Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Konkurrens - Böter - Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning - Räckvidd - Behörighet att kombinera böterna med dröjsmålsränta

(EEG-fördraget, artikel 89; rådets förordning nr 17, artikel 15.2)

2 Konkurrens - Böter - Valmöjligheter för företag som väcker talan mot kommissionens beslut om böter - Företag som har valt att ställa bankgaranti - Nedsättning av böterna av gemenskapernas domstolar - Betalning av dröjsmålsränta från och med den förfallodag som har fastställts i beslutet, men beräknad på det bötesbelopp som har fastställts av gemenskapernas domstolar

(EEG-fördraget, artiklarna 172 och 185; rådets förordning nr 17, artiklarna 15.2 och 17)

3 Kommissionen - Handläggningsåtgärder som kan vidtas med stöd av ett förordnande - Begrepp - Beslut enligt vilket dröjsmålsränta krävs till följd av en dom av förstainstansrätten i vilken ett beslut om böter jämte dröjsmålsränta delvis fastställs - Omfattas

(Kommissionens arbetsordning 93/492, artikel 11)

4 Konkurrens - Böter - Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning - Räckvidd - Behörighet att besluta om avräkning av betalningar som erlagts i förbindelse med böterna - Villkor - Iakttagande av allmänna regler eller principer i gemenskapsrätten

(Rådets förordning nr 17, artikel 15.2)

Sammanfattning

5 Kommissionens behörighet enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 att ålägga företagen böter innefattar möjligheten att bestämma böternas förfallodag och den dag från vilken dröjsmålsränta börjar löpa samt att fastställa räntesatsen och att besluta om hur dess beslut skall verkställas genom att i förekommande fall kräva att det ställs en bankgaranti som täcker de ålagda böternas kapitalbelopp och räntan på detta.

Om en sådan behörighet inte fanns, skulle den fördel som företagen kunde skaffa sig genom att betala böterna för sent leda till att de påföljder försvagades som kommissionen ålägger inom ramen för den uppgift att säkerställa tillämpningen av konkurrensreglerna som tillkommer den enligt artikel 89 i fördraget. Användningen av dröjsmålsränta är således motiverad för att undvika att fördragets ändamålsenliga verkan omintetgörs genom förfaranden som ensidigt tillämpas av företag som dröjer med att betala de böter som de har ålagts.

Om kommissionen inte förfogade över behörigheten att kombinera böterna med dröjsmålsränta, skulle dessutom de företag som dröjde med att betala sina böter få en fördel i förhållande till de företag som betalar sina böter inom den tidsfrist som har tilldelats dem.

6 Ett företag som väcker talan mot kommissionens beslut att ålägga böter kan välja mellan att betala böterna när de förfaller till betalning, att begära uppskov med verkställighet av beslutet med tillämpning av artikel 185 andra meningen i fördraget och artikel 104 i förstainstansrättens rättegångsregler, eller, slutligen, för det fall kommissionen ger företaget den möjligheten, att ställa en bankgaranti avsedd att säkerställa betalningen av böterna och dröjsmålsräntan i överensstämmelse med de villkor som fastställs av kommissionen.

När sökandebolaget har valt denna sistnämnda möjlighet och när gemenskapernas domstolar inom ramen för utövandet av sin fulla domsrätt nedsätter de böter som har ålagts av kommissionen, kan kommissionen kräva dröjsmålsränta från och med den förfallodag som har fastställts i dess beslut, men beräknat på det bötesbelopp som har fastställts av gemenskapernas domstolar. Med tanke på den behörighet som tillerkänns gemenskapernas domstolar genom artikel 172 i fördraget och genom artikel 17 i förordning nr 17, utgör de böter som dessa fastställer inte nya böter som juridiskt sett är åtskilda från de böter som har fastställts av kommissionen i dess beslut och förändrar inte verkan av den bankgaranti som har ställts av sökandebolaget.

7 De åtgärder som beslutas av kommissionen, och som innebär att det skapas rättigheter och skyldigheter i förhållande till enskilda, utgör beslut som skall fattas efter gemensam överläggning mellan dess ledamöter, medan de åtgärder som endast innebär en fastställelse av dessa beslut är tilläggsåtgärder, vilka utgör förvaltningsåtgärder som kan vidtas med stöd av ett förordnande i överensstämmelse med artikel 11 i kommissionens arbetsordning.

Ett beslut genom vilket kommissionen kräver betalning av dröjsmålsränta till följd av en dom av förstainstansrätten, i vilken ett beslut om åläggande av böter kombinerat med dröjsmålsränta delvis fastställs, skall i egenskap av verkställighetsåtgärd beträffande det ursprungliga beslutet, där böterna och räntan fastställdes, anses vara en vanlig administrativ och förvaltningsmässig åtgärd.

8 Eftersom kommissionen är behörig att kombinera skyldigheten att betala böter med skyldigheten att betala ränta för det fall att böterna inte betalas, är kommissionen också behörig att besluta hur betalningar som har erlagts i förbindelse med dessa böter skall avräknas, under förutsättning att de allmänna reglerna och principerna i gemenskapsrätten inte åsidosätts. Under denna förutsättning kan kommissionen på grundval av regler som i allmänhet erkänns i de flesta nationella rättsordningar först avräkna dessa betalningar från räntan och sedan från kapitalbeloppet.