Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Institutionernas rättsakter - Utarbetande - Korrekt samråd med parlamentet - Väsentlig formföreskrift - Nytt samråd vid väsentlig ändring av det ursprungliga förslaget - Parlamentets inställning känd - Saknar relevans

2 Transporter - Vägtransporter - Beskattningsregler - Lagharmonisering - Skatter på vissa fordon som används för godstransporter på väg och olika former av avgifter för användningen av vissa infrastrukturer - Direktiv 93/89/EEG - Väsentlig skillnad i förhållande till kommissionens ursprungliga förslag - Inget nytt samråd med parlamentet - Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter - Rättsstridighet

(EEG-fördraget, artikel 75 och 99; rådets direktiv 93/89)

3 Talan om ogiltigförklaring - Dom om ogiltigförklaring - Verkningar - Av domstolen beslutad begränsning - Fallet med ett direktiv - Rådets skyldighet att inom en rimlig tidsfrist rätta den väsentliga felaktighet som föranlett ogiltigförklaringen

(EG-fördraget, artikel 173 och 174 stycke 2)

Sammanfattning

4 Kravet att parlamentet regelmässigt skall höras i de fall som föreskrivs i fördraget utgör en väsentlig formföreskrift vars åsidosättande medför att den aktuella rättsakten skall ogiltigförklaras. Att parlamentet på ett verksamt sätt deltar i gemenskapens lagstiftningsprocess i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i fördraget utgör nämligen en nödvändig del i den jämvikt mellan institutionerna som eftersträvas i fördraget. Denna behörighet är uttrycket för en grundläggande demokratisk princip, enligt vilken folken deltar i maktutövningen genom en vald församling.

Kravet att höra Europaparlamentet under lagstiftningsförfarandet i de fall som föreskrivs i fördraget innebär ett krav att parlamentet åter skall höras varje gång som den rättsakt som slutligen antas, som helhet betraktad, väsentligt avviker från det förslag som parlamentet har yttrat sig över, med undantag för de fall tilläggen huvudsakligen motsvarar en önskan som parlamentet självt har uttryckt.

Den institution som antar den slutliga texten kan inte undgå denna skyldighet med hänvisning till att den hade tillräcklig information om parlamentets uppfattning på de viktigaste punkterna i fråga, eftersom detta skulle medföra att parlamentets verkningsfulla deltagande i gemenskapens lagstiftningsprocess, som är väsentligt för att bibehålla den jämvikt mellan institutionerna som eftersträvas i fördraget, allvarligt skulle inskränkas och skulle innebära ett underskattande av den inverkan som en regelmässig rådfrågning av parlamentet skulle kunna ha för rättsaktens antagande.

5 Vid en jämförelse mellan kommissionens ursprungliga förslag till direktiv 93/89 och innehållet i det direktiv som rådet antog, framgår följande: Förslaget har som mål att det införs ett harmoniserat system för vägskatter, som inbegriper fordonsskatter, punktskatter på bränsle och vägavgifter för användning av vissa infrastrukturer, och som beaktar infrastrukturkostnader och externa kostnader, och innebär att kommissionen är skyldig att lägga fram en rapport med förslag avseende förverkligandet av detta mål, och sålunda göra det möjligt för rådet att anta ett harmoniserat system senast den 31 december 1998. Direktivet innebär däremot inte bara att rådet inte längre är skyldigt att inom den angivna tidsfristen anta det harmoniserade systemet i fråga, utan även att kommissionen inte längre är skyldig att i sin rapport komma med förslag till utarbetande av en kostnadsdebiteringsordning som bygger på territorialprincipen.

Sådana förändringar är väsentliga. Eftersom förändringarna inte beror på parlamentets önskemål och de påverkar systematiken i utkastet som helhet, borde parlamentet, då det var fråga om ett lagstiftningsförfarande enligt artiklarna 75 och 99 i fördraget, ha hörts på nytt. Att så inte har skett innebär att väsentliga formföreskrifter har åsidosatts och detta medför att direktiv 93/89 skall ogiltigförklaras.

6 Direktiv 93/89 om medlemsstaternas tillämpning av skatter på vissa fordon som används för godstransporter på väg och tullar och avgifter för användningen av vissa infrastrukturer bör ogiltigförklaras på grund av åsidosättande av skyldigheten att regelmässigt höra parlamentet. Behovet av att undvika att ogiltigförklaringen av detta direktiv orsakar avbrott i programmet för harmonisering av beskattningen av transporter, samt beaktandet, av viktiga rättssäkerhetsmässiga hänsyn, som kan jämföras med dem som gör sig gällande vid ogiltigförklaring av vissa förordningar, utgör tillräcklig grund för att domstolen skall använda sig av den befogenhet som den uttryckligen har getts i artikel 174 andra stycket i fördraget vid ogiltigförklaring av en förordning och att den anger de verkningar av det omtvistade direktivet som skall bestå till dess att rådet antar ett nytt direktiv.

Domstolen är nämligen inte behörig att inom ramen för en granskning av lagenligheten av en rättsakt med stöd av artikel 173 i fördraget ålägga rådet att anta nya regler i ämnet. Rådet har inte desto mindre en skyldighet att inom en rimlig tidsfrist rätta till det fel som har begåtts.