FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (fjärde avdelningen)

den 16 oktober 1996

Mål T-56/94

Raffaele de Santis

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Tjänstemän — Meddelande om lediga tjänster — Kringgående av reglerna för förfarandet”

Fullständig text på franska   II-1325

Saken:

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 16 december 1993 om offentliggörande av ett meddelande om en ledig tjänst COM/144/93 som chef för enhet 1 (Mejeriprodukter) vid direktorat D (Organisationen av marknaderna för animaliska produkter) vid generaldirektorat VI (Jordbruk).

Utgång:

Ogillande.

Resumé av domen

Med stöd av artiklarna 4 och 29.1 a i tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (tjänsteföreskrifterna) offentliggjorde kommissionen den 16 december 1993 meddelandet om en ledig tjänst COM/144/93 (det omtvistade meddelandet om en ledig tjänst) som chef för enhet 1 (Mejeriprodukter) vid direktorat D (Organisationen av marknaderna för animaliska produkter) vid generaldirektorat VI (Jordbruk) (VLD. 1). I det omtvistade meddelandet om en ledig tjänst angavs att innehavaren av tjänsten skulle ansvara för ledningen och samordningen av arbetet på enhet VI.D. 1.1 fråga om de kvalifikationer som krävdes angavs följande i det omtvistade meddelandet om en ledig tjänst: ”Krav ställs på agronomutbildning och utbildning i lantbruksekonomi samt fördjupade kunskaper i och styrkt erfarenhet av den gemensamma organisationen av marknaden för mjölkprodukter. Ledningsförmåga är ett oundgängligt krav.”

Då ansökningstiden löpte ut den 13 januari 1994 hade fem ansökningar inkommit, dock inte någon från sökanden, som uppgav att de kvalifikationer som krävdes enligt det omtvistade meddelandet om en ledig tjänst hade avhållit honom från att söka. Sedan nivån på tjänsten hade fastställts till lönegrad A 5/A 4, utnämnde kommissionen genom förflyttning J, som var tjänsteman i lönegrad A 4 vid generaldirektoratet för jordbruk, till tjänsten.

Genom beslut av den 11 mars 1994 i mål T-56/94 R (RecFP s. II-267) avslog förstainstansrättens ordförande sökandens ansökan om interimistiska åtgärder avseende ett uppskov med förfarandet för tillsättningen av denna tjänst. Ordföranden meddelade också att beslut om rättegångskostnaderna skulle komma att meddelas senare.

Prövning i sak

Den första grunden: Överträdelse av artiklarna 5, 7, 29 och 45 i tjänsteföreskrifterna samt av bilaga I till dessa föreskrifter och rättsstridigheten av beslutet av den 19 juli 1988

Sökanden kunde till att börja med inte åberopa att beslutet av den 19 juli 1988 om tillsättning av tjänster i mellanbefattning var rättsstridigt på grund av att det innebar ett åsidosättande av principen om överensstämmelse mellan tjänst och lönegrad. Han är nämligen tjänsteman i lönegrad A 4. I det omtvistade meddelandet om en ledig tjänst angavs att den sökande som utnämndes till tjänsten skulle placeras i lönegrad A 3, A 4 eller A 5. Sökanden kunde således inte hävda att han hade blivit offer för ett åsidosättande av den ovan nämnda principen, eftersom de angivna lönegraderna inte hindrade honom från att söka tjänsten (punkt 23).

Hänvisning till förstainstansrättenden 17 maj 1995 i mål T-16/94, Benecosmot kommissionen (REGP 1995 s. II-335), punkterna47 och 48

Eftersom sökanden enbart åberopade överträdelsen av de andra bestämmelser som nämndes i den första grunden för att stödja sin argumentation att beslutet av den 19 juli 1988 var rättsstridigt, saknades det fog för denna grund också i den utsträckning som den avsåg dessa andra bestämmelser (punkt 23).

Förstainstansrätten förklarade därefter att den påstådda vagheten i det omtvistade meddelandet om en ledig tjänst inte var av sådant slag att den hindrade sökanden att söka tjänsten. Redan det förhållandet att sökanden ansåg att de krav som uppställdes i det omtvistade meddelandet om en ledig tjänst var vaga innebar att sökanden inte säkert hade kunnat avgöra om det omtvistade meddelandet om en ledig tjänst hindrade honom från att söka tjänsten. Om sökanden i ett sådant läge hade sökt tjänsten, skulle han ha haft rätt att åberopa vagheten i det omtvistade meddelandet om en ledig tjänst för att bestrida ett eventuellt avslag på hans ansökan. Följaktligen saknades det fog för sökandens argument om den påstådda vagheten i det omtvistade beslutet om en ledig tjänst (punkt 24).

