Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Institutionernas rättsakter - förordningar - mellankommande fråga vid den nationella domstolen om lagenligheten av en förordning under en talan mot en nationell genomförandebestämmelse - beviljande av uppskov med verkställigheten av en nationell bestämmelse - tillåtlighet - villkor - talan framstår vid ett första påseende som grundad - hänskjutande av frågan om giltigheten till EG-domstolen för förhandsavgörande - allvarlig och irreparabel skada - beaktande av gemenskapens intressen

(artiklarna 177, 185 och 189 andra stycket i EEG-fördraget)

2. Europeiska gemenskapernas egna medel - avgifter inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaderna för socker - begrepp - särskild elimineringsavgift - omfattas

(artikel 201 i EEG-fördraget; rådets förordning nr 1914/87; artikel 2 i rådets beslut 85/257)

3. Institutionernas rättsakter - tidsmässig tillämpning - principen om förbud mot retroaktiv verkan - undantag - villkor - enskilt fall

(rådets förordning nr 1914/87)

4. Jordbruk - gemensam organisation av marknaderna - socker - särskild elimineringsavgift - uttryck för principen om självfinansiering fullt ut av den gemensamma organisationen genom producenterna - införande av orimliga ekonomiska bördor - föreligger inte - kränkning av äganderätten och rätten att fritt utöva förvärvsverksamhet - föreligger inte

(rådets förordning nr 1914/87)

5. Jordbruk - gemensam organisation av marknaderna - diskriminering mellan producenter eller konsumenter - särskild elimineringsavgift inom sockersektorn - högre avgift på den produktion av socker som överstiger A-kvoten - olika behandling objektivt motiverad - diskriminering föreligger inte

(artikel 40.3 andra stycket i EEG-fördraget; rådets förordning nr 1914/87)

Sammanfattning

1. Artikel 189 i fördraget utesluter inte att nationella domstolar har behörighet att bevilja uppskov med verkställigheten av ett nationellt förvaltningsbeslut som antagits på grundval av en gemenskapsförordning.

För det första har sökanden inom ramen för en talan om ogiltigförklaring i enlighet med artikel 185 möjlighet att begära uppskov med verkställigheten av den ifrågasatta rättsakten, och EG-domstolen behörighet att bevilja detta. Kravet på kongruens inom systemet för provisoriskt rättsligt skydd innebär därför att den nationella domstolen i samband med hänskjutandet av en tolkningsfråga också kan besluta om uppskov med verkställigheten av ett nationellt förvaltningsbeslut som grundas på en gemenskapsförordning vars lagenlighet är ifrågasatt och vars ogiltighet endast kan fastställas av EG-domstolen.

För det andra har EG-domstolen, för att säkerställa den ändamålsenliga verkan av artikel 177 i fördraget, redan tillerkänt de nationella domstolar som begär förhandsavgörande om tolkningsfrågor i syfte att kunna avgöra om en nationell lag är förenlig med en gemenskapsbestämmelse, rätt att bevilja uppskov med genomförandet av den nationella lagen. Det provisoriska rättsliga skydd som enskilda är tillförsäkrade vid de nationella domstolarna kan inte tillåtas variera beroende på om det är nationella rättsreglers förenlighet med gemenskapsrätten eller giltigheten av rättsakter inom den härledda gemenskapsrätten som sätts i fråga, eftersom ifrågasättandet i båda fallen grundar sig på själva gemenskapsrätten.

För att den nationella domstolen skall kunna bevilja ett sådant uppskov måste den hysa allvarliga tvivel om gemenskapsrättsaktens giltighet och skall, för det fall EG-domstolen inte redan handlägger frågan om den ifrågasatta rättsaktens giltighet, själv hänskjuta den dit. Ärendet skall vara brådskande, på så sätt att sökanden riskerar att tillfogas en allvarlig och irreparabel skada, och vederbörlig hänsyn skall tas till gemenskapens intressen. Denna hänsyn kräver att den nationella domstolen skall försäkra sig om att gemenskapsrättsakten i fråga inte berövas varje ändamålsenlig verkan om den inte omedelbart tillämpas. Om ett uppskov med verkställigheten innebär en ekonomisk risk för gemenskapen skall den nationella domstolen vidare kunna kräva att sökanden ställer tillräcklig säkerhet.

2. Den särskilda elimineringsavgift inom sockersektorn som infördes genom förordning 1914/87 skall ingå bland de "avgifter som föreskrivs inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaderna för socker" i enlighet med rådets beslut 85/257 om systemet med gemenskapens egna medel, eftersom den utgör ett tillägg till de avgifter som redan fanns när det beslutet antogs. Även om den haft karaktären av en finansiell avgift enligt beslut 85/257 skulle införandet av den inte ha varit underkastat förfarandet i artikel 201 i fördraget. Syftet med det beslutet var att i form av en budgetbestämmelse fastställa vilka egna medel som skulle tas upp i gemenskapsbudgeten och inte att ange vilka gemenskapsinstitutioner som har behörighet att fastställa tullar, skatter och avgifter eller andra slags intäkter.

3. Även om rättssäkerhetsprincipen i allmänhet utgör ett hinder för att en rättsakt skall börja gälla vid en tidpunkt som ligger före dess offentliggörande kan detta ske i undantagsfall, om det är nödvändigt för att uppnå ett visst mål och om vederbörlig hänsyn tas till de berättigade förväntningarna hos dem som berörs.

Just detta var fallet vid införandet av en särskild elimineringsavgift genom förordning nr 1914/87 av den 2 juli 1987 inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaderna för socker för det regleringsår som avslutades den 30 juni 1987.

Enligt principen om att producenterna själva fullt ut skall finansiera den gemensamma organisationen krävs att de står för alla kostnader för det löpande regleringsåret, däribland sådana kostnader som beror på extraordinära omständigheter vars effekter kan fastställas först efter det årets slut. Producenterna hade dessutom underrättats om att de skulle stå för ytterligare finansiering under det året.

4. Den gemensamma organisationen av marknaderna för socker bygger på principen om självfinansiering fullt ut av producenterna. Den särskilda elimineringsavgiften för regleringsåret 1986/87 infördes i enlighet med denna princip och i syfte att möta en extraordinär kostnadsökning som berodde på fluktuationer på världsmarknaden, där gemenskapens producenter måste avsätta en del av sin produktion, och som motsvarade de ökade kostnaderna för exportbidrag. Denna avgift som uppvägs av fördelarna med den gemensamma organisationen innebär inte någon orimlig belastning för producenterna, eftersom dessa kan ta ut största delen av avgiften från sockerbets- och sockerrörsleverantörerna. Avgiften är inte heller av det slaget att den kan anses kränka

äganderätten. Slutligen kan den vare sig till syfte eller karaktär anses vara ett överdimensionerat och oacceptabelt ingrepp som kränker de berörda producenternas rätt att fritt utöva sin förvärvsverksamhet.

5. Syftet med den särskilda elimineringsavgiften för regleringsåret 1986/87 som infördes inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaderna för socker var att eliminera de extraordinära förluster som berodde på att höga exportbidrag beviljats i syfte att främja avsättningen av gemenskapens överskott på marknaderna i tredje land. Det förhållandet att denna avgift proportionellt sett i högre grad belastar det socker som produceras utöver A-kvoten kan inte anses utgöra en diskriminering som är förbjuden enligt artikel 40.3 andra stycket i fördraget. Allt socker som produceras utöver A-kvoten leder till överskott. Eftersom det enda normala sättet att avsätta detta överskott är att exportera det till tredje land, medför överskottet bidragsbetalningar som belastar gemenskapens budget.