Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Talan om ogiltigförklaring - Fysiska och juridiska personer - Rättsakter som berör dem direkt och personligen - Tullkvot för import av bananer - Förordning i vilken en nedsättningskoefficient fastställs som gör det möjligt för de avsedda importörerna att bestämma den kvantitet som de skall tilldelas

(EG-fördraget, artikel 173 fjärde stycket; kommissionens förordning nr 3190/93)

2 Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Bananer - Ordning för import - Tullkvot - Fördelning - Tillämpningsföreskrifter - Kommissionens behörighet att fastställa en nedsättningskoefficient som gör det möjligt att upprätthålla gränser för kvoten - Räckvidd - Felaktig utövning av befogenheter - Föreligger inte

(Rådets förordning nr 404/93, artikel 20; kommissionens förordning nr 3190/93, artikel 1)

3 Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Bananer - Ordning för import - Tullkvot - Fördelning - Tillämpningsföreskrifter - Av kommissionen antagna bestämmelser i förordning nr 1442/93 - Överskridande av gränserna för den befogenhet som ges i grundförordningen - Föreligger inte

(Rådets förordning nr 404/93; kommissionens förordning nr 1442/93, artiklarna 3.1, 5.2 och 7)

4 Utomobligatoriskt ansvar - Göra gällande kommissionens skadeståndsansvar - Enskildas möjlighet att åberopa bestämmelser i vilka ramarna för denna institutions behörighet fastställs - Omfattas inte

(EG-fördraget, artiklarna 155, 178 och 215 andra stycket; rådets förordning nr 404/93, artikel 20)

Sammanfattning

5 Förordning nr 3190/93 om fastställelse av en enhetlig nedsättningskoefficient för att bestämma den kvantitet bananer som varje aktör i kategorierna A och B skall tilldelas inom ramen för tullkvoten för år 1994 [vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå] berör aktörerna i de nämnda kategorierna personligen. Eftersom förordningen endast tillämpas på de aktörer i kategori A eller kategori B som hade ansökt om och fått referenskvantiteter för import av bananer för år 1994, anges däri att den kvantitet som varje berörd aktör har rätt att importera inom ramen för tullkvoten i fråga kan fastställas genom att tillämpa en enhetlig nedsättningskoefficient på dennes referenskvantitet. Eftersom den enda legislativa roll som förordningen har är att fastställa och offentliggöra nämnda nedsättningskoefficient, är dess direkta och omedelbara verkan att den gör det möjligt för varje aktör att fastställa den slutgiltiga kvantitet som han personligen kommer att tilldelas. Förordningen måste som sådan anses bestå av en rad enskilda beslut som riktar sig till varje aktör, varigenom denne i realiteten underrättas om de exakta kvantiteter som han har rätt att importera för år 1994.

Eftersom förordningen inte ger medlemsstaterna något utrymme för skönsmässig bedömning vad beträffar utfärdande av importlicenser, berör den de nämnda aktörerna dessutom direkt och kan därför, enligt artikel 173 fjärde stycket i fördraget, vara föremål för en talan om ogiltigförklaring som förs av dessa.

6 Artikel 20 i förordning nr 404/93 om den gemensamma organisationen av marknaden för bananer hindrar inte kommissionen att besluta om närmare tillämpningsföreskrifter som - trots att de inte uttryckligen nämns i denna bestämmelse - är nödvändiga för att den på detta område inrättade ordningen för import skall fungera. För att tullkvoten, som ingår i denna ordning, skall kunna fungera, är det i detta hänseende nödvändigt att fastställa en nedsättningskoefficient som, så snart antalet ansökningar om importlicenser överskrider gränserna för kvoten, gör det möjligt att förena upprätthållandet av dessa gränser och iakttagandet av aktörernas rätt till en andel i kvoten.

Kommissionen har, genom att göra nämnda fastställelse enligt artikel 1 i förordning nr 3190/93, varken överskridit gränserna för eller felaktigt utövat det utrymme för skönsmässig bedömning som den har rätt att utnyttja i gemenskapens intresse i samband med genomförandet av reglerna för en gemensam organisation av marknaden. Även om det är riktigt att de berörda ekonomiska aktörerna påverkades på olika sätt av inrättandet av den gemensamma organisationen av marknaden, utgör denna skillnad i behandling en oundviklig konsekvens av nödvändigheten av att ta hänsyn till de olika situationer i vilka aktörerna befann sig och en naturlig del av syftet med en integrering av marknader som ditintills hade varit avskärmade.

Kommissionen var för övrigt inte skyldig att utan kontroll godta de uppgifter som medlemsstaterna hade lämnat underrättelse om vad beträffar de referenskvantiteter som skulle tilldelas olika aktörer. De variationer som kvarstod efter att kommissionen hade justerat i varje fall ett visst antal av de referenskvantiteter som medlemsstaterna ursprungligen hade underrättat den om är i detta hänseende inte av sådant slag att de medförde att den nedsättningskoefficient som hade antagits på grundval av de justerade siffrorna var ogiltig.

Slutligen är inte heller det sena upprättandet av den prognostiserade försörjningsbalansen på grundval av vilken den tullkvot borde ha fastställts som den omtvistade nedsättningskoefficienten tillämpades på av sådant slag att den senare blir ogiltig, eftersom kommissionen har visat att den svårligen kunde erhålla de exakta siffror från medlemsstaterna vilka var nödvändiga och att den under dessa förhållanden inte hade något annat val än att beräkna koefficienten på en enda provisorisk grund.

7 Kommissionen har inte gått utöver de befogenheter som den ges i förordning nr 404/93 om den gemensamma organisationen av marknaden för bananer, genom att i artikel 3.1 i förordning nr 1442/93 om tillämpningsföreskrifter för ordningen för import av bananer till gemenskapen definiera benämningarna "aktör" och "sekundär importör", genom att inräkna dem som låter bananerna mogna i den kategori aktörer som har rätt till en andel i tullkvoten, eller genom att i artikel 5.2 i samma förordning fastställa viktningskoefficienter med hänsyn till hur stora risker som olika aktörer har påtagit sig. Den har inte heller åsidosatt rättssäkerhetsprincipen genom att i artikel 7 i nämnda förordning avstå från att själv bestämma vilka stödjande dokument som aktörerna är skyldiga att inge till de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna.

8 Eftersom artikel 155 i fördraget och artikel 20 i förordning nr 404/93 om den gemensamma organisationen av marknaden för bananer endast fastställer den ram inom vilken kommissionen har behörighet att besluta om de närmare tillämpningsföreskrifter som är nödvändiga för införandet av en gemensam organisation av marknaden, kan dessa bestämmelser inte i sig åberopas av enskilda för att, med stöd av artiklarna 178 och 215 andra stycket i fördraget, göra gällande denna institutions skadeståndsansvar.