Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Jordbruk - Enhetlig lagstiftning - Skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel - Materiella tillämpningsområdet för förordning nr 2081/92 - Nationella bestämmelser i vilka det fastställs villkor för att använda benämningen "berg" för jordbruksprodukter och livsmedel - Omfattas inte

(Rådets förordning nr 2081/92)

2 Fri rörlighet för varor - Kvantitativa restriktioner - Åtgärder med motsvarande verkan - Begrepp - Förbud - Räckvidd

(EG-fördraget, artikel 30)

3 Fri rörlighet för varor - Kvantitativa restriktioner - Åtgärder med motsvarande verkan - Nationella bestämmelser genom vilka användningen av benämningen "berg" förbehålls produkter som framställs på det nationella territoriet och av inhemska råvaror - Otillåtlighet - Berättigande - Skydd för industriell och kommersiell äganderätt - Föreligger inte

(EG-fördraget, artiklarna 30 och 36)

Sammanfattning

1. Förordning nr 2081/92 om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel utgör inte hinder för att tillämpa nationella bestämmelser i vilka det fastställs villkor för att använda benämningen "berg" för jordbruksprodukter och livsmedel.

Benämningen "berg" är nämligen av en helt allmän karaktär som går över nationella gränser, medan det enligt artikel 2 i förordning nr 2081/92 krävs att det finns ett direkt samband mellan en produkts egenskaper och dess särskilda geografiska ursprung, och den påminner konsumenterna om kvaliteter som abstrakt förknippas med ursprung i bergstrakter och inte om en bestämd ort, region eller ett bestämt land, varför sådana bestämmelser ligger för långt ifrån det verkliga syftet med nämnda förordning för att den skall kunna utgöra hinder för deras upprätthållande.

2. Förbudet, som följer av artikel 30 i fördraget, mot alla handelsregler i medlemsstaterna som kan utgöra ett hinder, direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt, för handeln inom gemenskapen, utvecklar sin fulla verkan då det är fråga om tillämpningen av sådana typer av bestämmelser, även om det fall som den nationella domstolen har att handlägga endast avser inhemska förhållanden i en enda medlemsstat.

Tillämpningen av en nationell bestämmelse i ett sådant fall kan nämligen även medföra verkningar för den fria rörligheten av varor mellan medlemsstaterna, särskilt då bestämmelsen i fråga gynnar saluföring av varor med inhemskt ursprung till förfång för importerade varor. Även om bestämmelsen endast var tillämplig på inhemska producenter, skulle den under sådana omständigheter i sig skapa och upprätthålla en behandling som skilde sig åt mellan dessa båda varukategorier, vilket, åtminstone potentiellt, skulle kunna hindra handeln inom gemenskapen.

3. Artikel 30 i EG-fördraget utgör hinder för att tillämpa nationella bestämmelser enligt vilka de produkter som framställs inom det nationella territoriet och av inhemska råvaror förbehålls benämningen "berg".

Sådana bestämmelser hindrar nämligen handeln inom gemenskapen, är diskriminerande i förhållande till de varor som importeras från andra medlemsstater och kan inte berättigas av hänsyn till skyddet för industriell och kommersiell äganderätt, som förbehålls i artikel 36 i fördraget, eftersom benämningen "berg", såsom den används, inte kan kvalificeras som en härkomstbeteckning i den mening som avses i gemenskapsrätten.