Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Talan om fördragsbrott - Kommissionens rätt att väcka talan - Väckande av talan som inte är beroende av något specifikt intresse av att agera

(EEG-fördraget, art. 169)

2 Talan om fördragsbrott - Kommissionens rätt att väcka talan - Frist för utövande - Föreligger inte - Frihet att välja tidpunkt för väckande av talan

(EEG-fördraget, art. 169)

3 Tillnärmning av lagstiftning - Avfall - Direktiven 75/442/EEG och 78/319/EEG - Begrepp - Uteslutande av vissa återvinningsbara ämnen - Kan inte prövas

(Rådets direktiv 75/442, art. 1, och 78/319, art. 1)

4 Tillnärmning av lagstiftning - Avfall - Gränsöverskridande transport av farligt avfall - Direktiv 84/631/EEG - Generellt och absolut förbud mot export av avfall - Kan inte prövas - Nationell lagstiftning genom vilken en regel införs som innebär att avfall skall bortskaffas inom det nationella territoriet utan att den utesluter transport över gränser, förutsatt att tillstånd ges - Kan prövas

(EEG-fördraget, art. 130r.2, rådets direktiv 84/631, ändrat genom direktiv 86/279)

Sammanfattning

5 Det krävs inte att kommissionen har något specifikt intresse av att agera för att den skall kunna väcka en talan om fördragsbrott i enlighet med artikel 169 i fördraget. Artikel 169 har nämligen inte som syfte att skydda kommissionens egna rättigheter, utan dess användning utgör ett av medlen med hjälp av vilka denna övervakar medlemsstaternas tillämpning av bestämmelserna i fördraget och de bestämmelser som institutionerna har antagit på grundval av fördraget.

6 Kommissionen är inte bunden av någon bestämd frist för att, i enlighet med artikel 169 i fördraget, väcka en talan om fördragsbrott mot en medlemsstat. Kommissionen har alltså möjligheten att bedöma vid vilken tidpunkt det kan finnas anledning att väcka talan och det är inte domstolens sak att utöva kontroll av denna bedömning.

7 Begreppet avfall - i den betydelse som avses i artikel 1 i direktiven 75/442 och 78/319 - skall inte förstås så att det utesluter ämnen och föremål som kan bli föremål för ekonomisk återanvändning, vilket innebär att en medlemsstat som utesluter vissa typer av återvinningsbart avfall från tillämpningsområdet för dess lagstiftning om bortskaffande av avfall inte genomför nämnda direktiv på ett korrekt sätt.

8 Med direktiv 84/631, ändrat genom direktiv 86/279, om övervakning och kontroll inom Europeiska gemenskapen av gränsöverskridande transporter av farligt avfall, infördes ett fullständigt system som i synnerhet avser gränsöverskridande transport av farligt avfall för bortskaffande vid särskilt angivna inrättningar och grundar sig på en skyldighet för innehavaren av avfallet att inge en detaljerad anmälan i förväg. Inom ramen för detta system har de berörda nationella myndigheterna möjlighet att framföra invändningar och således att förbjuda en viss transport av farligt avfall - för att möta problem avseende dels miljö- och hälsoskydd och dels den allmänna ordningen och säkerheten - men har ingen möjlighet att helt förbjuda dessa transporter.

En nationell lagstiftning där det föreskrivs att avfall skall bortskaffas inom det nationella territoriet strider inte mot detta direktiv då den innehåller tillämpningsvillkor som gör gränsöverskridande transporter av farligt avfall möjliga under vissa angivna omständigheter och om det i detta syfte föreskrivs administrativa förfaranden som motsvarar dem som föreskrivs i direktivet. En sådan bestämmelse - som ger uttryck för en strävan att följa principen om att miljöförstöring företrädesvis bör hejdas vid källan vilken införts genom artikel 130r.2 i fördraget - kan inte ses som ett generellt och absolut förbud mot att exportera farligt avfall, vilket skulle strida mot direktiv 84/631.

Nationella bestämmelser i vilka det föreskrivs att tillstånd måste ges för de aktuella transporterna strider inte heller mot direktivet, under förutsättning att detta tillstånd motsvarar det "mottagningsbevis" som omtalas i direktivet och att de skäl som föreskrivs för att vägra tillstånd huvudsakligen grundas på allmänintresset avseende miljö- och hälsoskydd och på så sätt anknyter till just de hänsynstaganden som omfattas av direktivet.