Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Fri rörlighet för varor - industriell och kommersiell äganderätt - upphovsrätt - skydd - gränser - fonogram som saluförs i en medlemsstat med upphovsmannens samtycke - import till en annan medlemsstat - hinder eller begränsning till följd av uttag av en upphovsrättsavgift - otillåtlighet

(artikel 30 i EEG-fördraget)

2. Fri rörlighet för varor - industriell och kommersiell äganderätt - upphovsrätt - frihet att tillhandahålla tjänster - nationell lagstiftning som medger att upphovsrättsavgifter tas ut vid offentligt framförande av musikaliska verk inspelade på fonogram som importerats från en annan medlemsstat - tillåtlighet

(artiklarna 30 och 59 i EEG-fördraget)

3. Konkurrens - konkurrensbegränsande samverkan - skadlig inverkan på konkurrensen - avtal mellan nationella upphovsrättsorganisationer om att ömsesidigt företräda varandra - tillåtlighet - ensamrättsklausul - otillåtlighet

(artikel 85.1 i EEG-fördraget)

4. Konkurrens - konkurrensbegränsande samverkan - samordnat förfarande - parallellt beteende - presumtion om samordning - gränser - vägran av nationella upphovsrättsorganisationer att låta en användare etablerad i en annan medlemsstat få direkt tillgång till deras repertoar - den nationella domstolens bedömning

(artiklarna 1 och 177 i EEG-fördraget)

5. Konkurrens - avtal beslut och konkurrensbegränsande samverkan - skadlig inverkan på konkurrensen - vägran av en nationell upphovsrättsorganisation att låta en användare få tillgång till endast en del av den skyddade repertoaren - tillåtlighet - villkor

(artikel 85 i EEG-fördraget)

6. Konkurrens - dominerande ställning - missbruk - oskäliga affärsvillkor - en upphovsrättsorganisations uttag av väsentligt högre avgifter än i andra medlemsstater - möjligt försvar

Sammanfattning

1. En upphovsrättsorganisation som handlar på upphovsrättsinnehavarens eller licenstagarens vägnar kan inte, med hänvisning till den ensamrätt till utnyttjande som upphovsrätten ger, hindra eller begränsa importen av fonogram som av innehavaren själv eller med hans samtycke lagligen avsatts på en annan medlemsstats marknad. Ingen bestämmelse i en nationell lagstiftning kan tillåta ett företag som anförtrotts förvaltningen av upphovsrättigheter, och som de facto har monopol på att på en medlemsstats territorium ta ut en avgift på varor importerade från en annan medlemsstat, där de förts ut på marknaden av upphovsrättsinnehavaren eller med hans samtycke, att således införa en införselavgift på fonogram som redan är i omlopp på gemenskapsmarknaden när dessa passerar en gräns inom gemenskapen.

2. Artiklarna 30 och 59 i fördraget skall tolkas så att de inte hindrar tillämpningen av en nationell lagstiftning vilken behandlar offentligt framförande av skyddade musikaliska verk inspelade på fonogram utan att betala avgifter, som en kränkning av upphovsrätten, om avgifter redan erlagts till upphovsmannen för mångfaldigande av verket i en annan medlemsstat.

3. Avtal mellan nationella upphovsrättsorganisationer för musikaliska verk om att ömsesidigt företräda varandra, genom vilka dessa organisationer ger varandra rätt till att inom det egna ansvarsområdet bevilja de nödvändiga tillstånden för varje offentligt framförande av upphovsrättsligt skyddade musikaliska verk från medlemmar i andra organisationer, och att underkasta dessa tillstånd vissa villkor enligt gällande lagar inom ifrågavarande territorium, är inte i sig konkurrensbegränsande på ett sådant sätt att de omfattas av förbudet i artikel 85.1 i fördraget. Detta på grund av att dessa avtal har ett dubbelt syfte, dels att enligt icke-diskrimineringsprincipen i de tillämpliga internationella konventionerna på upphovsrättsområdet, underkasta alla skyddade musikaliska verk, oavsett ursprung, identiska villkor för användare som är etablerade i en och samma stat , dels att ge upphovsrättsorganisationen möjlighet att till skydd för sin repertoar i en annan stat stödja sig på den organisation som upprättats av den där verkande upphovsrättsorganisationen, utan att behöva använda sina egna avtal med användare och sina egna lokala övervakningsarrangemang.

Det skulle kunna förhålla sig annorlunda om dessa avtal om tillhandahållande av tjänster medförde en ensamrätt i den meningen att upphovsrättsorganisationerna hade förbundit sig att inte ge de användare av inspelad musik som är etablerade i utlandet, direkt tillgång till sin repertoar.

4. Artikel 85 i fördraget skall tolkas så att den förbjuder allt samordnat förfarande mellan nationella upphovsrättsorganisationer i medlemsstaterna som syftar till eller får till följd att en organisation vägrar att ge användare som är etablerade i en annan medlemsstat tillgång till sin repertoar.

Det ankommer på de nationella domstolarna att inom ramen för kompetensfördelningen enligt artikel 177 i fördraget avgöra om någon samordning i det avseendet verkligen ägt rum mellan dessa upphovsrättsorganisationer.

För detta ändamål bör domstolarna ha i åtanke, dels att ett parallellt beteende under vissa omständigheter kan vara ett starkt indicium på ett samordnat förfarande, när det leder till konkurrensvillkor som inte motsvarar normala konkurrensvillkor, dels att det inte finns anledning att förmoda att en samordning av detta slag föreligger när det parallella beteendet kan förklaras av andra orsaker än en samordnad aktion. Beträffande det förfarande som tillämpas av upphovsrättsorganisationerna skulle en sådan orsak kunna vara att om en upphovsrättsorganisation i en annan medlemsstat gavs direkt tillgång till deras repertoar skulle den behöva bygga upp ett eget förvaltnings- och övervakningssystem i den andra staten.

5. Den omständigheten att en nationell organisation som förvaltar upphovsrätter till musikaliska verk vägrar att ge användare av inspelad musik tillgång till enbart den utländska repertoar som denna organisation representerar, kan bara anses konkurrensbegränsande om tillgången till en del av den skyddade repertoaren fullständigt kan tillvarata upphovsmännens, kompositörernas och musikförläggarnas intressen, utan att för den skull medföra ökade kostnader för förvaltning av avtalen och övervakning av användningen av de skyddade musikaliska verken.

6. En nationell upphovsrättsorgani-

sation som intar en dominerande ställning på en väsentlig del av den gemensamma marknaden tillämpar oskäliga handelsvillkor om de avgifter som den tar ut av diskoteken är betydligt högre än i övriga medlemsstater, om en enhetlig jämförelse gjorts av avgiftsnivåerna. Förhållandet skulle vara ett annat om upphovsrättsorganisationen kunde motivera en sådan skillnad med objektiva och relevanta olikheter i förvaltningen av upphovsrättigheter mellan den berörda medlemsstaten och övriga medlemsstater.