FORSTAINSTANSRÄTTENS DOM (fjärde avdelningen)

den 16 oktober 1996

Mål T-37/94

Dimitrios Benecos

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Tjänstemän — Återinträde i tjänst — Bestämmande av en tjänsts nivå — Beslut som går någon emot”

Fullständig text på franska   II-1301

Saken:

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att tjänsten COM/022/93 som chef för enhet 4 (”Infrastruktur”) vid direktorat E (”Öst- och Sydafrika”) vid generaldirektorat VIII (Bistånd) skall tillsättas i lönegrad A 5, och av samtliga därpå följande beslut, särskilt besluten om avslag på sökandens ansökan till denna tjänst och om utnämning av G till denna tjänst.

Utgång:

Ogillande.

Resumé av domen

Den 1 januari 1983 började sökanden arbeta vid kommissionen och han placerades vid generaldirektorat VIII (Bistånd) som avdelningschef i lönegrad A 3.

Den 1 juni 1989 slutade han detta arbete och började arbeta som chef för enhet 4 (”Infrastruktur”) vid direktorat E (”Öst- och Sydafrika”) vid generaldirektorat VIII (enhet VIILE.4).

Den 1 september 1992 återgick han i tjänst vid detta generaldirektorat som rådgivare. Han vidtog därefter flera åtgärder för att kunna bli chef för en operationell enhet. Samtliga dessa åtgärder visade sig vara förgäves.

Efter det att han hade lämnat enheten den 1 juni 1989 publicerade kommissionen ett meddelande om lediga tjänster avseende tjänsten som chef för enhet VIII.E.4 med referensnummer COM/147/90. Under ett möte den 7 december 1990 undersökte den rådgivande tillsättningsmyndigheten — som var det rådgivande organ som hade till uppgift att avge yttrande till tillsättningsmyndigheten avseende tillsättningen av tjänsten som enhetschef enligt beslutet av den 19 juli 1988 om tillsättningen av arbetsledande tjänster på mellannivå - på vilken nivå den aktuella tjänsten sioille tillsättas och vilka kvalifikationer som tjänsteinnehavaren måste ha. Rådgivande tillsättningsmyndigheten kom till slutsatsen att ”vad avser nivån för tjänsten som chef för enhet VIII.E.4 ”Infrastruktur” [sioille] denna tjänst tillsättas på nivå A 3”.

Den 31 oktober 1991 tillskapade kommissionen en tjänst som biträdande chef för enhet VIII.E.4 och utsåg till denna tjänst den tjänsteman som under flera år hade fungerat som vikarierande chef för denna enhet.

Den 25 mars 1993 publicerade kommissionen, i enlighet med artiklarna 4 och 29.1 a i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna (tjänsteföreskrifterna), ett meddelande om lediga tjänster avseende tjänsten som chef för enhet VIII.E.4 (meddelande om lediga tjänster COM/022/93), under referensnummer COM/022/93. I detta meddelande angavs endast att chefen för enhet VIII.E.4 skulle ”ha till uppgift att leda och samordna arbetet”.

Sökanden ingav ansökan före fristens utgång.

Den rådgivande tillsättningsmyndigheten beslutade vid ett möte den 17 juni 1993 att tjänsten borde ges till en tjänsteman i lönegrad A 5/A 4, med beaktande av hur viktig enheten var vad avsåg arbetsuppgifter och storlek. Den fick sedan kännedom om en begäran om återinträde från en tjänsteman vid kommissionen i lönegrad A 5, G.

Personalen informerades genom publicering i bulletinen Vacances d'emploi nr 24 av den 24 juni 1993 om att meddelandet om lediga tjänster COM/022/93 hade återkallats. Detta beslut delgavs sökanden genom ett standardbrev av den 29 juni 1993 angående ”återkallande av meddelande om lediga tjänster (se VE nr 24 av den 24 juni 1993)”.

Sökandens ombud begärde genom skrivelse av den 7 juli 1993 att tillsättningsmyndigheten skulle tillställa honom motiveringen till kommissionens beslut att återkalla det ovan nämnda meddelandet om lediga tjänster.

