Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

Talan om ogiltigförklaring - Fysiska eller juridiska personer - Rättsakter som berör dem direkt och personligen - Förordning om fastställande av slutliga regionala referensbelopp för vissa oljeväxter - Talan av rapsodlare - Avvisning

(EEG-fördraget, artikel 173, andra stycket; kommissionens förordning nr 525/93)

Sammanfattning

Den talan om ogiltigförklaring som bayerska rapsproducenter har riktat mot förordning nr 525/93 om fastställande av slutliga regionala referensbelopp för producenter av sojabönor, raps-, rybs- och solrosfrö för regleringsåret 1992/93 kan inte upptas till prövning.

Nämnda förordning skall nämligen anses som en rättsakt med allmänn räckvidd vilken på ett allmänt och abstrakt sätt avser berörda producenter, eftersom var och en av de tre omständigheter vilka är avgörande för hur nämnda belopp fastställs, bestäms på grundval av allmänna och abstrakta förhållanden, utan beaktande av enskilda producenters situation. Detsamma gäller för det slutliga regionala referensbeloppet som har fastställts för Bayern.

Även om det är riktigt att dessa producenter, när denna förordning antogs, faktiskt ingick i en grupp av ett bestämt antal producenter, nämligen de som hade sått för den ifrågavarande skörden, lämnat in en ansökan som innehöll erforderliga uppgifter och förklaringar, lämnat in en skördeförklaring och mottagit ett förskott, följer denna "slutna krets" av själva karaktären av det system som har inrättats genom förordning nr 3766/91, genom vilken det inrättas ett stödsystem för de berörda producenterna av grödor, och berör endast dessa producenter på samma sätt som alla andra producenter av oljeväxter som befinner sig i samma situation.

Enbart det förhållandet att dessa producenter har inlämnat erforderliga ansökningar och förklaringar samt att de redan har erhållit ett förskott är inte av sådant slag att det kan fastställas att rättigheter som är specifika för dem har kränkts i sådan grad att de skall betraktas som personligen berörda, eftersom de innan nämnda förordning nr 525/93 antogs inte hade erhållit någon rätt till direkt betalning av ett bestämt totalbelopp och eftersom deras rättsliga ställning inte var annorlunda än alla andra producenters inom gemenskapen som förordningen avser.