Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Begäran om förhandsavgörande - bedömning av giltighet - fastställande av ogiltighet - nationella domstolars brist på behörighet

(artiklarna 173, 177 och 184 i EEG-fördraget)

2. Europeiska gemenskapernas egna medel - uppbörd i efterhand av import- eller exporttullar - importör som uppfyller villkoren i artikel 5.2 i förordning nr 1697/79 - uppbörd i efterhand - uteslutet

(artikel 5.2 i rådets förordning nr 1697/79)

Sammanfattning

1. Nationella domstolar mot vars avgöranden det finns rättsmedel enligt nationell lagstiftning får pröva frågan om en gemenskapsrättsakt är giltig och om de finner att de omständigheter som parterna åberopar till stöd för att rättsakten skall anses ogiltig saknar grund, lämna dessa utan avseende och slå fast att rättsakten är giltig. Däremot är de nationella domstolarna, oavsett om deras avgöranden är eller inte är överklagbara enligt nationell rätt, inte behöriga att själva fastställa att en rättsakt som antagits av gemenskapens institutioner är ogiltig.

En sådan lösning nödvändiggörs för det första av kravet på en enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten. Om det rådde skilda uppfattningar mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om giltigheten av gemenskapens rättsakter skulle detta nämligen innebära ett äventyrande av enhetligheten i själva gemenskapens rättsordning och ett intrång i grundläggande rättssäkerhetskrav.

För det andra nödvändiggörs lösningen av kravet på sammanhang i det rättsskyddssystem som införts genom fördraget. Fördraget har nämligen genom artikel 173 och 184 å ena sidan och artikel 177 å den andra upprättat ett fullständigt system med talemöjligheter och förfaranden, som är avsett att göra det möjligt för domstolen att granska lagenligheten av de rättsakter som antas av institutionerna. Eftersom artikel 173 ger domstolen exklusiv behörighet att ogiltigförklara en rättsakt som antagits av en gemenskapsinstitution, är det för sammanhanget i systemet nödvändigt att endast domstolen är behörig att fastställa samma rättsakts ogiltighet, om frågan härom uppkommer vid en nationell domstol.

Undantag från denna kompetensfördelning kan under vissa omständigheter förekomma om giltigheten bestrids vid den nationella domstolen inom ramen för ett interimistiskt förfarande.

2. Artikel 5.2 i rådets förordning nr 1697/79 om uppbörd i efterhand av import- eller exporttullar, vilken innehåller tre uttryckliga villkor för att uppbörd i efterhand skall kunna underlåtas av de behöriga myndigheterna, skall tolkas på så sätt att den betalningsskyldige så snart samtliga dessa villkor är uppfyllda har rätt att kräva att uppbörd skall underlåtas.