Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Statligt stöd - Förbud - Avvikelse - Kommissionens beslut att göra tillståndet att utbetala ett visst stöd beroende av att företaget först återbetalar ett tidigare erhållet rättsstridigt stöd - Villkor som uppställts för att undvika en kumulering av stöd som ändrar handelsförhållandena på ett sätt som motverkar det gemensamma intresset - Beslut som omfattas av kommissionens behörighet

(EEG-fördraget, artiklarna 92.3 c, 93.2 och 169)

2 Statligt stöd - Gemenskapens respektive medlemsstaternas behörighet - Kommissionens behörighet att fatta ett beslut som gör utbetalningen av ett stöd beroende av föregående återbetalning av ett rättsstridigt stöd oberoende av att det berörda företaget har bestridit att det föreligger en skyldighet till återbetalning med beaktande av skyddet för berättigade förväntningar som garanteras av den nationella rätten och dess regler för administrativt förfarande

(EEG-fördraget, artiklarna 92.3 c och 93.2)

3 Statligt stöd - Förbud - Avvikelser - Stöd som kan anses vara förenliga med den gemensamma marknaden - Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning - Domstolsprövning - Gränser

(EEG-fördraget, artikel 92.3)

4 Invändning om rättsstridighet - Åberopande gentemot en rättsakt som inte i tid varit föremål för en talan om ogiltigförklaring från sökandens sida - Kan inte prövas

(EEG-fördraget, artiklarna 173 och 184)

Sammanfattning

5 Kommissionen handlar inom gränserna för sin behörighet, då den har att bedöma ett projekt avseende stöd som en medlemsstat avser att bevilja ett företag, om den fattar ett beslut som beviljar detta stöd i enlighet med artikel 92.3 c i fördraget, men förbjuder att detta utbetalas till dess att företaget har återbetalat ett stöd som erhållits tidigare, vilket i ett kommissionsbeslut som har vunnit laga kraft har fastställts vara otillåtet, både på grund av att någon förhandsanmälan inte gjorts och att det inte var förenligt med den gemensamma marknaden.

Å ena sidan innebär nämligen den behörighet som kommissionen har enligt artikel 93.2 i fördraget att besluta om att ett stöd skall ändras med nödvändighet att ett beslut genom vilket ett stöd beviljas enligt artikel 92.3 c kan förenas med villkor vilka är avsedda att tillförsäkra att handelsförhållandena inte påverkas på ett sätt som strider mot det gemensamma intresset. Å andra sidan skall risken för ändringar bedömas med beaktande av alla relevanta uppgifter bland vilka det eventuellt förekommer en kumulerad verkan av det tidigare och det nya stödet för det fall att det tidigare otillåtna stödet inte återbetalas. Slutligen kan det inte anses att kommissionen, genom att uppställa ett sådant villkor i syfte att uppnå att det otillåtna stödet faktiskt återbetalas, har tillgripit ett förfarande som inte föreskrivs i fördraget, då den har möjlighet att tillgripa ett förfarande om fördragsbrott enligt artiklarna 93.2 och 169 i fördraget, eftersom kommissionen, såsom det framgår av beslutet, då den bedömt ett stödprojekt inte har avsett att fastställa att ett tidigare beslut inte iakttagits, utan enligt sina skyldigheter har sett till att det planerade stödet inte har en verkan som innebär att det är oförenligt med den gemensamma marknaden.$

6 Genom att fatta ett beslut om att i avsikt att undvika en försämring av marknadsförhållandena på ett sätt som står i strid med gemenskapsintresset göra utbetalningen av ett stöd till ett företag beroende av att detta först återbetalar stöd som genom ett slutgiltigt beslut fastställts som rättsstridiga - på grund av dels avsaknaden av föregående anmälan, dels oförenligheten med den gemensamma marknaden - har kommissionen inte brutit mot kompetensfördelningen mellan gemenskapen och medlemsstaterna, och detta trots att det i den nationella rätten, som i det föreliggande fallet styr nämnda återbetalning, finns en princip om skydd för berättigade förväntningar som företaget har gjort gällande vid den nationella domstolen och en nationell administrativ förfaranderegel där det i fråga om upphävande av förvaltningsbeslut föreskrivs en frist som i det föreliggande fallet har överskridits.

Dels kan nämligen kommissionens utövande av sin behörighet inte få lamslås genom förekomsten av en nationell tvist som inte kan tillåtas leda till att kommissionen blir tvungen att tillåta utbetalningen av ett stöd, som tillsammans med rättsstridiga stöd som inte har återbetalats, skulle vara oförenligt med den gemensamma marknaden. Dels kan bestämmelserna i nationell rätt - såväl de bestämmelser som skyddar berättigade förväntningar som de där det fastställs en frist för upphävande av ett förvaltningsbeslut som medför rättigheter - inte tillämpas på ett sätt som gör det praktiskt taget omöjligt att verkställa den återbetalning som krävs i enlighet med gemenskapsrätten som, i fråga om ett stöd som är rättsstridigt på grund av avsaknaden av en föregående anmälan, endast gör det möjligt att bevilja företaget skydd av berättigade förväntningar när det föreligger särskilda omständigheter i den mening som avses i gemenskapsrätten.

7 I artikel 92.3 i fördraget ges kommissionen ett utrymme för skönsmässig bedömning för att avgöra om ett stöd skall anses förenligt med den gemensamma marknaden, vars tillämpning innebär att komplicerade ekonomiska och sociala överväganden skall göras i ett gemenskapssammanhang. Det åligger följaktligen förstainstansrätten att begränsa prövningen av en sådan bedömning till en kontroll av att förfarandereglerna har iakttagits, att motiveringen är tillräcklig, att sakförhållandena är materiellt riktiga och att det inte föreligger något uppenbart bedömningsfel eller behörighetsmissbruk.

8 En fysisk eller juridisk person som hade kunnat väcka talan i enlighet med artikel 173 andra stycket i fördraget, men som inte gjort detta inom den föreskrivna tidsfristen, kan inte åberopa rättsstridighet i enlighet med artikel 184 i fördraget.