagenligt samt tillhandahålla den berörde tillräckliga uppgifter för att denna skall kunna bedöma om beslutet är välgrundat eller om det är behäftat med ett fel som gör det möjligt att ifrågasätta dess lagenlighet (punkt 80).

Hänvisning till förstainstansrätten den 30 januari 1992, Schönherr mot Ekonomiska och sociala kommittén, T-25/90, Rec. s. II-63, punkterna 21 och 22; förstainstansrätten den 3 mars 1993, Vela Palacios mot Ekonomiska och sociala kommittén, T-25/92, Rec. s. II-201, punkt 22

I beslutet genom vilket klagomålet ogillas anges dels att de erfarenheter som K. hade förvärvat vid fullgörandet av sina olika uppgifter hade gjort det möjligt för honom att skaffa sig omfattande kunskaper om gemenskapens gemensamma politik och yttre förbindelser, varför han bäst motsvarade kraven för tjänsten som chef för en delegation, dels att sökandens erfarenheter, även om de hade anknytning till östländerna, var begränsade till mer specifika områden (punkt 81).

Även om prövningen av sökandenas meriter hade visat sig innehålla en uppenbart felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna, var motiveringen som sådan inte otillräcklig. I denna angavs faktiskt de enskilda, och relevanta, skäl som, enligt kommissionen, motiverade avslaget på sökandens ansökan, varför sökanden hade möjlighet att bestrida det ifrågasatta beslutets lagenlighet och förstainstansrätten kunde utöva sin kontroll i detta hänseende (punkt 82).

Grunden som avser att förfarandet inte var rättsenligt

Det var tillräckligt att konstatera att sökanden genom denna grund inte hade något personligt intresse av att få den ifrågasatta rättsakten ogiltigförklarad. Eftersom han var tjänsteman i lönegrad A 4 och tjänsten i fråga avsåg lönegrad A 4/A 5, kunde han inte göra gällande att han hade skadats av att förfarandet i fråga hade åsidosatts. Tjänstegraden hade nämligen fastställts så, att sökanden kunde ha utnämnts till denna tjänst för det fall att jämförelsen av meriter hade utfallit till hans fördel (punkt 87).

Hänvisning till förstainstansrätten den 17 maj 1995, Benecos mot kommissionen, T-16/94, REGP s. II-335, punkt 47

Skadestånd

En skadeståndstalan som syftar till ersättning för skador som inte har vållats genom en rättsakt som går någon emot, och vilken det yrkas skall ogiltigförklaras, utan genom olika fel och underlåtenhet som myndigheten påstås ha begått skall föregås av ett förfarande i två etapper. Detta skall ovillkorligen inledas genom att det inges en ansökan i vilken tillsättningsmyndigheten anmodas att utge ersättning för påstådda skador, och i förekommande fall fortsätta med att det inges ett klagomål mot det beslut genom vilket ansökan avslås (punkt 93).

Hänvisning till förstainstansrätten den 28 januari 1993, Piette de Stachelski mot kommissionen, T-53/92, Rec. s. II-35

I detta fall syftade skadeståndsansökan till ersättning för en skada som påstods ha vållats genom sådant handlande som, på grund av att det saknade rättsverkan, inte kunde anses utgöra en rättsakt som gick någon emot. Skadeståndstalan hade emellertid inte föregåtts av ett rättsenligt administrativt förfarande (punkt 94).

Domslut:

Kommissionens beslut av den 8 augusti 1994 att inte beakta sökandens ansökan om tjänsten som chef för kommissionens delegation i Kazakstan och beslutet av den 8 augusti 1994 att utnämna K. till denna tjänst ogiltigförklaras.

Talan ogillas i övrigt.