Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Begäran om förhandsavgörande - domstolens behörighet - rättsakter som antagits av institutionerna - rekommendationer

(artikel 177 i EEG-fördraget)

2. Institutionernas rättsakter - rättslig karaktär - bestäms med hänsyn till rättsaktens innehåll - rekommendationen karaktäriseras av att den inte är avsedd att ha någon bindande verkan

(artikel 189 i EEG-fördraget)

3. Institutionernas rättsakter - rekommendationer - direkt effekt - uteslutet - den nationella domstolens beaktande härav - skyldighet - räckvidd

(artikel 189 femte stycket i EEG-fördraget)

Sammanfattning

1. Till skillnad från artikel 173 i fördraget, i enlighet med vilken rekommendationer inte kan bli föremål för domstolens prövning, tillerkänner artikel 177 domstolen behörighet, utan undantag, att meddela förhandsavgöranden om giltigheten och tolkningen av rättsakter som beslutats av gemenskapens institutioner. Domstolen är således behörig att uttala sig om tolkningen av rekommendationer som antagits på grundval av fördraget.

2. Med beaktande av att valet av en rättsakts form inte kan ändra dess karaktär, bör den domstol som för att utröna dess räckvidd skall tolka en rättsakt som betecknats som rekommendation, undersöka om rättsakten i fråga med hänsyn till sitt innehåll faktiskt har bindande verkan.

3. Rekommendationer, som enligt artikel 189 femte stycket i fördraget inte är bindande, antas i allmänhet av gemenskapens institutioner i de fall där fördraget inte ger dem befogenhet att anta bindande rättsakter eller där de anser att det saknas anledning att utfärda bestämmelser av mera bindande karaktär. Eftersom rekommendationer utgör rättsakter

som inte ens i förhållande till dem de riktar sig till är avsedda att ha bindande verkan, kan de inte i sig själva ge upphov till rättigheter för enskilda rättssubjekt som dessa kan göra gällande vid nationella domstolar.

Eftersom rekommendationerna likväl inte kan vara helt utan rättsverkningar är de nationella domstolarna vid lösande av tvister skyldiga att ta hänsyn till dessa, särskilt när de bidrar till tolkningen av nationella bestämmelser som antagits för deras genomförande, eller när de har till syfte att utfylla bindande gemenskapsrättsliga bestämmelser.