Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Konkurrens - Administrativt förfarande - Iakttagande av rätten till försvar - Kommissionens användning av handlingar till nackdel för det anklagade företaget som inte har delgivits detsamma - Följd - Omöjligt att med hjälp av dessa handlingar avgöra om en anmärkning är välgrundad

2 Konkurrens - Administrativt förfarande - Insyn i akten - Föremål för talan - Handlingar hos kommissionen har inte lämnats ut - Förstainstansrättens bedömning i fråga om rätten till försvar har iakttagits i detta fall

3 Konkurrens - Avtal, beslut och samordnade förfaranden - Samordnat förfarande - Begrepp - Parallellt beteende - Presumtion att det förekommit samordning - Gränser

(EEG-fördraget, artikel 85.1)

4 Konkurrens - Administrativt förfarande - Iakttagande av rätten till försvar - Handlingar av nytta för försvaret - Bedömning av kommissionen ensam - Avvisning

(Rådets förordning nr 17)

5 Konkurrens - Administrativt förfarande - Yrkeshemlighet - Skydd för företagshemligheter - Nödvändigt med beaktande av rätten till försvar

(EEG-fördraget, artikel 214, rådets förordning nr 17, artiklarna 19, 20.2 och 21)

6 Konkurrens - Administrativt förfarande - Åsidosättande av rätten till försvar - Rättelse under förfarandet vid förstainstansrätten - Omfattas inte

Sammanfattning

7 Även om det förhållandet att kommissionen, sedan den har fattat ett beslut om tillämpning av artikel 85.1 i fördraget har använt handlingar som är till nackdel, som inte under det administrativa förfarandet har delgivits ett av de anklagade företagen, måste anses innebära att kommissionen rättsstridigt har åsidosatt detta företags rätt till försvar, kan ett sådant formfel endast leda till att handlingarna avvisas som bevisning. En sådan avvisning skulle inte alls innebära att beslutet som helhet ogiltigförklarades, utan endast vara av betydelse i den mån som den berörda anmärkningen från kommissionen inte skulle kunna styrkas på annat sätt än genom hänvisning till dessa handlingar.

8 Aktens tillgänglighet i konkurrensmål har till syfte att ge dem som har fått ett meddelande om anmärkningar möjlighet att underrätta sig om vad som förekommer i kommissionens akt, så att de på grundval av detta kan uttala sig på ett meningsfullt sätt om de slutsatser som kommissionen har redovisat i meddelandet om anmärkningar.

Denna insyn i akten hör till de processrättsliga skyddsregler som syftar till att skydda rätten till försvar. Ett verkligt iakttagande av denna allmänna princip förutsätter att det berörda företaget har haft tillfälle att, redan från det administrativa stadiet av förfarandet, på ett meningsfullt sätt ge uttryck för sin uppfattning om riktigheten och relevansen i de fakta, anmärkningar och omständigheter som kommissionen har åberopat.

En eventuellt åsidosättande av rätten till försvar och dess följder måste prövas av förstainstansrätten mot bakgrund av de specifika omständigheterna i varje enskilt fall. Det är nämligen mot bakgrund av de anmärkningar som kommissionen har anfört, och det försvar som företaget har anfört, som det är möjligt att avgöra hur relevanta de handlingar som inte har lämnats ut är för försvaret, oavsett om det är fråga om handlingar som eventuellt kan fria företaget eller det är fråga om handlingar som visar att den påstådda överträdelsen har ägt rum.

9 Ett samordnat förfarande kännetecknas av omständigheten att det ersätter risken för konkurrens mellan företagen med ett samarbete som minskar den osäkerhet som varje företag har beträffande sina konkurrenters hållning.

Ett parallellt handlingssätt kan inte anses som bevis för en samordning, annat än om en sådan samordning är den enda rimliga förklaringen till parallellismen. Det skall därför prövas om parallellismen - med beaktande av produkternas karaktär, av hur betydelsefulla och hur många företagen är samt av storleken på marknaden i fråga - inte kan förklaras på annat sätt än att en samordning har förekommit, eller, med andra ord, om de olika leden i det parallella handlingssättet tillsammans utgör påtagliga, precisa och med varandra överensstämmande tecken på samordning.