Slutligen var bristen på exakta uppgifter om nivån på tjänsten som skulle tillsättas, användningen av begreppet ”utbildning” och villkoret avseende ”ledningsförmåga” i alla händelser inte sådana krav i det omtvistade meddelandet om en ledig tjänst som innebar att sökanden hindrades från att söka tjänsten. Då sökanden var tjänsteman i lönegrad A 4, innebar inte uppgifterna i det omtvistade meddelandet om en ledig tjänst avseende vilken lönegrad som skulle gälla för den lediga tjänsten att han hindrades från att söka tjänsten. Vad beträffar begreppet ”utbildning” betydde detta vid en första anblick att också tjänstemän som inte hade någon examen i de ämnesområden som räknades upp i det omtvistade meddelandet om en ledig tjänst, men som kunde åberopa motsvarande praktisk erfarenhet, fick söka tjänsten. Vad gäller kravet på ledningsförmåga, uteslöt detta inte på förhand en ansökan från en tjänsteman som redan i egenskap av vikarie hade innehaft den ifrågavarande tjänsten som enhetschef när den ordinarie enhetschefen var frånvarande (punkt 25).

Den andra grunden: maktmissbruk och överträdelse av artikel 27 i tjänsteföreskriflerna

Begreppet maktmissbruk har en exakt betydelse och avser att en föiTaltningsmyndighet använder sina befogenheter i ett annat syfte än det som den har fått befogenheterna för. Ett beslut kan ha tillkommit genom maktmissbruk om det på grundval av objektiva, relevanta och samstämmiga uppgifter förefaller som om beslutet har fattats för att uppnå andra syften än de åberopade (punkt 37).

Hänvisning till förstainstansrätten den 2 februari 1995 i mål T-106/92, Frederiksen mot parlamentet (REGP s. II-99), punkt 47; förstainstansrätten den 8 juni 1995 i mål T-496/93, Allo mot kommissionen (REGP s. II-405), punkt 53; förstainstansrätten den 19 oktober 1995 i mål T-562/93, Obst mot kommissionen (REGP s. II-737), punkt 62; förstainstansrätten den 11 juni 1996 i mål T-118/95, Correia mot kommissionen (REGP s. II-835), punkt 25

Enligt sökanden bestod maktmissbruket i detta fall i vissa särskilda krav som hade uppställts i det omtvistade meddelandet om en ledig tjänst endast i syfte att kunna utnämna en på förhand utvald sökande till tjänsten, nämligen J (punkt 38).

Kommissionens skäl för att motivera kravet på att den blivande chefen för enhet VI.D.l hade agronomutbildning och utbildning i lantbruksekonomi talade emot förekomsten av maktmissbruk. Sökanden bestred nämligen inte att det pågick en ständig teknisk utveckling inom sektorn för mjölkprodukter. Mot en sådan bakgrund kunde kommissionen rimligen anse att en tjänsteman med agronomutbildning och utbildning i lantbruksekonomi, även om den inte var alldeles nyförvärvad, var mer lämpad att möta denna tekniska utveckling som chef för enhet VI.D.l än en tjänsteman med juridisk utbildning. Dessutom kunde kommissionen åberopa personalökningen hos rättstjänsten vid GD VI under den tid som den föregående chefen för enhet VI.D.l hade tjänstgjort. Eftersom två jurister på heltid följde de juridiska problemen inom sektorn för mjölkprodukter, var det inte längre nödvändigt att enhetschefen var jurist (punkt 39).

Det fanns inte någon motsägelse mellan de förklaringar som kommissionen lämnade under detta förfarande och dess svar på en parlamentarisk fråga som rörde ärendet. Tvärtom betonade kommissionen också i detta svar att situationen var en annan näidet omtvistade meddelandet om en ledig tjänst offentliggjordes än den var år 1981, när tjänsten som chef för enhet VI.D. 1 senast var ledig, vilket överensstämde med de förklaringar som kommissionen hade lämnat i sina inlagor (punkt 40).

Tillkännagivandet i fackpressen om den nära förestående utnämningen av J till chef för enhet VI.D.l var inte heller en objektiv och relevant uppgift som kunde påvisa att det förelåg maktmissbruk. Det framgick nämligen av själva ordalydelsen i artikeln (”Tipped to be the new head of the milk division is [Mr. J], currently head of the milk quota administration”) att detta föregivna tillkännagivande endast återgav ett rykte. Vidare kan en förutsägelse i fackpressen som sedermera visar sig vara riktig aldrig utgöra ett tecken på maktmissbruk (punkt 41).

Av vad som hade anförts leunde således enligt förstainstansrätten inte den slutsatsen dras att valet av den tjänsteman som slculle utnämnas till tjänsten som chef för enhet VI.D.l redan var träffat innan förfarandet för att tillsätta tjänsten inleddes och att det omtvistade meddelandet om en ledig tjänst följaktligen skulle ha utarbetats för att motsvara denne tjänstemans egenskaper (punici 42).

Vad beträffar den påstådda överträdelsen av artikel 27 i tjänsteföreskrifterna leunde det, i avsaknad av maktmissbruk, inte läggas kommissionen till last att den hade begränsat kretsen av sökande till tjänsten som chef för enhet VI.D.l. Följaktligen fanns det inte fog för sökandens argument avseende artikel 27 och talan kunde därför inte vinna bifall på denna grund. Det slculle under alla förhållanden betonas att sökanden inte hade framfört ytterligare uppgifter till stöd för detta argument (punkt 44).

Domslut:

Talan ogillas.