Genom skrivelse av den 30 juli 1993 svarade generaldirektören för personal och administration vid kommissionen på följande sätt:

”Den rådgivande tillsättningsmyndigheten har, såsom alltid sker vid tillsättning av en tjänst som enhetschef och enligt sedvanliga kriterier, först undersökt på vilken nivå tjänsten i fråga skall tillsättas och föreslagit att den skall tillsättas på nivå A 5/A 4.

Med beaktande av att en begäran om återinsättande i tjänst efter tjänstledighet av personliga skäl skall behandlas med förtur, har den rådgivande tillsättningsmyndigheten tagit del av en formell begäran av en tjänsteman i lönegrad A 5 om att få återinsättas i denna tjänst och har behandlat dennes ansökan med förtur. Efter denna undersökning har den rådgivande tillsättningsmyndigheten förklarat att denne tjänsteman var kvalificerad för tjänsten och rekommenderat att denne skulle återinsättas enligt artikel 40 i tjänsteföreskrifterna. Det är mot bakgrund av detta återinsättande som meddelandet om lediga tjänster har återkallats.

Jag kan vidare försäkra Er att kommissionen inte har erbjudit denne tjänsteman att återinsättas i någon tjänst vid generaldirektorat XVII ...”

Sökandens ombud begärde genom skrivelse av den 14 september 1993 att kommissionen skulle upplysa honom om vilket datum som den rådgivande tillsättningsmyndigheten hade sammanträtt, vilka kriterier som hade använts för att bestämma nivån för den omtvistade tjänsten till lönegrad A 5 samt upplysa om vilket datum som kommissionen höll det möte vid vilket rådgivande tillsättningsmyndighetens förslag antogs.

Den 11 oktober 1993 svarade kommissionen på följande sätt:

”Såsom jag har meddelat Er i min skrivelse av den 30 juli 1993 har den rådgivande tillsättningsmyndigheten, efter det att nämnda meddelande om lediga tjänster publicerats, vid sitt möte den 17 juni 1993 tagit ställning till på vilken nivå tjänsten i fråga skall tillsättas och föreslagit att den skall tillsättas på nivå A 5/A 4.

Den rådgivande tillsättningsmyndigheten har därefter konstaterat att en tjänsteman som varit tjänstledig av personliga skäl formellt begärt att återinsättas i denna tjänst samt har förklarat att tjänstemannen i fråga var kvalificerad för tjänsten. Den rekommenderade således att tjänstemannen skulle återinsättas i denna tjänst och att meddelandet om lediga tjänster skulle återkallas.

Beslutet att tillsätta tjänsten fattades den 8 september 1993 av den kommissionsledamot som ansvarar för personalfrågor efter att det så kallade sexdagarsförfarandet hade genomförts ...”

Den 24 september 1993 anförde sökanden klagomål vid tillsättningsmyndigheten mot kommissionens beslut att bestämma att tjänsten som chef för enhet VIII.E.4 skulle tillsättas i lönegrad A 5, mot beslutet att återkalla meddelandet om lediga tjänster COM/022/93 för att kunna återinsätta en tjänsteman i lönegrad A 5 som varit tjänstledig av personliga skäl, och mot kommissionens samtliga följande beslut, särskilt beslutet att utse G till tjänsten i fråga.

Detta klagomål avslogs tyst den 24 januari 1994.

Upptagande till sakprövning

Förstainstansrätten förklarade att den aktuella talan i huvudsak rörde beslutet att bestämma nivån på tjänsten som chef för enhet VIII.E.4 till lönegrad A 5/A 4 (det omtvistade beslutet) (punkt 30).

Eftersom det omtvistade beslutet hade antagits den 8 september 1993, hade det tillkommit utanför ramen för förfarandet för tillsättande av tjänsten som chef för enhet VIII.E.4, vilket hade inletts enligt artiklarna 4 och 29.1 i tjänsteföreskrifterna genom att meddelandet om lediga tjänster COM/022/93 publicerades och avslutades genom beslutet att återkalla detta meddelande, vilket publicerades den 24 juni 1993 i bulletinen Vacances d'emploi nr 24 (punkterna 31 och 32).

