Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Konkurrens - administrativt förfarande - iakttagande av rätten till försvar - kommissionens skyldighet att ge insyn i akten - föreligger inte

2. Konkurrens - administrativt förfarande - kommissionens beslut som fastslår en överträdelse - bevis som inte delgetts det företag som beslutet är riktat till omfattas inte

3. Konkurrens - administrativt förfarande - meddelande om anmärkningar - nödvändigt innehåll

4. Konkurrens - dominerande ställning - relevant marknad - marknader som omfattar samtliga produkter som är ägnade att uppfylla varaktiga behov och som endast i ringa grad är utbytbara

(artikel 86 i EEG-fördraget)

5. Konkurrens - dominerande ställning - förekomst - innehav av mycket stora marknadsandelar - i allmänhet tillräckligt indicium

(artikel 86 i EEG-fördraget)

6. Konkurrens - dominerande ställning - missbruk - begrepp

(artikel 86 i EEG-fördraget)

7. Konkurrens - dominerande ställning - missbruk - tillämpning av priser som är lägre än kostnaderna i avsikt att slå ut en konkurrent

(artikel 86 i EEG-fördraget)

8. Konkurrens - dominerande ställning - missbruk - tillämpning av priser som är lägre än produktionskostnaderna - motivering - anpassning till en konkurrent - villkor -konkurrent som för en oberoende politik

(artikel 86 i EEG-fördraget)

9. Konkurrens - dominerande ställning - missbruk - inhämtande av upplysningar om konkurrenternas villkor inom ramen för en plan att slå ut dem

(artikel 86 i EEG-fördraget)

10. Konkurrens - dominerande ställning - missbruk - exklusiva inköpsavtal

(artikel 86 i EEG-fördraget)

Sammanfattning

1. Iakttagandet av rätten till försvar vid tillämpning av konkurrensreglerna kräver att det berörda företaget på lämpligt sätt har lämnats tillfälle att yttra sig över de handlingar som kommissionen har stött sig på i de konstateranden som ligger till grund för dess beslut. Det finns dock inte någon bestämmelse som medför skyldighet för kommissionen att röja innehållet i sina akter för de berörda parterna.

2. När kommissionen antar ett beslut där den fastslår att ett företag har brutit mot konkurrensreglerna, kan den inte grunda detta beslut på handlingar som nämnda företag inte delgetts under det administrativa förfarande som föregick antagandet av beslutet.

3. I meddelandet om anmärkningarna skall det klart anges vilka faktiska omständigheter som kommissionen grundar sig på och hur de rubriceras.

4. Vid prövningen av om ett företag eventuellt har en dominerande ställning på en viss marknad skall konkurrensmöjligheterna bedömas inom ramen för marknaden för samtliga produkter som på grund av sina egenskaper är särskilt ägnade att uppfylla varaktiga behov och som endast i ringa grad är utbytbara mot andra produkter.

5. Utom vid exceptionella omständigheter är mycket stora marknadsandelar i sig bevis på att det föreligger en dominerande ställning. Detta är fallet vid en marknadsandel på 50%.

6. Missbruksbegreppet är ett objektivt begrepp som omfattar sådana beteenden av ett företag med dominerande ställning som kan påverka strukturen hos en marknad där konkurrensen redan är försvagad just till följd av det ifrågavarande företagets existens och som, genom att andra metoder används än sådana som räknas till normal konkurrens om varor och tjänster på grundval av de ekonomiska aktörernas transaktioner, medför att hinder läggs i vägen för att den på marknaden ännu existerande konkurrensen upprätthålls eller utvecklas.

7. I artikel 86 i fördraget förbjuds ett dominerande företag att slå ut en konkurrent och därigenom stärka sin ställning genom att använda sig av andra medel än de som hör till en konkurrens genom prestationer. Ur den synvinkeln kan emellertid inte all konkurrens med priser betraktas som tillåten.

Priser som är lägre än de genomsnittliga rörliga kostnaderna (dvs. kostnader som varierar i förhållande till den producerade kvantiteten) och som ett dominerande företag tillämpar för att försöka slå ut en konkurrent, skall betraktas som missbruk. Ett dominerande företag har egentligen inget intresse av att tillämpa sådana priser om det inte är för att slå ut sina konkurrenter för att sedan kunna höja sina priser med hjälp av sin monopolsituation, eftersom varje försäljning medför en förlust, nämligen samtliga fasta kostnader (dvs. de kostnader som är konstanta oavsett vilka kvantiteter som produceras) och åtminstone en del av de rörliga kostnaderna per producerad enhet.

Dessutom skall priser som är lägre än de genomsnittliga totala kostnaderna, som omfattar fasta och rörliga kostnader, men högre än de genomsnittliga rörliga kostnaderna betraktas som missbruk när de fastställs inom ramen för en plan som syftar till att slå ut en konkurrent. Dessa priser kan nämligen utestänga företag från marknaden, vilka kanske är lika effektiva som det dominerande företaget men vilka, på grund av sin mindre ekonomiska styrka inte kan motstå den konkurrens de utsätts för.

8. Ett företag i dominerande ställning kan inte motivera försäljning till ett pris som är lägre än produktionskostnaderna genom att åberopa nödvändigheten att anpassa sina priser till en annan leverantörs priser, när det framkommer att det har haft nära kontakter med den leverantören om prispolitiken.

9. Om ett dominerande företag från företag, vars kunder det avser att överta, inhämtar upplysningar om vilka villkor en konkurrent tillämpar, kan detta inte betraktas som ett normalt konkurrensmedel när det ingår som ett led i en plan som syftar till att slå ut konkurrenten.

10. Om ett företag som har en dominerande ställning på en marknad binder köpare genom en skyldighet eller ett löfte att göra alla eller de flesta av sina inköp uteslutande från detta företag, innebär det - även om det sker

på köparnas begäran - ett missbruk av dominerande ställning i den mening som avses i artikel 86 i fördraget.