10 I det kontradiktoriska förfarande som föreskrivs i förordning nr 17 kan inte kommissionen ha rätt att ensam avgöra vad som är till nytta för försvaret. Eftersom det i förevarande fall rör sig om svåra och komplicerade ekonomiska bedömningar, måste kommissionen ge det berörda företagets rådgivare en möjlighet att undersöka de handlingar som kan vara relevanta, så att rådgivarna kan göra en bedömning av vilket bevisvärde handlingarna har för försvaret.

Detta gör sig särskilt starkt gällande i fråga om parallella beteenden som utgörs av en mängd handlingssätt, som innan de har undersökts framstår som neutrala, eller handlingar som kan tolkas såväl till de berörda företagens fördel som till deras nackdel. Under sådana omständigheter måste det undvikas att kommissionens tjänstemän eventuellt begår ett misstag som innebär att de klassificerar en handling som "neutral" och onödig, och därför inte lämnar ut den till företagen, trots att handlingen kan missgynna dessa företags försvar. Ett sådant misstag skulle inte kunna upptäckas i tid före kommissionens beslut, annat än i det undantagsfallet att de berörda företagen spontant inleder ett samarbete, vilket skulle leda till oacceptabla risker för rättskipningen, eftersom det är kommissionen som har ansvaret för att utredningen i ett konkurrensmål sker på ett riktigt sätt och denna därför inte kan överlåta detta ansvar på företagen som ofta har motsatta ekonomiska och processuella intressen.

Principen om jämlikhet i medel förutsätter i ett konkurrensmål att det berörda företaget har en kännedom om akten i målet som är likvärdig med den som kommissionen har. Med hänsyn till detta kunde det inte godtas att kommissionen, när den avgjorde frågan om överträdelse, ensam hade tillgång till handlingarna och ensam kunde avgöra om den skulle använda handlingarna mot företaget eller ej. Företaget hade däremot inte tillgång till handlingarna och kunde således inte fatta motsvarande beslut om huruvida den skulle använda dessa i sitt försvar eller ej. I så fall skulle företagets rätt till försvar under det administrativa förfarandet inskränkas alltför mycket i förhållande till kommissionens befogenheter, vilka skulle omfatta uppgifterna att föra fram anmärkningarna och att slutligt besluta, allt under det att den skulle ha en mer ingående kännedom om akten än vad försvaret skulle ha.

Följaktligen har det skett en kränkning av ett företags rätt till försvar när kommissionen, sedan anmärkningarna hade meddelats, har underlåtit att lämna ut handlingar som den hade tillgång till och som eventuellt skulle kunna vara till nytta för sökandens försvar. Detta åsidosättande är av objektiv karaktär och är oberoende av om kommissionens tjänstemän har haft ärliga avsikter eller inte.

11 Enligt en allmän princip som är tillämplig på det administrativa förfarandet, och som kommer till uttryck i såväl artikel 214 i fördraget som i flera olika bestämmelser i förordning nr 17, har företagen rätt till skydd för sina affärshemligheter. Denna rätt måste emellertid ställas i relation till skyddet för rätten till försvar och att den således inte kan rättfärdiga kommissionens beslut att inte lämna ut uppgifter i akten, ens i form av icke konfidentiella versioner eller i form av förteckningar över de handlingar som kommissionen har samlat in, till ett företag som skulle kunna ha nytta av dessa uppgifter för sitt försvar.

12 Ett åsidosättande av rätten till försvar som har skett under det administrativa förfarandet kan inte rättas till under förfarandet vid förstainstansrätten, vilket är begränsat till en rättslig prövning av de grunder som har anförts och som således inte kan ersätta den fullständiga undersökning av ärendet som skall ske under det administrativa förfarandet.