Förstainstansrätten fann att det omtvistade beslutet påverkade sökandens rättsliga ställning och anställningsform och således utgjorde ett beslut som gick honom emot i den mening som avses i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, eftersom beslutet gjorde det möjligt för tillsättningsmyndigheten att utse en tjänsteman i lönegrad A 5 som varit tjänstledig av personliga skäl genom att prioritera dennes återinsättning, och beslutet därigenom hindrade att sökanden utsågs till den lediga tjänsten (punkt 33).

I saken

Första grunden: åsidosättande av artikel 25 andra stycket i tjänsteföreskrifterna

Motiveringsskyldigheten skall bedömas med beaktande av omständigheterna i målet, särskilt rättsaktens innehåll, de åberopade skälens art och vilket intresse den berörde har av att få förklaringar (punkt 38).

Hänvisning till förstainstansrätten den 23 februari 1994, Coussios mot kommissionen, T-18/92 och T-68/92, RecFP s. II-171, punkt 45

I det alituella fallet kunde motiveringsskyldigheten preciseras genom hänvisning till rättspraxis angående skyldigheten att motivera beslut om befordran avseende sökande som inte har befordrats, även om det omtvistade beslutet inte hade fattats i ett befordringsförfarande. Det omtvistade beslutet avsåg nämligen en liknande situation i fråga om sakomständigheterna, eftersom beslutet ledde till att sökanden uteslöts från de sökande som kunde utses till den lediga tjänsten. Förstainstansrätten förklarade att tillsättningsmyndigheten inte är skyldig att motivera beslut om befordran vad avser sökande som inte har befordrats. Tillsättningsmyndigheten är däremot skyldig att motivera beslut om avslag på ett klagomål som en sökande som inte har befordrats har anfört enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna och motiveringen av detta beslut om avslag anses sammanfalla med motiveringen av det beslut mot vilket klagomålet har riktats (punkt 39).

Hänvisning till Coussios mot kommissionen, nämnd ovan, punkt 69

I det aktuella fallet var tillsättningsmyndigheten således inte skyldig att motivera det omtvistade beslutet men var däremot skyldig att motivera avslaget på sökandens klagomål mot detta beslut. Sökandens klagomål av den 24 september 1993 hade dock varken före eller efter den aktuella talan avslagits genom uttryckligt beslut (punkt 40).

Förstainstansrätten prövade emellertid om kommissionen inte ändå, på annat sätt än genom ett uttryckligt beslut om avslag på hans klagomål av den 24 september 1993, hade givit sökanden skälen för det omtvistade beslutet (punkt 41).

Med beaktande av kommissionens skrivelser till sökanden av den 30 juli och den 11 oktober 1993 kunde denne inte hävda att det omtvistade beslutet helt saknade motivering när han väckte den aktuella talan, eftersom kommissionen hade meddelat honom vilka kriterier som den rådgivande tillsättningsmyndigheten rättat sig efter när den föreslog på vilken nivå tjänsten i fråga skulle tillsättas (punkt 42-44).

Även om förstainstansrätten inte fann att kommissionen helt hade underlåtit att motivera det omtvistade beslutet, kunde den motivering som givits inte betecknas som tillräcklig. Motiveringen gav ingen upplysning om varför de kriterier som använts för att tidigare bestämma tjänstens nivå till lönegrad A 3 hade ändrats, trots att sökanden i sitt klagomål av den 24 september 1993 uttryckligen hade tagit upp denna punkt (punkt 45).

Förstainstansrätten kontrollerade om det i rättegången hade framförts kompletterande preciseringar som uppvägde den brist på motivering som hade konstaterats. I detta avseende fann förstainstansrätten att kommissionen angett att den fattade det omtvistade beslutet på grund av en ny inriktning på biståndspolitiken som gjort det nödvändigt att förändra den administrativa organisationen av enhet VIII.E.4. Sökanden hade således möjlighet att under förfarandet kontrollera om denna förklaring var välgrundad. Nämnda förklaring gjorde det även möjligt för förstainstansrätten att utöva sin rättsliga prövning (punkt 46).

Hänvisning till förstainstansrätten den 3 mars 1993, Vela Palacios mot ESK, T-25/92, Rec. s. II-201, punkt 26; förstainstansrätten den 17 maj 1995, Benecos mot kommissionen, T-16/94, REGP s. II-335, punkt 36

Andra grunden: beslutet av den 19 juli 1988 är rättsstridigt och artiklarna 5.4 och 7.1 i tjänsteföreskrifterna har åsidosatts

Det omtvistade beslut som antogs den 8 september 1993 hade kommit till utanför det förfarande för tillsättning av tjänsten som chef för enhet VIII.E.4 som inleddes enligt artikel 29.1 i tjänsteföreskrifterna genom att meddelandet om lediga tjänster COM/022/93 publicerades och som avslutades genom beslutet att återkalla detta meddelande, vilket publicerades den 24 juni 1993 (punkt 52).

Förstainstansrätten förklarade att av detta följde att den andra grunden var verkningslös, eftersom den rörde möjligheten i beslutet av den 19 juli 1988 att bestämma nivån för en tjänst som skall tillsättas vid en tidpunkt då tillsättningsmyndigheten känner de sökandes identitet och ansökningshandlingar, trots att en sådan situation inte var för handen i det aktuella fallet, eftersom tillsättningen av tjänsten som chef för enhet VIII.E.4 inte hade ägt rum genom förflyttning eller befordran (punkt 53).

Förstainstansrätten fann att det först skulle undersökas om beslutet av den 19 juli 1988 stod i strid med principen att tjänst och lönegrad skall överensstämma. I detta avseende har förstainstansrätten i domen i målet Kratz mot kommissionen förklarat att inget hindrar att tjänster som enhetschef tillsätts i lönegraderna A 3, A 4 eller A 5, alltefter hur viktiga uppgifter enheten i fråga har att utföra. Artikel 7 i tjänsteföreskrifterna och bilaga I till tjänsteföreskrifterna innehåller nämligen inget krav på att tjänster som enhetschef nödvändigtvis skall tillsättas i lönegrad A 3 (punkt 54).

Hänvisning till förstainstansrätten den 17 maj 1995, Kratz mot kommissionen, T-10/94, REGPs. II-315, punkt 53

Förstainstansrätten konstaterade vidare att sökanden, genom att hävda att även beslutet att bestämma nivån på tjänsten i fråga vid återinsättande enligt artikel 40.4 d i tjänsteföreskrifterna måste vila på objektiva skäl, hade anmodat förstainstansrätten att kontrollera om det omtvistade beslutet var förenligt med principen att tjänst och lönegrad skall överensstämma, enligt artiklarna 5.4 och 7.1 i tjänsteföreskrifterna och de allmänna principer som styr personalfrågor (punkt 55).

Förstainstansrätten fann att den därför måste undersöka om det omtvistade beslutet grundades på objektiva fakta som visade att den omtvistade tjänstens nivå överensstämde med hur viktiga uppgifter enheten i fråga hade att utföra. Prövningen av ett beslut om på vilken nivå en tjänst skall tillsättas bör emellertid begränsas till frågan om administrationen, med beaktande av de överväganden som den lagt till grund för sin bedömning, har hållit sig inom rimliga gränser och inte har använt sin befogenhet på ett uppenbart felaktigt sätt (punkt 56).

Hänvisning till domstolen den 4 februari 1987, Bouteiller mot kommissionen, 324/85, Rec. s. 529, punkt 6; domstolen den 12 februari 1987, Bonino mot kommissionen, 233/85, Rec. s. 739, punkt 5; förstainstansrätten den 9 februari 1994, Latham mot kommissionen, T-82/91, RecFP s. II-61, punkt 47

Förstainstansrätten beaktade de olika uppgifter som sökanden i det aktuella fallet hade åberopat i sin första grand (punkt 57).

Den fann att varken kommissionens tidigare beslut att bestämma nivån på tjänsten som chef för enhet VIII.E.4 till lönegrad A 3 eller ett tidigare beslut att bestämma att en liknade tjänst skulle tillsättas i lönegrad A 3 innebar att institutionen skulle vara förhindrad att senare ompröva nivån för dessa tjänster, med hänsyn till förändringar, exempelvis på grund av en ny policy för personaladministrationen vid generaldirektoratet i fråga. Förhållandet att tjänsten tidigare hade bedömts på ett annat sätt utgjorde inte ensamt bevisning för att kommissionen inte hade hållit sig inom rimliga gränser eller att den hade använt sitt mycket stora utrymme för skönsmässig bedömning på detta område på ett uppenbart felaktigt sätt (punkt 58).

Förstainstansrätten förklarade att omständigheten att övriga tjänstemän vid enheten i fråga, med ett undantag, hade högre lönegrad än sin överordnade inte kunde utgöra ett konkret indicium på att kommissionen inte hållit sig inom rimliga gränser eller använt utrymmet för skönsmässig bedömning på ett uppenbart felaktigt sätt (punkt 59).

I det aktuella fallet hade det omtvistade beslutet sin grund i objektiva skäl. Kommissionen hade således gjort gällande att en förändrad biståndspolitik, vilken syftade till att gynna integrerade projekt för stöd till utvecklingen i stället för punktinsatser, gjorde det nödvändigt att skapa en annan förvaltningsorganisation vid generaldirektoratet i fråga. En sådan förändring av förvaltningsorganisationen kunde påverka vilka omständigheter som skulle beaktas när nivån på tjänsten i fråga bestämdes, såsom den politiska dimensionen vad avser verksamheten vid enhet VIII.E.4, nivån på enhetens interna och externa kontakter, nivån på de tjänstemän som behövs i verksamheten samt tillgängliga budgetmedel och kommissionens prioriteringar (punkt 60).

Mot denna bakgrund fann förstainstansrätten att de omständigheter som sökanden hade åberopat inte visade att kommissionen genom att anta det omtvistade beslutet använt sina befogenheter på ett uppenbart felaktigt sätt (punkt 61).

Tredje grunden: åsidosättande av artiklarna 27, 29 och 45 i tjänsteföreskrifterna

Förstainstansrätten fann att det omtvistade beslutet inte stod i strid med artikel 27 i tjänsteföreskrifterna. Nivån på en tjänst bestäms innan denna tjänst ges till en av de sökande. Det framgår således redan av lydelsen av artikel 27 i tjänsteföreskrifterna att denna bestämmelse endast avser ett senare stadium, nämligen när en av de sökande ges en tjänst vars nivå redan har bestämts (punkt 68).

Artiklarna 29 och 45 i tjänsteföreskrifterna hade inte åsidosatts i det aktuella fallet, eftersom det omtvistade beslutet tillkommit utanför ramen för förfarandet för att tillsätta tjänsten som chef för enhet VIII.E.4 (punkt 69).

Vad avsåg det påstådda åsidosättandet av artikel 45 i tjänsteföreskrifterna om principen att kommissionens beslut skall fattas kollegialt, erinrade förstainstansrätten om att den redan i den ovan nämnda domen i målet Benecos mot kommissionen förkastat detta argument och förklarat att det så kallade sexdagarsförfarandet endast ersätter ett skriftligt förfarande med ett muntligt förfarande, om kommissionärskollegiet beslutar det med enhällighet, och innebär inga förändringar i tjänstemännens rätt att få sin akt undersökt av samtliga ledamöter (punkt 71).

Fjärde grunden: Meddelandet om lediga tjänster rättsstridigt

Den fjärde grunden ansågs verkningslös, eftersom det omtvistade beslutet tillkommit utanför ramen för förfarandet för att tillsätta tjänsten som chef för enhet VIII.E.4 (punkt 75).

Rättegångskostnaderna

Förstainstansrätten fann att i detta mål var beslutet fortfarande otillräckligt motiverat vid den tidpunkt då klagomålet avslogs och att denna brist hade avhjälpts först under rättegången. På grund av denna otillräckliga motivering var sökanden tvungen att väcka talan. Mot denna bakgrund förpliktades kommissionen att även ersätta sökandens rättegångskostnader, med tillämpning av artikel 87.3 tredje stycket i rättegångsreglerna.

Domslut:

Talan ogillas.

Kommissionen skall ersätta rättegångskostnaderna.